Tillbakablick

Det har varit ett blandat år med både sorg, oro och glädje. Jag har valt ut en händelse varje månad och det började härligt med lite skönt semesterväder i värmen.

Januari

Sen kom en jättemysig helg med några mycket goda blogg-vänner. En helg med många skratt och massa babbel och härliga stunder. Fina minnen som räcker länge.

Februari

Efter det började väl en period som inte var lika trevlig och som jag helst vill radera ur minnet, men som jag inte har hunnit bearbeta än. Den ena sjukan efter den andra avlöste varandra och Sandra blev riktigt dålig. Influensa, kramp, sjukhusvistelse, halsfluss och nån konstig balansgrej som utreddes.

Mars

Dom uteslöt tumör i hjärnan och ms, men hittade väl egentligen inte orsaken till problemen hon hade. Vi tror att det var virus på balansnerven och vi hoppas att det aldrig kommer tillbaks igen. Två riktigt jobbiga månader var det, men efter det har Sandra varit frisk, tackolov.

April

I maj orkade vi ingenting, så det hände väl inte jättemycket av intresse. Boken ”Den bloggande patienten” där min blogg är med, släpptes iaf.

Maj

Så blev mamma hastigt sjuk i samband med Sandras utredning under våren, och hon dog i en mycket aggressiv cancer dagarna efter midsommar, precis nybliven pensionär och bara tre månader efter insjuknandet.

Juni

Efter det hände det iaf inga fler tråkigheter utan vi försökte hitta tillbaks till orken igen med lite roligheter istället. Sommarlov och ledigheter och vi hyrde bl.a. en stuga.

Juli

 

Vi delade lite på oss under några korttidsledigheter, och laddade våra batterier med sånt som vi har svårt att hinna annars. Bl.a. blev det en heldag med kameran och en mycket god vän vid havet.

Augusti

Jag åkte också till en annan mycket god vän där jag stannade ett par dagar så vi hann rå om varandra ordentligt. Promenader, shopping, god mat, vin, skratt och ett krogbesök.

September

Ännu en oförglömlig helg hanns med under året då vi träffades ett gäng ”diagnosmammor” och bodde på hotell och gick på Ladies Night tillsammans. Ett mycket gott minne det med :)

Oktober

Sen var det dags för lite VårdAvFörhållande också så vi åkte till Stockholm och tittade på julskyltningen och bodde på ett hotell med en superfin utsikt.

November

Julmånaden var en jobbig månad då all samlad energi gick åt med en mycket skör Sandra. Men ett par dagar innan julafton vände det och vi fick den bästa julen vi någonsin har haft. Slutet gott, allting gott, och året fick både en bra start och ett bra slut, trots allt.

December

Imorgon tror jag inte jag hinner skriva nåt så nu önskar jag alla ett gott slut på 2012, och ett riktigt gott år 2013, ta hand om er ordenligt!

♥ Kram ♥

Hemma-pyssel och ledigheter

Igår tog jag igen det jag inte orkade ta itu med i torsdags. Städade och bäddade rent i sängarna och hann ändå slappa med kaffekoppen en bra stund. Skönt att få lite dammfriare innan helgen, eftersom vi inte kan dammsuga när Sandra är hemma.

 

Göran jobbade så jag njöt ensamtid med Spotify när städningen var klar. Ja, under städningen också, med hjälp av lurar :) Vad vore livet utan musik?? Sen kom Sandra hem och hon var lite trött, men nöjd och glad, och dagen på fritids hade varit bra. Skönt att hon hann med ett par fritidsdagar mellan helgerna så hon fick lite roligt att göra i ledigheten, som annars lätt blir för lång för henne.

Nu är hon ledig till på onsdag då det är både fritids och korttids, om hon orkar och mår bra när vi kommer så långt. Isf får vi lite ledigt ett par dagar, men Göran ska jobba på annat håll, så vi har inga stora projekt planerade. Hinner han klart med sitt jobb innan ledigheten är slut så blir det nog en liten shoppingtur. Vi ska köpa nån julklapp åt oss från assistansbolaget, nämligen. Vi får väl se vad det blir, och om det blir lite mer roligheter handlade, kanske… När man ändå är igång, menar jag :)

Annars finns det ju en del att pyssla med hemma också. Bl.a. så har jag en massa långbyxor till Sandra som jag länge har tänkt att jag ska sy upp i benen nu när damen har vuxit klart. Alla hennes byxor är nämligen för långa, och många av dom är väldigt långa. Men till onsdag är det långt och vi har ett nyår att ta oss igenom först. En dag i taget.

