lördag 6 februari 2010

Utveckling

Det var fasligt vad jag har börjat sova på morgnarna då! Jag som brukar ha min egna tid mellan halv fem och sex… Nåja, jag hinner väl skriva ändå, fast jag kanske inte kan sitta i lugn och ro. Sandra sover iaf fortfarande så jag passar väl på så länge jag kan.

Hon var skör igår och väldigt nära utbrott innan hon tillslut kom iväg med taxin på morgonen. Det gällde ju för mig att bita mig i tungan och jag lyckades faktiskt undvika utbrott.

Men så fort hon hade åkt så ringde jag skolan och sa att Göran skulle hämta henne efter ridningen, halv tio. Så det var knappt han hann få i sig sitt morronkaffe innan han fick åka. Själv skyndade jag mig att få klar korttidsväskan, eftersom det är enklare att packa den när Sandra inte är hemma.

Sen hann jag börja lite med det här också…


D.v.s. fix av några nya schemabilder. Men det tar ju sin tid, så jag får fortsätta på måndag.

Nu är det iaf helg för Sandras del, och det behöver nog lilla damen, skulle jag tro! Jag hoppas hon kan sova ut lite, så hon snart blir sin vanliga solstråle igen :) Är hon piggelin till på måndag så blir det ju skola och korttids då.

Vi ska väl inte hitta på något särskilt, vad jag vet just nu. På tisdag åker Göran bort ett par dar på jobb så vi passar väl på att rå om varandra lite på måndag då, gissar jag.

Idag har Göran och Sandra bestämt att dom ska leka i snön, så det får vi väl se till att hinna med mellan mat och medicin senare. Det ska nog gå bra :) Faktiskt att gårdagen gick bra också, trots att damen var trött och skör.


Tänk, det är väl otroligt vad det har hänt mycket! Ja, ja.. Jag har tjatat om det förut, men det är så otroligt fantastiskt att jag inte kan låta bli att tjata lite till… Hon har ju inte ens blivit tröttsjuk!!! Trots jullov, resa, korttids och skolutflykt!

Innan vi bytte skola, orkade inte Sandra ha korttids en helg utan att sen vara ledig från skolan en eller två dagar. Om hon inte redan hade blivit sjuk… Hon var tröttsjuk nästan varje vecka och hade över 40% frånvaro i skolan!

Helt otroligt!... Bara lite extra skör nu… efter allt… Jag hittar inte ord…

Så ni som har det tufft nu, det finns hopp. Jag kunde aldrig drömma om en sån här utveckling för några år sen. Sandra klarar mer nu än vad jag ens vågade tänka mig att hon skulle fixa som vuxen! Och vet ni vad nyckeln är? ANPASSNING, HÄNSYN, FÖRSTÅELSE, BEMÖTANDE, ASSISTANS, RESPEKT, RUTINER, STRUKTUR… Åå, vad det är viktigt! Det är nu vi bygger för framtiden! Jag är så glad att jag orkade kämpa när det var tufft. Jag är så glad att vi bytte skola! Kräv en bra skola till era barn! Det har dom rätt till!

Jag vet hur tufft det kan vara på vägen. Men det är värt det och våra barn är värda det! Allt kaos och alla utbrott tydde på att Sandra inte mådde bra. Det är ett jättejobb att hitta orsaken och komma på lösningar och det vill till att folk runtomkring fixar att ta hänsyn. Det är mycket man ska kämpa med, både i familjen och utanför. Men när nåt väl faller på plats så är belöningen så stor att man orkar ett tag till.

Det var en bergochdalbana och man hann inte njuta av topparna förrän man åkte ner i avgrunden igen. Så fort nåt funkade så undrade man vad som skulle komma. Oftast hann man inte ens upp till toppen… Men nu tycks min vagn ha fastnat där uppe, med en fantastisk utsikt!

Ja, i det stora hela, alltså. Nyåret var ju ingen hit, men såna perioder hade vi ofta, ofta förut, och att det blir jobbigt ibland, det är ju så det är i livet. Huvudsaken man vet att det går över :)

Hoppas ni får en skön helg, alla läsare!

7 kommentarer:

Mona sa...

Är så glad för er skull, vet ju hur jobbigt det varit. Är helt fantastiskt att ha fått vara med på resan o sett hur Sandra har utvecklats o hur bra allt går nu. Njuuuuuter i fulla drag av att läsa hur bra hon/ni mår nu.
Är stor skillnad mot för 5 år sen, det är faktiskt ganska häftigt att det nu funkar så bra på så många saker.
Ha en fin dag, KRAMAR I MASSOR

Maritha sa...

Det gör mig så gald att läsa och jag blir aldrig less när du berättar.
Även om jag aldrig varit med om det så har jag lite förståelse för er situation.

Hoppas ni får ha en mysig dag med er solstråle!
Kram Maritha

Mamma Tanja sa...

Award???

Annelie sa...

Vad glad jag blir för dig & din familj´s skull... jag har inte läst nånting bakåt i din blogg,, men vad jag förstår på detta inlägg så har det absolut inte varit en dans på rosor för er.. :o(

Men gud va härligt att en sån "enkel" sak som att byta skola kan göra en sån enorm skillnad.
Synd bara att det just inte är sååå "ENKELT" att göra den saken.

Ha nu en helt underbar fortsättning på er helg, ta hand om varandra.. // Kramen Annelie

Tanja, 30+ sa...

NJUUUT av utsikten!! Det är du värd!!!
Kramen!

Britt-Marie sa...

Du är en inspiration både i goda och dåliga stunder. Kram

Anonym sa...

Hej Nina !
Vad underbart att allt har blivit till det bättre nu.Tänk vad byte av skola kan göra, fantastiskt :-)Hoppas du får stanna kvar på toppen lääänge, så att du hinner ladda dina batterier, Njut nu vännen ! och Lycka till !!! Kram Annika N