Det
hade gått bra för Sandra och assistenterna här hemma när vi var iväg. Sandra
har varit lite skör, men funkat okay ändå. Eftersom assistenterna är så duktiga
på anpassning :)
Idag
står det städning på mitt schema, medan Sandra är på jobbet. Göran har lite
ärenden att klara av, idag eller nästa vecka beroende på ork. Sen börjar
Sandras helg och snart är det ny vecka igen. Fasligt vad fort det går!
Jag
har inte så mycket mer att berätta just nu, så jag tar och avslutar med att
svara på lite frågor från Anonym, tack för din kommentar.
Göran
och jag träffades 1985, och hur det gick till var inte så särskilt romantiskt.
Han hade bil och körkort och vi var några kompisar som skulle på fest på andra
sidan Sverige. Jag kommer inte ihåg så mycket, men hade säkert kul ;) Vi
förlovade oss 87, fick barn 94 och gifte oss 99.
1999
var, förutom att vi gifte oss, ett jobbigt år då jag hade en sorgeprocess att
gå igenom. Dels att få ett annorlunda barn, förstås, men också att inte kunna
få fler barn. Många närstående försvann under den här tiden. Året efter fick
Sandra sin diagnos och vi fick svar på en massa frågor. Då vände det igen.
Sandra
har kusiner, men dom blev nog lite besvikna över att inte få en ”normal kusin” så
dom slutade het sonika höra av sig när Sandras svårigheter blev för uppenbara.
Resten av släkten tröttnade väl på att vara dom som var tvungna att anpassa sig
om vi skulle kunna ses. Så därför har vi ingen släkt alls.
Sandra
minns sin släkt, och tycker om dom. Hon vet inte att det inte är ömsesidigt,
men undrar säkert vart dom tog vägen.
Jag
önskar er en fin Påsk!
.
1 kommentar:
Saknar och kramar om! ♥
//Bellan
Skicka en kommentar