 

Ang. en kommentar igår som jag är osäker på vem den är ifrån, men tack iaf :) Jag håller med om att det oftast kan vara väldigt svårt att anpassa verksamheten rätt om elever/boende har olika typer av funktionshinder och behov. Just autism är ju väldigt svårt, för att inte säga omöjligt (med vissa undantag) att gruppera. Alla är vi individer, och personer med autism är väldigt individuella. Jag brukar säga att det är jätteviktigt med utbildning inom autism, men ingen kan bli expert på jobbet om man glömmer att bli expert på just den individen man arbetar med.

Och jodå, Sandra fixar seriesamtal, vi använder det vid vissa tillfällen. Både schema och seriesamtal utgår från Sandra och hennes upplevelser eller sätt att tänka. En hjälp för henne att förstå vad hon ska göra eller vara med om. Vi använder aldrig schema eller seriesamtal med Sandra när det handlar om saker som andra ska göra/gör. (Med tanke på duschningen jag skrev om)

Skulle vi använda seriesamtal i den situationen så skulle vi få tänka utifrån Sandra, dvs vad hon ska göra och med vem, oavsett vad den andra av oss gör. Men som jag skrev tidigare så är det inget problem och behöver inte lösas. Vissa saker bara är, och det får man göra det bästa av och acceptera på nåt sätt.

 

Nästa vecka har Neurobloggarna tema om relationer. Välkomna att följa oss på Facebook eller Twitter genom att klicka på länkarna (med pennorna) i högermarginalen.

Trevlig helg och ett gott slut på 2012

♥ Kram ♥

Intensiv-vilar

Det var på vippen att jag gav upp igår morse, och lät Sandra vara hemma. För hon var både trött och skör och dessutom var vädret det värsta tänkbara. Nämligen tö och halka. Töväder gjorde att vi var tvungna att gå ut källarvägen, eftersom det var stor rasrisk och hängde en massa snö och is från taket, precis över trappen vid ytterdörren.

Och går man källarvägen så måste man gå i en isig backe för att komma upp till vägen där vi skulle vänta på taxin. Och halka är nog det värsta Sandra vet. Hon är verkligen livrädd och står där hon står och gallskriker. Det tålamodet hade inte jag igår morse, så jag skrek nog lite jag med…

Jodå, Göran hade sandat ordentligt innan han åkte iväg på morgonen, så det var inte halt. Men det hjälper inte när Sandra är rädd och tror att det är halt. (Alltså hjälper inte broddar heller, för hon förstår inte att det hjälper, och vill inte ha såna) Men efter lite utbrottande, låsningar och skrik, så kom vi iaf upp till vägen lagom innan taxin kom och sen var det skönt med lite egentid, måste jag erkänna.

 

Först lite slappa, kaffe och Spotify, med min egen favvomusik och inte Sandras… Sen var det meningen att jag skulle städa, men luften bara gick ur. Jag blev sittandes alldeles för länge med min favvo-musik, och plötsligt var det dags att steka strömming för inläggning. Det hanns nämligen inte med innan jul, och är ju så gott att vi inte ville skippa det helt. Sen passade vi ju på att äta favvo-maten till lunch också, stekt strömming och potatismos. Gott, gott! :)

Ja, det var ju all nytta jag fick gjort på första ledigheten sen före jul. Göran åkte iväg och fick nyårshandlingen avklarad och idag ska han jobba, så den där städningen... Det är väl lika bra att inte slå ner rumpan med nåt kaffe och Spotify förrän den är gjord.

 

Sandra får åka till fritids idag med, men nån övernattning hos Maria tror jag tyvärr inte hon orkar nu. Eller, vi chansar inte, utan får vara glada över lite ledigt när hon är på fritids. Sen hoppas vi hon orkar korttids efter nyår.

Hon var iaf nöjd när hon kom hem från fritids igår, och dom är så duktiga på att sänka kraven efter Sandras ork. Tack vare det så fixar hon en dag till.

 

A undrar om vi inte kan planera in min duschning på Sandras schema, eller ha seriesamtal om det. Det är ju så man jobbar för det mesta, men i det här fallet skulle det inte funka. Dels kan vi inte sätta upp vad Göran och jag ska göra på Sandras schema och dels måste vi duscha när det passar bäst, vilket är olika varje dag och omöjligt att planera i förväg.

