söndag 14 februari 2010

Pedagogik behöver inte ta bort glädjen!

Sandra frågar Göran ”Vilken färg är himlen” och han svarar ”Blå” då säger Sandra ”Nej, idag är den vit” och det var den ju, för det var mulet! Det t.o.m. snöade lite. Då kom jag att tänka på när Sandra var liten. Hon hade fått diagnosen ”Utvecklingsstörning” men inte utretts för autism än. Vi fick träffa nån pedagog på habiliteringen en period. Hon skulle träna färger med Sandra… Mycket tydligt och ”pedagogiskt” sa hon ”Grön som gräset” och ”Blå som himlen”

Men jösses! Man kan ju inte jämföra med nåt som ändrar sig… Sandra är klokare än den där pedagogen, för igår var ju inte himlen alls blå, utan ”Vit som snö” så det så!

En annan gång fick Sandra prova ett stort bollhav. Vi brukade passa på ibland när det inte var så mycket barn i de bollhav som fanns, typ på Mc Donalds och så. Men det var ju inte så ofta hon fick chansen. Därför skulle hon få komma till ett stort bollhav genom habiliteringen och vi var överlyckliga.

Pedagogen var med, och även vuxna fick plats. Jättekul, tyckte Sandra. Ett tag… För sen började den där pedagogiska människan öva färger hysteriskt med Sandra. Hon tyckte verkligen att det var viktigt med dom där färgerna… Hon tog upp en boll i taget och frågade vilken färg den hade.

Sandra var ju inte ett dugg intresserad av färger just då. Hon var ju i ett bollhav och älskade bollar! Hon ville bara njuta, lixom. Men ååååå vad den där pedagogen förstörde glädjen! Vi sa ifrån oss allt samarbete med den människan sen. Tyvärr blev det inga fler besök i bollhavet heller. Men vi använde vårt egna sunda förnuft och Sandra lärde sig alla färger jättebra!

Pedagoger är duktiga så jag menar absolut inte att gnälla över yrkesgruppen! Pedagogik är jättebra, och helt nödvändigt, men man måste ju titta på personens egna intresse innan det ens är idé att börja träna. Det går ju inte in annars, om inte intresse och motivation finns. Det måste vara rätt tid, rätt läge. Det gäller att se personen! Inte bara köra på för att man ska, liksom. Man får aldrig tappa glädjen på vägen!

Nåja, det var då det. TUR att Sandra hade så kloka föräldrar som kunde lära henne färgerna ändå! ;) Just blått har hon, förresten lite svårt med, ibland förväxlar hon blått och grönt. Men det är visst vanligt, har jag hört?! Dom ligger väl nära varandra, kanske, dom färgerna…

Men vad duktig hon är på veckodagarna, på tal om färger! Där finns ju både blått och grönt, men där säger hon oftast rätt, så jag tror hon nästan kan veckan nu. Om hon är på rätt humör och tänker innan hon svarar. Hon kan färgerna på alla dagar i rätt ordning och hon vet vad dom flesta dagarna heter. Om man t.ex. frågar vilken dag det är idag, eller vad ”röda dagen” heter, så svarar hon rätt nästan varje gång! *stolt mamma*



Igår var det en rätt bra dag, men Sandra var lite skör. Om det berodde på att hon var trött eller uttråkad vet jag inte. Eller, uttråkad kanske inte är rätt, vi hade att göra mest hela dan, men hon trivs ju bäst när det är vanliga skoldagar. Så hon kan bli lite extra skör bara för att hon är ledig ibland. Vi får väl se hur hon verkar idag.

Göran och Sandra hann ut en sväng i snöstormen iaf, mest för att Sandra ville. Det var ju inte så mysigt väder så det blev bara en stund. Men hon vill ut idag med, så hon brydde sig inte om vädret :) På söndagar finns det lite mer tid att göra saker på, så dom bestämde att gå ut en stund efter maten. Då passar jag på att ha lite egen tid och det är ju inte så dumt.

Korttidsväskan packade jag igår, medan resten av familjen käkade chips, så den är klar till imorgon då det är korttids ett dygn. Man hinner inte känna sig så ledig på ett dygn, men man hinner iaf göra lite som man inte hinner annars.

Jajustdetja! Det är ju Alla Hjärtans dag… Då får jag önska er en fin sån, helt enkelt! Var rädda om er!

3 kommentarer:

Maritha sa...

Tyvärr går inte pedagogik och sunt förnuft alltid hand i hand. Men ni gör ju det så bra med Sandra för ni ser när det blir rätt för henne med er erfarenhet.

Önskar dig en fin hjärte-dag vännen!
Kram Maritha

Mona sa...

Är så härligt att se hur Sandra utvecklas och kan så mycket. För hon tycker om att lära, i sin takt och när hon har lust.
Tänker ofta på när vi hade såpbubblor hemma hos oss, så kul det var för oss alla.
KRAMAR o hoppas du får en fin dag!

Annelie L sa...

Hejsan,
Nog är det så att utbildning är bra, och förhoppningsvis är pedagogerna lämpliga till sitt arbetsval. Men man kommer väldigt ,väldigt långt med sunt förnuft och människokännedom, erfarenhet och annat smått o gott som vi "vanliga" har. Det är inte alltid en utbildad pedagog är bättre en en outbildad, det har ju med fallenhet att göra, tror jag iallafall.
Kram till världens bästa pedagoger för Sandra, dig o Göran alltså.