torsdag 24 mars 2016

Kärlekshistorier och släktskap

Det hade gått bra för Sandra och assistenterna här hemma när vi var iväg. Sandra har varit lite skör, men funkat okay ändå. Eftersom assistenterna är så duktiga på anpassning :)

Idag står det städning på mitt schema, medan Sandra är på jobbet. Göran har lite ärenden att klara av, idag eller nästa vecka beroende på ork. Sen börjar Sandras helg och snart är det ny vecka igen. Fasligt vad fort det går!


Jag har inte så mycket mer att berätta just nu, så jag tar och avslutar med att svara på lite frågor från Anonym, tack för din kommentar.

Göran och jag träffades 1985, och hur det gick till var inte så särskilt romantiskt. Han hade bil och körkort och vi var några kompisar som skulle på fest på andra sidan Sverige. Jag kommer inte ihåg så mycket, men hade säkert kul ;) Vi förlovade oss 87, fick barn 94 och gifte oss 99.

1999 var, förutom att vi gifte oss, ett jobbigt år då jag hade en sorgeprocess att gå igenom. Dels att få ett annorlunda barn, förstås, men också att inte kunna få fler barn. Många närstående försvann under den här tiden. Året efter fick Sandra sin diagnos och vi fick svar på en massa frågor. Då vände det igen.

Sandra har kusiner, men dom blev nog lite besvikna över att inte få en ”normal kusin” så dom slutade het sonika höra av sig när Sandras svårigheter blev för uppenbara. Resten av släkten tröttnade väl på att vara dom som var tvungna att anpassa sig om vi skulle kunna ses. Så därför har vi ingen släkt alls.

Sandra minns sin släkt, och tycker om dom. Hon vet inte att det inte är ömsesidigt, men undrar säkert vart dom tog vägen.


Jag önskar er en fin Påsk!

.

1 kommentar:

Bellan sa...

Saknar och kramar om! ♥

//Bellan