Men att jag inte hann duscha på julafton och juldagen beror på att vi hade fullt upp med att få allt annat att fungera utan utbrott. Det fanns helt enkelt ingen tid över för nånting annat än att få dagarna flytande. Så viktig var inte min dusch just dom två dagarna att jag hade riskerat att förstöra lugnet.

På vardagar passar vi oftast på att duscha när Sandra inte är hemma, men mår hon bra så är det inga större problem för oss att turas om med dom olika ansvarsområdena. En tar Sandra och den andra tar allt annat, inkl. tar hand om sig själv. När Sandra av nån anledning inte mår bra så får vi anpassa allting, och våra egna behov hamnar sist i prio-listan.

 

Förresten, dom har redan börjat skjuta raketer??? Det sköts en hel del igår kväll, men som tur var hade Sandra hunnit somna. Däremot kunde inte jag somna förrän dom slutade skjuta, för jag väntade på att Sandra skulle vakna. Vad är vitsen lixom? Usch vad massa onödig oro det blir av sånt :(

Ha det så bra och njut av raketerna klockan 00.00 på nyårsnatten, för då är det fest! :)

♥ Kram ♥

En prioriteringsfråga

Jag väljer ganska ofta bort mina egna behov för att livet ska funka så bra som möjligt, och det blir ju extra tydligt såna här gånger, när det liksom känns viktigt att allt ska funka så bra som möjligt. När man får välja mellan en lugn jul utan utbrott, eller att hinna duscha, t.ex.

Igår insåg jag hur lite tid ”utöver” det finns om det ska funka hela vägen, för jag kom på att jag faktiskt inte hade hunnit duscha på två dagar! Men en fröjdefull jul fick vi och då känns resten ganska oviktigt.

Och igår hann jag duscha, minsann :) Spänningarna har avtagit för en stund, och läget är ganska lugnt såhär mellan två jobbiga helger. Sandra har förstått schemat för veckan, och vet när nyåret kommer. Skönt! Då kan man passa på att duscha ;)

 

Det kan väl inte vara så svårt att hinna ta en dusch, tänker ni kanske. Och det är klart, allt är ju en prioriteringsfråga… Så klart att jag kan, det kan jag visst det. Göran är ju hemma så det går att planera in en dusch för mig. Ja, kanske inte på julafton precis, då behövde vi vara två hela tiden, men dagen efter hade det ju gått.

Bara det att vi får välja lite, och allt har sitt pris. Ibland är det inte värt konsekvensera, helt enkelt. För konsekvenser blir det alltid, mer eller mindre, när vi rör om i rutinerna och ändrar i schemat.

Mår Sandra bra, och inget annat rör till det samma dag, och dagarna runtomkring, så blir inte konsekvenserna särskilt stora. Men om det är rörigt redan innan, då kan det räcka med att en av oss går och duschar för att skapa oro som leder till utbrott. Då är det inte värt det.

Göran kan lättare gå ifrån utan att Sandra märker så mycket, för det är oftast jag som passar baby-vakten och går till Sandra så fort hon behöver det (helst innan). Även om det funkar bra med Göran också, så är Sandra inte van på samma sätt, och det räcker liksom för att skapa oro, och utbrott. Eller för att jag inte ska ha ro att duscha.

När Sandra är skör, så behöver hon lämnas ifred mer än annars, och det är då hon är van med att det är jag som kommer när hon behöver det. Och det är ganska ofta, så att hinna duscha då går inte om inte Göran tar över. Mår hon bra så är det mycket enklare för oss att turas om med allt.

 

Ute var det ett vackert vinterlandskap igår morse, och jag tänkte att jag skulle göra allt för att få lite egentid med kameran efter duschen. Men innan jag hann så långt så började det regna, typiskt va?! Å andra sidan fick jag ju lite egentid i badrummet, och man kan ju inte få allt ;)

Vi pusslade en hel del igår med. Först jag och Sandra, sen Göran och Sandra, sen jag och Sandra igen. Och det var väl ungefär lagom för damen det. Vi märkte att skörheten låg där och lurade så fort det blev för mycket av nånting, och ju närmare kvällen desto utbrottigare blev det.

