onsdag 23 mars 2016

Ledighetsplaneringar

Nu har vi fått vår extrabostad på rätt plats, rakt och fint. Troligtvis behövs justeringar vartefter marken sätter sig, eftersom vi var tvungna att gräva lite för att göra backen rak.


Nästa ledighet planerar Göran att åka dit och bygga en sovrumsdörr, som behövs om Sandra ska sova i husvagnen nåt framöver. Själv blir jag hemma och har lite möten.

Efter det ska vi väl satsa på att få till ett golv och få upp förtältet. Först när det är klart kommer det kännas på riktigt och vi kan börja få det lite hemtrevligt. Det ser vi fram emot.


Ledigheten har varit skön och även om det har varit en del fixande så har vi kopplat av från jobbet, möten och tjafsande. Väldigt bra för psyket måste jag säga. När motgångarna blir fler än batteriladdarstunderna så tär det tillslut på humöret, men vi är ganska härdade vid det här laget. Vi är ju fortfarande gifta, bara en sån sak ;)

Skämt och sido, det är faktiskt allvar bakom det. Vad är knepet då? Ja, ju fler motgångar livet bjuder på, desto viktigare blir det att ladda batterierna. Hitta dom små stunderna av ”må bra” och försöka njuta av dom fullt ut.

Så, förstås, påminna sig själv om allt som är bra. För det finns ju alltid bra saker att försöka fokusera på. Även om dom inte överväger så mår man bättre av dom!

En braighet just nu är ju att vi har någonstans att ta vägen, och på så vis kan börja gå framåt i ”flytta-hemifrån-planerna” för Sandras del. Steg 1 var ju att vi skulle härifrån för att kunna vänja Sandra vid steg 2, nämligen att andra är här med henne ett helt dygn.

Det kommer ta sin tid innan vi är där, men vi har iallafall förutsättningarna nu, och det känns fantastiskt. Tids nog kan vi vara i vår extrabostad lite mer, och hinna njuta ordentligt av ledigheten :) För nu känns det inte som vi har haft ledigt klart när det är dags att åka därifrån.


Men ett steg i taget och huvudsaken stegen går framåt och inte bakåt. Nu är jag lite nyfiken på hur dom har haft det här hemma medan vi har varit iväg, så jag ska strax gå ner och prata med assistenterna lite. Det låter lugnt vad jag kan höra iallafall.

Må så gott!

.

1 kommentar:

Anonym sa...

Kloka ord! Hur länge har du och maken varit gifta/hållt ihop? Älskar ju kärlekshistorier, så om det inte är för privat får du gärna berätta hur ni träffades också:)

Har Sandra några kusiner eller andra jämnåriga släktingar som hon träffar ibland? Tror mig minnas att du skrivit att ni inte har så stor släkt? Minns hon de hon träffat fast det gått några år eller lever hon bara i "nuet"?