onsdag 3 februari 2010

Jobbdax igen :)

Så var ledigheten snart slut för denna gång. Helt har man ju inte kopplat av, eftersom vi var lite beredda på att Sandra inte skulle orka. Men ingen har ringt så antagligen har det gått bra då. Återstår att se ur hon mår när hon kommer hem och om det behövs nån ledig dag så här i efterhand. Idag är det utflykt i skolan (Sandra och en personal) och sist gick det jättebra, men det kan ju trötta också.

Igår blev det lite städning och några ärenden gjorda. Bl.a. apoteket och en liten prommis. Sen lite mys i soffan på kvällen. Nästa korttids är redan nästa vecka, vi får väl se om vi hittar på nåt mer avancerat då, eller om vi fortsätter med ”bara-vara-tid”

Men en sån tur att det finns dator och Internet när man har svårt att umgås med sina vänner på annat sätt. Så ensam man skulle bli annars… Det pratas ju en del om att Internet tar över och att folk slutar umgås ”på riktigt” och istället sitter framför datorn. Kan jag ju hålla med om, till viss del. Men det finns ju dom som inte har någon annan möjlighet, och då är ju Internet jättebra!

Jag t.ex. Jag kan ju inte träffa vänner så lätt och att prata i telefon tar ju mer tid. D.v.s. man är mer låst. Det blir ju gärna ett par timmar när jag väl pratar i telefon med mina vänner… Och att sitta ett par timmar har jag sällan tid med och särskilt inte samma tider som mina vänner kan, eftersom jag ju oftast jobbar när andra är lediga, och tvärtom. Däremot går datorkontakt väldigt bra. Dels kan jag sitta lite då och då, och lätt gå ifrån när det behövs, och dels är man inte beroende av vilken tid man skriver/läser. Så för mig är det helt perfekt och utan datorn skulle jag känna mig ganska ensam mellan varven.

Sen finns det ju dom som har svårt att träffa folk ”öga mot öga” t.ex. en del (absolut inte alla) med funktionshinder inom autism. Bara för att det är svårt att träffa folk så betyder det ju inte att man inte vill alla gånger. Så bra att det finns olika sätt att umgås på så även dom som har svårt med möten ”på riktigt” får en chans att skaffa vänner på ett sätt som passar dom bättre.

Jaha, nu slåss katterna om platsen i mitt knä. Dom vill gärna ligga och gosa hos mig och det har jag ju inget emot, men det är liiiite knöligt när ingen av dom vill vänta ;)
(Bilden är från ett annat tillfälle)



Ofta ligger en i knäet medan en ligger på golvet och väntar på sin tur. Om väntan blir lång händer det att den som köar hoppar upp och puttar ner brorsan!

Men Sune är ju för rolig! När han var liten sa jag att han nog trodde han var hund, för han gnagde på allt möjligt och omöjligt. (Under den perioden dom tappade sina mjölktänder) Hund tror han nog fortfarande att han är, för när vi leker och jag kastar iväg t.ex. ett hopknycklat papper åt dom, så tar Sune det i munnen och kommer och lägger det framför mig! En rolig lek, tycker han :)

Igår smet föresten Sune ut en sväng. Men han sprang inte iväg, så jag gick bara och hämtade honom. Han som var så feg när han var liten, och inte ville bli våt om tassarna. När dom var ute i sele i somras satt han på en filt om det var vått i gräset! Åke brydde sig aldrig om han blev blöt, så jag har alltid trott att Åke skulle passa bättre som utekatt än Sune. Men inte på vintern iaf, för Åke gillar INTE snön!

Ha det så bra mittiveckan!


3 kommentarer:

Annelie sa...

Hej svejs tjejen..

Åååå,, vad det är roligt att läsa din blogg,, du skriver såå levande.
Underbart mysiga katter ni har.. *fniss*
Vi har oxå två katter o de är sååå totalt två olika personligheter så det är inte sant.. men underbart goa på sitt eget sätt.
De är å innekatter,, vi bor mitt i stan med massa folk o speciellt barn runt omkring + en massa trafik så vi vill INTE släppa ut de. Men, de är nöjda ändå... :o))

Gött att er dotter kommer hem igen, även om det innebär en världans massa jobb för er.. men det är ju er dotter. Plus att hon får komma på kortis till veckan igen,, måste även va gött att få ha den egentiden med de andra barnen.

Ha dé bäst och sköt om dig.. // Kram från ett väldigt snöigt Skåne, Annelie

PS. Äré okej om jag länkar din sida i min blogg..?? DS.

Okki sa...

Kan bara hålla med dig om att det är skönt att det finns internet och att det är ett bra sätt att hålla kontakten med nära och kära.
Speciellt när man har ett funktionshindrat barn. Då kan man ju som du skrev sitta en stund då och då.

Härligt att läsa om er Semester resa.
Kram Okki

Maritha sa...

Din blogg blir ett beroende Nina!
Gokramen maritha