Idag satsar vi ändå på fritids, för vi behöver det… Sandra behöver lite annat att tänka på än mamma, pappa, jul och nyår, och vi behöver både handla och städa. Och andas lite.

Må så gott!

♥ Kram ♥

Mellan två helger

Det blev ännu en lugn och rätt okay dag igår, och inte vidare värst mycket tjat om nyåret. Lite orolig, men mest förväntansfull och vill veta hur och när, istället för oro, gnäll och utbrott.

Fast damen var trött, det märktes så fort vi var nära henne. Men konstigt vore det ju annars, och det gick trots allt väldigt bra, så vi kan inte vara annat än nöjda med jullovet så här långt.

 

Det blev lugna aktiviteter och Sandra behövde vara lite själv mellan varven, samtidigt som hon ville ha sällskap. Så vi fick läsa av henne noga hela tiden och varva aktiviteterna med lagom av båda.

Vi pusslade mest, och lyssnade på julklapps-skivorna, och så fort det märktes en oro så ”skulle jag bara nånting och kom strax tillbaks” för att lämna henne en stund innan oron övergick i utbrott. På så sätt gick dagen hyfsat bra och några större aktiviteter var det ingen som orkade.

Jag gissar att ”idag” kommer att bli ungefär likadan, för imorgon är det förhoppningsvis fritids i några timmar. Då måste vi hinna nyårshandla och städa, och har vi riktig tur så blir det fritids även på fredag. Och kanske, kanske (om man vågar hoppas) en övernattning hos fina assistent Maria på lördag. Men en dag i taget.

 

Ni får ha en fortsatt skön helg!

♥ Kram ♥

En fröjdefull jul

Dan före dopparedan gick hyfsat bra. Vi började med att slå in julklappar och käka pepparkakor och om vi bara fokuserade på ”här och nu” så var allt lugnt, men det behövdes en och annan påminnelse mellan varven.

Sandra far gärna iväg i tankarna och stoppar man inte det så har hon snart allt i huvet samtidigt. Då stressar hon upp sig och det brukar sluta med utbrott.

Sunes julklapp slås in

 

Resten av dagen fick bli lugn, för det var väl ungefär vad damen orkade sådär dagen före julafton. Vi skippade toa- och badrutinerna och alla andra krav vi kunde skippa. Det gick ganska bra och Sandra var mest glad och lugn under dagen.

Självaste julafton började med toa- och badrutiner, medan orken fanns för sånt. Det är ju annars en kvällsrutin, men vissa dagar kan vi ändra, när det passar sig bättre.

Men vet ni vad?! Det blev den lugnaste och mysigaste julen vi har upplevt med Sandra någonsin! Sandra var en solstråle mest hela tiden, och det har faktiskt aldrig hänt på en julafton förut.

Våra finaste grannar kom med godsaker

 

Vi har ju lärt oss lite varje år, så vi har nog hittat en lagom nivå nu, tror jag. Dagen noga planerad och schemalagd utan risk för någon dötid nånstans. Sandra visste precis vad som gällde, och i vilken ordning, och det märktes att hon förstod det också. Därav lugnet, med all säkerhet.

Efter badet var det dags att börja duka fram julmaten, och det hade Göran hunnit förbereda medan jag duschade Sandra, så det som var kvar att göra kunde Sandra hjälpa till med.

I år var också första julen som Sandra både mådde bra och hade ro, så hon åt faktiskt en hel portion med julmat, och ville ha påfyllning t.o.m.

 

Men efter en prinskorv till så tog det stopp iaf. Då ville hon börja plocka fram julklapparna på golvet. Det sysselsatte henne medan Göran och jag fick undan maten i all hast. För vänta går liksom inte där, när klapparna är upplockade :)

 

Innan jul började det sina i Sandras strumpförråd, så vi köpte strumpor lite nu och då (så fort vi hittade några fina eller roliga) för att slå in till jul. Jag kan ju säga att hon inte behöver strumpor längre iaf…

 

När damen hade kommit i säng sen så satt jag och märkte alla strumpor. Det är verkligen tååååkigt, men nu är det gjort iaf, så nu ska dom bara tvättas innan användning.

Sandra fick lite annat också, men för henne är det viktigare att det är många paket än vad dom innehåller, så det är perfekt att passa på med sånt hon ändå behöver. Hon blev lika glad för varje par strumpor hon öppnade, haha!

