fredag 26 februari 2010

Utveckling

Gårdagen gick hyfsat bra, även om den började med en hel del tjafsande och ett å annat utbrott. Men sen, mitt på dagen sisådär, så gick det över och efter det funkade det mesta, om inte bra, så okay.

Så nu hoppas man ju att det äntligen ska vända! Att tröttheten håller på att gå över och Sandra blir sitt vanliga jag igen. Att hon orkar skolan på måndag! Vi längtar allihop, men mest längtar ju Sandra, förstås :)

Någon snöskottning eller nån prommis hanns inte med igår, så jag tänkte att jag skulle försöka ta igen det idag då. Vi får väl se hur det går med den saken. Förmiddagen lär väl gå åt i köket, antar jag. Det ska göras potatisgratäng, och vill Sandra hjälpa till, vilket jag antar, så hinner vi inget annat före maten.

Sandra kollade på en av sina filmer i igår, en film från nov. -06, alltså drygt tre år sen. När jag filmade den filmen så tog jag med alla rutiner och moment vi hade i vardagen, för Sandra hade blivit så duktig, och vi hade kommit så långt med schemat och så. Det började falla på plats med så mycket och livet funkade så bra, tyckte jag. Det är ju roligt att ha det på film :)

När jag ser på filmen nu, tre år senare, så har det bara exploderat sen dess. Sandra har utvecklats massor och vi har utvecklat schemat ännu mer, och ändrat rutinerna igen, för att lixom ha lagoma krav hela tiden. Det är helt otroligt vad det har hänt mycket den senaste tiden! Det börjar bli hög tid för ännu en film, så vi har en som är lite mer aktuell och lik vår vardag idag :) Ja, när lilla damen mår helt bra igen, alltså… För när hon är skör så backar hon ju lite, så klart. Så jag väntar tills hon är piggelin, så ska jag ta och uppdatera filmen lite.

Att filma är verkligen ett bra hjälpmedel, både för Sandra och för oss. Rekommenderas varmt! Man missar mycket när det händer, som sen blir tydligt på film. Och Sandra tycker om att titta på det som har varit, och det hjälper henne att minnas.

Vi har några filmer från skolan också, både den skolan hon går nu i, och hennes förra skola. Men så tydligt vissa saker är nu, när jag tittar på dom gamla skola-filmerna. Om vi bara hade fattat tidigare, då hade Sandra sluppit bli så förtvivlad. Oj som hon skrek i gamla skolan, och ingen förstod varför. Inte vi föräldrar, inte personalen och inte ens pedagogen från autismcentrum som var i skolan för att ge råd och stöd.

Personalen i förra skolan trodde att hon skrek för att hon har autism… Nu, när vi vet mer, så är det ju så uppenbart! Dom var ju för nära henne hela tiden, och hon blev stressad och skrek. Tänk, nu skriker hon nästan aldrig i skolan! Trots autism…

Jodå, visst skriker hon, mer hemma än i skolan, men det har ju en orsak, och den orsaken är inte autism, utan att anpassningen inte är tillräcklig, eller att hon inte mår bra av någon anledning. Då får man ju hitta orsaken och göra nåt åt det, liksom.

I den skolan som Sandra går i nu, har alla elever autism. Det är alltid lugnt, tyst och stilla. Ja, så klart att det kan hända saker, men intrycket man får där är fridfullt. I förra skolan, som var en särskola, var det mycket stökigare och skrikigare. Sandra var stressad jämt då. Inte konstigt att hon kräktes var och varannan vecka och var helt slut hela hon.

Tur vi bytte skola! Vi skulle gjort det direkt! Om vi bara hade vetat...

Ha det bra, allesammans!
(Om det är några bloggläsare som skickar vänförfrågningar på fb, så bekräftar jag bara förfrågningar från personer jag vet vilka det är)

6 kommentarer:

Photo by Maria sa...

Att filma är kanon att göra.. Jag har ju gjort det en del när jag jobbade med min tjej i skolan.. Man ser allt på ett annat sätt och har lättare att hitta "felen" man gör och hur man skall försöka utveckla..

Ha nu en riktigt bra fredag, bara tre dagar till måndag ;-) En dag jag med vill skall komma..

Kram Mia

Mia sa...

Vad skönt att ni hittat en bra skola till Sandra! Tänk vad jobbigt det måste ha varit för henne när de kröp inpå henne, så hon blev tvungen att skrika! Ja kunskap är nyckeln till det mesta. Kram

Anonym sa...

Vad skönt att det blivit till det bättre med ny skola och lite nya rutiner. Och att Sandra blivit lugn och trygg i den nya lugna skolan, härligt !!!
Smaskigt med potatisgratäng !
Ha en mysig dag !!! Kram Annika N

Annelei Lorentzon sa...

Film är ett suveränt sett att upptäcka vad som händer egentligen. Man tror man har koll, men när man ser en film på hur situationen är upptäcker man så mycket mer, de små små detaljerna. Jag har blivit filmad en hel del tillsammans med vår fostertjej och ibland har jag tyckt att - Nej men så här bra har det ju aldrig varit, nu kommer ju ingen att se problemen och förstå, så att vi kan få rätt verktyg att arbeta med....men ack vad fel jag har haft, dom har satt huvudet på spiken varenda gång, det är som sagt en suverän och utvecklande metod. Även om jag aldrig riktigt vande mig vid att bli filmad och bedömd....
Härligt att kunna se Sandras framsteg, hoppas hon orkar hjälpa till med maten och att ni får en fin dag tillsammans.
Kram Annelie

Patricia sa...

Jag kan tänka mig att film är ett jätte bra hjälpmedel speciellt för att se hur det har varit, man glömmer ju så lätt, och då inser man plötsligt hur mycket som förändrats och skett... =)

Så härligt att höra hur hon utvecklas... =)

Må så gott!!
kram Patricia

Mia sa...

Du nämner ibland ditt "sorgearbete". Har du skrivit om det eller tänker du göra det? Skulle vara intressant, men jag förstår att det kan vara privat. Man kanske inte vill dela med sig av precis allt... Kram