Tacksamhet och viss lättnad

Jag har pratat med den personal på korttids som känner Sandra allra bäst, och som jag antog inte alls låg bakom uttalanden som gjorts. Hon visste inte ens vad det handlade om! Ändå har chefen alltså sagt att alla var eniga (inkl. han själv som inte ens jobbar på plats) Ja, vad säger man… Hade jag varit anställd med honom som chef hade jag blivit fly förbannad! Men det är ju deras bekymmer. Jag har iallafall bett om ett möte för att reda ut eventuella missförstånd med dom som jobbar med Sandra. Dvs inte översittare som tror dom vet saker dom inte är ett dugg insatta i.

En annan intressant sak är ju att när Sandra gick i en mycket bra träningsskola för personer med autism så sa specialpedagogerna där att det tog ungefär ett år innan dom tyckte att dom kände Sandra riktigt ordentligt. Då var det lärare som gick in för att lära känna henne ordentligt varje dag, och som hade ett gott samarbete med oss föräldrar. Så kommer det en ny korttidschef som har sett Sandra ett par gånger på håll (alltså inte jobbat med henne) och tror att han förstår hennes behov bättre än assistenter och föräldrar!?!! Pucko!

Jag hoppas nu att jag kan komma och reda ut alltihop med personalen så fort som möjligt, så vi kan lämna det bakom oss sen, och fortsätta ha en bra relation. Att en eller två i personalgruppen inte förstår Sandras behov och ställer för höga krav är liksom inget jag lägger energi på så länge Sandra inte påverkas för mycket av det, men skulle alla ha samma inställning så är det allvarligt, för då kommer Sandras ork inte räcka så länge till.

Det känns iallafall väldigt skönt att få bekräftat det jag misstänkte, att största problemet ligger hos chefen. Som resten av dom chefer vi är tvungna att stångas mot i den här kommunen. Jag har mailat och frågat en av dom när hon tänker verkställa den dagliga verksamheten som Sandra har beslut på sen i augusti. En annan har jag ifrågasatt tolkningen av Sandras alla intyg på hennes behov angående bostad. Socialnämnden och ytterligare en chef har fått frågan vad dom ska göra åt att en annan chef uteblev från IP-mötet Godman kallade till. Ingen har svarat på nånting. Sticker man huvet i sanden så går tiden och i bästa fall rinner den bort helt och då slipper dom ansvar… Men jobbet får dom behålla, eftersom dom flesta är släkt med nån annan under samma tak!

Vad skönt det vore om vi vann några mille så vi kunde peka finger åt hela kommunhuset! Om Sandra och assistenterna fick jobba framåt istället, så skulle det bli bra för alla. Håhåjaja.

Men gårdagen slutade med att en assistent kom hit med fina redskap som hennes man hade snickrat till Sandras verksamhet. Otroligt fint! Stort tack! ♥

Jag är så tacksam över att Sandra har fina assistenter som både är engagerade och förstår hennes behov. Därför vore det så skönt att slippa käpparna i hjulen från idiotiska översittare hela tiden.

I eftermiddag kommer det iallafall två personal från korttids (två av dom som verkar förstå behoven bäst) och tittar på verksamheten. Assistenterna ska berätta lite och visa en del material. Förhoppningsvis är dom nyfikna och ställer lite frågor, och förmedlar det sen vidare till resten av personalgruppen. Chefen tog snabbt tillfället i akt och bjöd in sig själv, men har han nåt innanför pannbenet så blir han lite klokare av att se vilka anpassningar vi har gjort. Dock har jag inga större förhoppningar, men huvudsaken personalen är intresserad så vi kan ha ett gott samarbete. Det är ju viktigt för att vi ska kunna anpassa rätt.

Må finemang!

.