 

Ja, sen var det lite nya filmer och CD-skivor, en badrock, kläder, ritpapper, pyssel och massa godis. Tack också till Agneta, för ett jättefint armband som Sandra stolt ville ha på sig ända tills det var sovtid. Och tack till Annelie för slanten, den fina asken och den superfina tröjan. Vad gulliga ni är!

Min bästa julklapp valde jag själv innan jul.

 

Annars blev det mest nyttigheter till Göran och mig med. Huvudsaken Sandra får slå in och dela ut, liksom.

Halv ett hade vi julat klart, kort och intensivt, och alla var jättenöjda med vår lugna, mysiga julafton. Sandra och jag pusslade i hennes rum, och lyssnade på dom nya skivorna, tills det var dags för lite kvällsgott i tv-soffan och sen var det bara sova kvar och humöret var på topp hela tiden. Helt otroligt fantastiskt! :)

Det var nog Sune som var mest uppe i varv av allt som hände med roliga snören och massa papper.

 

Men även han lugnade sig efter ett tag, nöjd med sin enda julklapp och Görans skokartong :)

 

Nu kan vi pusta lite ett par dagar innan oron över nästa helg kommer ikapp. Hoppas vi iaf, för tjatet om nyår och fyrverkerier började redan igår kväll. Men förhoppningsvis är det bara tills hon får klart för sig vilken dag det är, och att det är en massa andra dagar först.

Hoppas ni har haft en fin jul så här långt, och tack för att ni kikar in hos mig!

♥ Kram ♥

Jul, jul, strålande jul

Ja, faktiskt :) Igår var en riktigt mysig dag. Den började visserligen med utbrott så jag tänkte väl ”Hur ska det här sluta” men efter frukosten så vände det.

Kanske var det lite energi som saknades? Vi har märkt det förut och hon är väldigt känslig om blodsockret blir för lågt, så varje morgon börjar med ett glas juice, innan Sandra öht kliver ur sängen. Sen vi började med det har vi sluppit morgonhumöret vi hade varje dag förut. I morse räckte det kanske inte med juice..(?)

 

Hursomhelst, resten av dagen var riktigt mysig. Sandra var t.o.m. lite busig och hade fått tillbaks glimten i ögonen som vi inte har sett på så länge. Det är ju otroligt! Man undrar vad det beror på, för det är ju inte mindre jul nu än det har varit… Eller så slappnar hon av nu för hon har förstått när det är?

För det märkte vi igår och hon räknade flera gånger själv, utan att låta stressig eller grinig. ”Imorgon är det röda dagen sen kommer julafton” så höll hon upp två fingrar i luften :)

Vi gjorde sillsallad och Sandra var nöjd och glad hela tiden. Hon skar allt i små fina bitar, utom lök och rödbetor som jag tog hand om. Lök för att det svider i ögonen och rödbetor för att hon inte skulle fixa att bli röd lite överallt.

 

Hon älskar att skära och är duktig på det, så sillsallad har vi nog mest för att det är en bra sak för Sandra att pyssla med, så är det ju gott också, som en bonus.

 

Vi har aldrig några förväntningar på att hinna nånting i tid, men en plan finns det ju alltid i bakhuvudet, och varje år har det blivit jul och julmat på ett eller annat sätt. Inte alltid på rätt dag, men det har blivit. Och det verkar som vi kommer att lyckas bra med det i år med för kylen är full och idag ska vi slå in julklapparna, om idag också blir en bra dag.

Sandra har nämligen varit vaken en del, och blev lite arg för att det inte var morgon mittinatten, men hon somnade om tillslut och vi slapp utbrott.

Igår kväll, när hon skulle sätta upp dagens schema (vilket hon alltid gör kvällen före) så vet jag inte om det var längtan, eller bus, eller miss p.g.a. trötthet. Men hon har en pärm med en sida för varje dag, i dagarnas rätta färger. Där bläddrar hon fram rätt dag och sätter upp dom bilderna på sitt schema på väggen.

 

Ett gammalt foto för att visa hur pärmen ser ut

 

Så igår, när hon alltså skulle sätta upp schemat för idag, söndag – röda dagen, så satte hon upp schemat för gröna dagen – måndag = julafton. Men hon fick inget utbrott när jag kom och rättade henne, så jag undrar om hon bara önskade, fast hon egentligen visste. ”Du gjorde fel mamma” sa hon bara och satte upp rätt dag utan protester :)

Nu kommer jag nog inte hinna hit nåt mer förrän vi har julat klart så jag passar på att önska er alla en riktigt God Jul! Var rädda om er och varandra!

♥ Kram ♥

Känns bra :)

Igår hade ju Sandra besök av en tjej som vi hoppas ska bli hennes assistent framöver. Det känns så himla bra och nu väntar vi väl mest på att det praktiska ska lösa sig. Först och främst att assistanstimmarna räknas igenom rätt och att ansökan går igenom. I allra bästa fall blir det klart i vår nån gång. Sen har många frågetecken och orostankar hamnat på rätt plats i virrvarret jag har i huvet för tillfället :)

 

Sandra och assistenten (som jag inte har frågat om jag kan skriva namn på så ni får stå ut med att jag skriver assistenten så länge) gillade varandra, iaf så här långt. Tyvärr kunde jag inte bjuda på varken lunch eller fika, för det hade inte Sandra fixat, men jag är glad att både jag och assistenten kunde vara med Sandra samtidigt utan att hon blev orolig.

Vi pusslade och småpratade lite och Sandra var lugn, lite fundersam och tillfreds. Hon frågade assistenten varför hon inte hade nån klocka… Det är lixom det första Sandra kollar när hon träffar nån, och allra helst vill hon låna den om det finns nån :)

Men hon nöjer sig också om man säger att man inte har nån eller att hon inte får låna den, bara man är tydlig och håller sig till vad man har sagt. Det där med klockan är ju en hel egen historia och vill ni läsa om det så klicka HÄR så kommer ni till ett gammalt inlägg.

Resten av dagen fick bli lugn. Sandra hade väl lite intryck att smälta så vi ville inte fylla på med nåt mer, även om hon verkade okay och ganska pigg. Och tur var väl det, för sen kom tröttheten ikapp med lite mindre låsningar och utbrott under kvällen, och en rejäl låsning med tårar och nära utbrott när det var sovtid.

Natten har varit lugn och nu kan damen vakna närsomhelst, för klockan har passerat tiden då hon brukar vakna för länge sen, men med tanke på igår kväll så gör det inget med en rejäl sovmorgon om idag ska bli trevlig.

Vi hade först tänkt att Sandra skulle få slå in Görans och mina julklappar, men vi ändrade i planeringen efter tårarna igår, och är glada om hon orkar göra sillsallad. Skära i småbitar är hon duktig på, så det är en ganska bra sysselsättning även om hon är trött.

 

Ha det fint!

♥ Kram ♥

Spännande oro

Igår var det sista skoldagen så nu är det jullov här, vilket innebär att vi har haft den sista ledigheten på ett tag. Minst en vecka iaf, sen får vi väl se hur damen mår och när vi kan pusta lite.

Det vetitusan hur det ska gå, men går gör det ju på ett eller annat sätt. Jag skulle dock behöva vila ikapp mig lite nu, känner jag. Allt blir nämligen mycket tyngre och jobbigare när jag inte är utvilad, och det är jag nog inte riktigt nu, med tanke på hur jag mår.

Nåja, det ordnar sig ju. När väl Sandra är hemma och det liksom är full fart så hinner man inget annat ändå, och det är ju bra på sätt och vis.

 

Sista skoldagen hade iaf gått bra och Sandra var lugnare igen, även om dom också märkte av skörheten som ligger på lur i henne nu och poppar upp så fort det ställs lite krav. Då får vi ta bort alla krav som går att ta bort och hoppas att orken räcker för dom krav vi måste igenom. Ja, som att kliva ur taxin eller gå på toa och sånt.

Men det gick, som sagt bra, och det gjorde det hemma med under kvällen. Det gäller att man plockar fram orken själv såna dagar för säger man fel saker på fel ställen så är det liksom kört på direkten.

 

Idag försov jag mig, så även om det mesta i det här inlägget var klart igår så har jag gått mellan datorn, morronrutiner och min kaffekopp här, för den där egna stunden hanns inte med eftersom damen vaknade samtidigt som jag. Eller om det var av hennes suckanden jag vaknade rent av, för klockan var över sex.

Men nu är frukost och tandborstning avklarade och jag berättade att vi ska få besök idag. Då blev Sandra förväntansfull och glad, och nöjer sig en stund i sitt rum just nu, så jag hinner ta en kopp kaffe i lite lugnare ro, medan jag hör henne i babyvakten.

