fredag 25 mars 2016

Framtidsplaner och funderingar

Här är det ganska lugnt och händer inte så mycket. Sandra var lite skör under veckans gång, men det har funkar bra trots allt. Sen vi anpassade verksamheten i vår källare har Sandra mått mycket bättre och det är lättare att följa hennes dagsform utan att hon ska behöva bli sjuk. Trött-sjukan är så gott som borta igen och vi tror att hon kommer orka ännu mer när hon har egen bostad och assistenter varje dygn. Dvs inget korttids.


Visserligen trivs hon på korttids, och jag tror att det har varit bra för henne att vara där. Det har gett henne en vana att olika personer hjälper henne på olika sätt. För även om det är jätteviktigt att ha struktur, och göra lika, så är alla människor olika och klarar man inte det så får man ju problem i framtiden.

Jag vill dock understryka att det är jätteviktigt att hålla sig till schemat och fasta rutiner. Alltid. Men en rutin kan gå olika till även om man följer mallen, beroende på vem som utför den. Och det klarar Sandra ganska bra, om hon bara är trygg med att den personen som hjälper henne kan rutinen.

Det var en parentes. Det jag skulle komma till var att även om Sandra trivs på korttids, och det har varit bra för henne att vara där (så länge vi har hållit oss till samma vardagar varje vecka) så är det tröttande för henne.

Det är många detaljer och moment som tar extra energi, och som vi inte kommer ifrån förrän Sandra bara har hemmet att koncentrera sig på. I dagsläget är vi ju beroende av korttids av rent egoistiska skäl, eftersom det är den enda ordentliga avlastningen och ledigheten vi har. Hade vi inte korttids var vi inte lediga en enda kväll/natt. Men vi jobbar på det och håller ju på att vänja Sandra vid externa assistenter i hemmet. När det fungerar kan vi ta bort korttids.



Förhoppningsvis får Sandra en egen bostad också, vilket skulle underlätta för alla. Först då kan vi på riktigt bygga upp en bra helhet runt Sandra och hon kommer få mycket mer energi över att orka med sin vardag.

Vi väntar fortfarande på avslaget om särskild anpassad bostad. Det som handläggaren till en början sa att det troligtvis skulle gå igenom, eftersom Sandra har så svårt som hon har, men som hon sen ändrade efter att ha samrått med övriga lögnhalsar i kommunhuset. Så det vi fick var ju ett förslag på avslag som vi besvarade. Vi får väl se, men vi är beredda på att överklaga iallafall. Går det inte igenom så har vi ingen bra lösning för Sandra.

Det finns kommuner som tänker, även om jag alltid är skeptisk tills jag ser ett färdigt resultat. Iallafall jobbar vår kommun så, det låter så bra först, och i slutändan blir det bara pannkakssmet. Men det HÄR projektet låter bra och kan nog bli det också. Satsar man 38 miljoner vill man nog ha ett bra resultat.


När jag tänker på det, och Sandras behov, så undrar jag hur kommunen tror att dom ska lösa Sandras situation om ansökan om särskild anpassad bostad inte går igenom. För ska hon klara något annat så måste dom nog satsa som Kungsbacka gör. Ifall Sandra skulle få något eget (med sina egna assistenter och verksamhet som inte kostar kommunen ett öre) skulle det inte landa på några 38 miljoner iallafall. Kanske två?! Det är ju bara ett hus hon behöver…

Jaja, vi får se vad som händer. Vi måste ju se till att Sandra har någonstans att ta vägen, där hon inte blir sjuk av utmattning. Så vi fortsätter väl, och hoppas vi hinner medan vi lever.

Så typiskt mig. När jag började skriva hade jag inget att komma med och tänkte bara berätta att Sandra inte vet något om påsken än. Men det blev ju ett långt inlägg innan jag ens hann nämna påsken, så den berättar jag om en annan gång. Det är iallafall lugnt så länge hon inget vet.


Ha det gott!

.

Inga kommentarer: