onsdag 9 mars 2016

Finbesök och känslosvall

Igår knackade det på dörren i husvagnen och utanför stod en väldigt saknad person. Sandras lärare och mentor i den skolan som hon gick i under hennes allra bästa år. Jag blev så glad att jag närapå började gråta, för det var så länge sen vi sågs. En lärare som har betytt så oerhört mycket för oss, och Sandra ♥


När vi saknar skoltiden är det den läraren vi saknar mest. Hon har lärt oss nästan allt vi vet om anpassning och hur Sandra fungerar. Jag önskar att all den kunskapen kunde flyttas över till cheferna i kommunhuset. Då skulle det kunna bli hur bra som helst för Sandra. Då skulle dom utgå från hennes behov och inte bara motarbeta oss föräldrar hela tiden. Suck.

Vi bestämde iallafall att läraren ska försöka komma och hälsa på Sandra någon dag. Jag vet en som kommer bli både förvånad och jätteglad. För jag vet att även Sandra saknar henne väldigt mycket.


Jag fick, som vanligt efter påtryckning, svar från korttidschefen att jag inte får träffa personalen och reda ut missförstånden, samt informera om den viktiga anpassningen och varför den ser ut som den gör. Jag får alltså inte det?!! Ja, jag vet inte vad jag ska säga, men antar väl att ni läsare inte behöver fler ord angående det. Ni fattar nog ändå vad det är för folk i den här kommunen vid det här laget. Man måste anmäla igen alltså. För nån smidigt kommunikation kan vi tydligen inte ha. Helt jävla otroligt!

Så, efter det mailet, igår, försvann vår njutning av ledigheten och vi var mest frustrerade och arga. Känslorna åkte både upp och ner och hit och dit. Först glädjetårar och ett mycket kärt återseende, och direkt efter det kom mailet. Man orkar inte ens bli arg, men vi känner sån maktlöshet. Tyvärr är vi beroende av korttids ett tag till, men vi jobbar på förändringar som vi själva kan påverka. Med Sandras bästa för ögonen.

Nog om det för nu. Jag ska strax gå ner på jobbet och se hur det har gått för assistenterna och Sandra medan vi har varit på annat håll.

Må så gott!

.

2 kommentarer:

Bellan sa...

Skickar in ett lass med kramar till er! ♥

//Bellan

Photo by Maria sa...

Alltså nä, jag fattar inte.. Jag fattar inte den chefen..
Som du vet jobbar jag på ett korttidshem, och skulle vi inte ha en öppen dialog med föräldrarna, vad det än gäller, så skulle inte vårt arbeta fungera på ett fullgott sätt för deras barn/ungdomar..
Man blir så ledsen, arg och frustrerad när man läser detta..
Hoppas att de eller någon på kommunen läser din sida.. Vill de inte förstå efter att ha läst din blogg, och inte vill förstå att ni inte är "bara några gnälliga föräldrar" då undrar jag om de fick sina jobb genom att de som valde bland sökande bara drog ett papper och sket i kompetens.. För kompetens verkar det fattas så det står härliga till.. Ett löpande band någonstans hade ev passat dem..

Stor styrkekram till er!!! <3 <3

//Mia