 

Det är vår, förhoppningsvis, nya assistent som kommer och ska få träffa Sandra, men Sandra vet såklart inte det, utan vi säger att det är ”en kompis” för mer klarar inte Sandra att förstå. Dessutom vet vi ju inte än hur och när det blir med vad, liksom.

Spännande och roligt känns det iaf, även om jag tampas med en liten bearbetning av framtiden samtidigt, som inte är lika rolig, men nödvändig. Att andra ska ta över känns både skönt på ett sätt för det ger ju lite frihet åt oss att lättare kunna göra saker som vi vill göra ibland, samtidigt som det är väldigt jobbigt att lämna över ansvaret och släppa kontrollen.

Det har ju att göra med att Sandra inte själv kan se till att saker och ting blir bra och att hon inte kan göra sig förstådd eller säga till om nåt inte känns bra för henne. Som tur är finns det ju massor med jättefina människor som har valt rätt jobb, och vi får ju se till att dom som ska ta över är såna fina människor. Och dom flesta är ju det :)

Det är ju bara att titta på skolan och korttids. Där har jag inga som helst problem med att lämna över ansvaret. Vi litar på all personal och kan slappna av helt och hållet, och det är ju skönt att tänka så mitt i oron som finns innan man vet hur det blir med allt.

Men min oro är ju min och den får jag ju lära mig att hantera. Nya människor som kommer in i Sandras liv är jättevälkomna och jag ska inte föra över min oro på dom. Tjejen som kommer idag känns helt rätt och det kommer att bli jättebra :)

 

Jag önskar er en fin dag och skön helg. Ja, God Jul med för er som inte hinner kika in här nåt mer innan dess. Det är ju snart… Må så gott!

♥ Kram ♥

Ommöbleringar och bönepruttar

Eftermiddagen igår fick bli lugn, utan några onödiga krav på livet. Sandra var skör, men höll ihop. Hon ville pussla och vi har saknat ett bord i hennes rum, där man kan sitta lite bekvämt med pussel, lego och annat. Så igår släpade jag in ett gammalt köksbord på prov, och det var ju betydligt skönare än att sitta på golvet iaf.

 

Vi ska se hur vi kan göra så det inte blir så trångt sen när vi har lite mer tid. Och om vi får till det bra så Sandra kan ha bordet kvar, så ska det målas och snyggas till. Det kan ju Göran och Sandra roa sig med nån dag på lovet sen, kanske.

Sen satt vi och hade det mysigt med pussel, pepparkakor och glögg. Eller, jag drack glögg, Sandra drack cocacola och spelade julmusik. Annars är hon mer för julmusik när det inte är jul, faktiskt. Jag tror det blir för mycket jul för henne när det väl är jul, men jag vet inte. Igår spelade hon, och med all respekt för alla som delar hennes musiksmak, men jag somnar av ”O Helga natt” och ”Hosianna”

Samtidigt känns det ju toppen att hon har egen smak och inte är påverkad av Göran och mig, för det där har hon inte fått av oss iaf. Det var inte lätt att hålla sig vaken, kan jag säga, men hon njöt verkligen. Hon var så inne i musiken att hon inte märkte att jag fotade :)

 

Det är likt böneprutt, sa hon mitt i ”O Helga natt” och jag måste nog hålla med henne, goa ungen! Det är nämligen så att vi var i Turkiet en gång för flera år sen, och där har dom ju böneutrop lite nu och då. Sandra undrade förstås vad som lät och vi sa att det var böneutrop utan att gå in så mycket mer på det. Så varje gång det började så sa Sandra att det var ”böneprutt”

Nog för att det kan bli prutt av bönor, och det är väl lite lättare att förstå än böneutrop… Det är liksom inte riktigt nån idé att gå in närmare på det med Sandra ;)

Ha en skön dag! Vi ska njuta av sista ledigheten på ett tag, och ladda batterierna så dom förhoppningsvis räcker över jul.

♥ Kram ♥

Silledill och lite till

Igår tog Sandra sovmorgon, och på riktigt den här gången… (Inte sån när det var jag som missat att babyvakten glappade så hon vaknade flera timmar tidigare än vad jag märkte) Igår sov hon till närmare åttatiden. Skönt, för jag hade hört henne en hel del under natten, så hon behövde nog sova ut lite.

