lördag 27 februari 2010

Lite mer om sorg

Jag fick ju några reflektioner efter inlägget om sorgearbete. Sorg är så laddat och stort. Och det är olika hur man sörjer och hur man bearbetar. Det måste få vara okay att göra det på sitt sätt och utan skuld. Behöver man jobba eller blir man sjukskriven, prata eller skriva eller bara vara ifred. Sin egna sorg är det bara man själv som känner.

Sen tror jag ju att alla, oavsett sorgearbete, är nöjda med det barn man får… Iaf handlade inte min sorg om att jag inte var nöjd med Sandra.

Sorg är belagt med skuldkänslor och jag rekommenderar boken ”Den förbjudna sorgen” för er som är där nu. (Även anhöriga kan säkert ha nytta av den boken) Det skulle ha varit skönt att läsa en sån bok när jag var mitt i det, och få känna att det var okay. Det är ju inte sitt älskade barn man sörjer, utan funktionshindret! Man sörjer för man har sån otrolig kärlek till sitt barn. Man sörjer att det inte blev som man hade planerat och drömt, men mest av allt sörjer man allt som ens barn kommer att gå miste om, och att ens barn kommer att få det tufft. Att man har fått ett barn som alltid kommer att vara beroende av andra resten av sitt liv.

Tills man ser alla möjligheter istället och kan fokusera på allt man kan göra. När man ser vilket bra liv ens barn kan få, trots allt. Man hittar egna vägar som inte är sämre, bara annorlunda. När Sandra väl fick sin diagnos, föll många bitar på plats. Allt blev lättare, både sorgen och vardagen. Jag har aldrig någonsin velat förändra Sandra, det är inte det sorgen handlar om! Sandra har alltid varit, och kommer alltid att vara, min stora stolthet!

Nu var ju sorgearbetet väldigt länge sen. Jag har kommit över den biten och ser så många möjligheter nu, och jag kommer att se till att hennes liv blir bra! Så jag sörjer inte, men det kommer alltid att finnas en liten, liten saknad. Däremot är Sandra perfekt precis som hon är och jag älskar henne över allt annat!

Och det viktigaste av allt, Sandra är lycklig! Är man lycklig och mår bra med sitt liv så spelar ingenting annat någon roll :)

Idag ska Sandra få ta sin peng och gå med mig till affären och köpa lördagsgodis! Det är lycka på hög nivå det! Både för mig och Sandra.

6 kommentarer:

Mia sa...

Tror jag det! Jag blir också lycklig när jag handlar godis:)

Anonym sa...

Visst är det bra att våra barn är PERFEKTA precis som dom är, så även du och jag.
Kramar på dig!
Sussi

Photo by Maria sa...

Ja sorg kan innehålla så mycket och jag tror man kan skriva och prata om det i evigheter..

Hoppas det gick bra att köpa godis idag och att hon nu kanske sitter och smaskar för fullt :-)

Kramar Mia

Britt-Marie sa...

Du har verkligen på ett bra sätt hittat ord för sorgen. Tycker själv det är svårt att förklara den många gånger för visst är det som du skriver våra barn är perfekta och det vill jag inte att omgivningen ska tro annat. Kram

Okki sa...

Det är så mitt i prick.
Det är ju inte våra barn vi sörjer, utan att de drabbades av funktionshindret.
Men som du ser, sen börjar man se möjligheterna.. och de är så många och härliga.
Hoppas ni har en härlig lördag.
Kram Okki

Veronique sa...

Vilken fin blogg du har! Ta gärna en titt på min med, om du har tid :)