Efter morgonbestyr och frukost fick hon pyssla lite i sitt rum, vilket hon brukar gå med på om jag har en vettig anledning. Jag var ju tvungen att förbereda lite i köket innan hon kunde sätta igång att göra ischoklad, och Göran var iväg på besiktning av bilen.

Förberett

 

Men Sandra mådde bra och nöjde sig i sitt rum tills jag var klar och kom med timstocken (ett tidshjälpmedel som gör det lättare att byta aktivitet)

Jag smälte inte så mycket choklad för att öka chansen till att humör och ork skulle räcka tills det var slut i skålen. Men humör och ork var på topp, så jag fick skynda mig att smälta mer choklad innan det tog slut…

Tungan rätt i mun

 

Jag brukar blanda i en uppvispad äggula i chokladsmeten efter det att den är smält och klar. Det gör att den tjocknar lite och blir mer lätthanterlig för Sandra när hon ska hälla i formarna. Nu hade jag inga råa ägg kvar, för jag, mitt nöt, kokade dom som fanns kvar på morgonen. Men, det gick bra ändå och Sandra, smaskade glatt i sig spillet sen, när det hade stelnat.

Det här var gott, sa Sandra nöjt :)

 

Sen sa hon att vi skulle äta mer på påskafton. Ja, det är inte lätt att hålla ordning på alla högtiderna, men vi kom överens om att julafton var en bra dag att äta ischoklad på.

 

På eftermiddagen smet jag iväg på lite egentid hos frissan medan Göran och Sandra fick sköta sig själva. Sen var det inte så mycket kvar av gårdagen.

Förmiddagen idag var ganska lik igår, fast vi la in sill istället för att göra godis. Och Sandra har varit mycket skörare, så jag fick ta över och avsluta det hela när orken tog slut.

Förberett

 

 

Vi började med ett utbrott, men sen gick det ganska bra och Sandra skar sill och fyllde två burkar. Det var vad hon orkade och sen la jag det som blev över i den sista burken och hällde på lagen.

 

Ja, vi älskar sill i den här familjen.. Utifall det är nån som tycker att tre stora burkar sill på tre personer verkar mycket. Vi brukar faktiskt inte ha några problem med att göra slut på det under juldagarna. Gott, gott :) (All ischoklad kommer vi nog däremot få svårare att göra slut på..)

I vanliga fall brukar vi köpa några sorter sill dessutom, bl.a. skärgårdssill som är en riktig favvo hos mig och Sandra, men i år glömdes det nog bort i all planering.

All julmat går ju att köpa färdig och vi krånglar inte mer än nödvändigt utan gör bara det vi hinner och orkar. Så egen sill är viktigare än egna köttbullar, och egna köttbullar var det många år sen vi hann med. Sillsallad däremot, har vi bara på julbordet om vi har hunnit göra egen, för den köpta är verkligen inte god.

Skinka köps färdigkokt och blir på så sätt alltid lyckad, så koka egen skulle jag inte ens om jag hade tid. Egen Janson är ett måste! Lika viktigt som sill hos oss, så den gör jag mitt i natten om det behövs.

 

Det är iaf lite roligt att Sandra kan vara med i julförberedelserna lite mer igen, för hon tycker ju att det är så roligt om hon orkar. Men vi har ju fått ta bort allt i några år, och då var det bara att förbereda julmaten bäst man hann när hon orkade vara i skolan. För julmat har vi kunnat ha varje år, även om vi ett år t.o.m. kunde hålla julafton hemlig ända tills vi hade ätit julmaten och det var dags för klapparna.

Nu är ju inte julafton hemlig för henne längre, hon vet när den är och vi hoppas att hon fixar det bra, så det gäller att tona ner och inte göra för mycket även om det är kul.

Så nåt julpyntande har vi inte, utan vi är glada om vi kan få till julmat och julklappar, och om vi orkar fira julafton på julafton. Det har hänt att vi har bytt dag, och det går ju bra det med. Huvudsaken det blir bra när det blir, liksom :)

Förra julen

 

Jag avslutar med en liten påminnelse om Neurobloggarna som har tema om medicinering den här veckan. Eftersom jag inte har några erfarenheter själv så blev det bara ett inlägg om det från mig, men ni som är intresserade kan gå in på länkarna jag har i högermarginalen, för där finns det många läsvärda inlägg. Sprid gärna sidorna också, så vi når ut till så många som vi bara kan, det hjälper oss att få bort fördomarna.

 

Må så gott!

♥ Kram ♥