Helgen har
varit lugn, men jag har lite svårt att samla tankarna. Jag har så mycket planeringar
och funderingar i huvet. Jättetrött på dagarna och jättepigg på nätterna.
Och
angående inlägget igår så är det faktiskt skitjobbigt att bli ifrågasatt. Dels
att man känner sig misstrodd, men också för att man alltid har en oro över att
folk inte ska förstå. Att assistansen faktiskt blir indragen. Att det skulle
bli katastrof för Sandra, och för oss med, förstås. Att hon inte skulle
överleva utan hjälp. Att en hemifrånflytt närmar sig och att hon måste ha hjälp
dygnet runt för att det ska kunna bli möjligt.
Jag vill
inte behöva gå och oroa mig för det! Jag vill vara tacksam över att det finns
hjälp och att Sandra får den hjälpen för att hon behöver det. Jag vill känna
den glädjen och fokusera på att orka vara mamma och assistent så länge jag
finns och är frisk, och jag vill lita på att Sandra får det bra när vi
försvinner.
Jag är
medveten om att ingenting är självklart, men jag orkar inte försvara Sandras
behov. Jag vill njuta av det som fungerar, annars orkar jag inte med det som
inte fungerar. Så är det! Dessutom vill jag fokusera på det Sandra kan och är
bra på, och slippa prata om alla svårigheter hela tiden.
I övrigt
har helgen varit som helger brukar vara. Vi har tagit det ganska lugnt och inte
tröttat ut oss med aktiviteter utöver vardagen. Det är nog Göran och jag som är
tröttast just nu, för Sandra har varit sig mer lik än vi sett på länge. Mycket
lugnare, piggare och gladare. Nästan som när hon gick i skolan.
Men igår
kväll var det nåt med henne. Antingen var hon väldigt trött eller så var det
nåt annat. Hon såg inte okay ut och ville bli omstoppad direkt, vilket tyder på
att hon faktiskt är väldigt trött. För i vanliga fall håller hon hellre igång,
eller blir övertrött och får utbrott. Nu var hon bara väldigt dämpad och lite
ledsen.
Vi får väl
se vilket håll det går åt och hur veckan kommer att bli. Vi får kanske göra
lite ändringar så orken räcker längre. Reservplanerna är redan klara att ta
till vid behov, men en dag i taget.
Bellan
skrev om att tillfälliga lösningar, som är enklast för andra (i det här fallet
kommunen) lätt blir permanenta. Ja, just nu funkar det ju väldigt bra att
Sandra är hemma eller hos Jane på dagarna, så kortsiktigt ser det ut som en
väldigt bra lösning. Men den får, precis som du skriver, inte bli permanent.
Det jag
tänker på först och främst är väl vår ork. Att vara helt själv med Sandra tar
väldigt på krafterna, och dom dagar som Sandra är hos Jane så förbereds dagen
på Janes fritid, vilket känns helt fel om det fortsätter. Nån enstaka gång kan
man nog göra så för det har man ju igen, men jag tycker absolut inte att någon
ska jobba på sin fritid.
Dom dagar
som Jane kommer hit och är här hemma med Sandra så kan vi inte koppla av även
om vi inte behöver rycka in. Dels står vi för förberedelser och planering, och
resten av servicen som måste funka, eftersom det är nästan omöjligt att hinna
sånt samtidigt som man är med Sandra. Det beror ju på Sandras humör och vad dom
gör och så förstås, men koppla av kan vi inte.
För
Sandras del så mår hon väl inte direkt dåligt av den här lösningen, och som vi
ser nu mår hon t.o.m. väldigt bra. Men känner jag Sandra rätt så är det snart
övergående. Det är svårt att få till vettiga dagar för henne och det skulle
kännas mer meningsfullt om hon kunde få en verksamhet utanför hemmet.
Jag vet
att det finns lite tankar från ansvarig på DV, men jag vet inte hur det har
gått och vad dom har kommit fram till. Jag antar att vi får reda på det när vi
har möte i morgon. Så jag har inga större förhoppningar förrän vi har en vettig
lösning.
Jag
behöver göra en massa nya schemabilder, men måste ju först veta vart Sandra ska
vara på dagarna. Just nu kan vi inte planera så mycket utan har bara en
akutlösning på hur dagarna ska bli bra fram till årsskiftet. Efter mötet
imorgon ska vi planera lite noggrannare, och förhoppningsvis har vi en lösning
att gå efter då också.
Just nu
skulle jag vilja vara ledig. En riktigt korttidsledighet och lite sovmorgon
skulle sitta fint, men det får vackert vänta. Har vi tur så hinner vi få lite
ledigt mellan planeringar, möten och andra måsten.
Jag får
iaf lite egen tid idag medan Göran kör Sandra till Jane. När han har lämnat av
henne tar han hela stora vecko- och julhandlingen själv, och det lär väl ta sin
tid.
Även om vi bara är familjen så går det åt en del extra mat på en jul, och det ska ju räcka några fler dagar än en vanlig veckohandling behöver göra. Nästa handling blir inte förrän fredag före nyår, om Sandra orkar att Jane kommer hit då.
Även om vi bara är familjen så går det åt en del extra mat på en jul, och det ska ju räcka några fler dagar än en vanlig veckohandling behöver göra. Nästa handling blir inte förrän fredag före nyår, om Sandra orkar att Jane kommer hit då.
Må gott!
.
4 kommentarer:
Jag önskar jag kunde komma med lösningar och extra energi, men så enkelt är det inte . Ja permanent får det inte bli, det måste gå att lösa. Trött blir man av alla tankar. Varmaste kramen, och hoppas vi kan ses som tänkt för då är det ganska nära nu <3
Kramar om och håller tummarna för att ni och Jane ska orka tills det kommer en vettig och genomtänkt planering för Sandras framtid.
Kram och kärlek <3
Kramar om och håller tummarna för att Ni,Jane och Sandra ska orka fram tills det kommer en vettig plan över hur Sandras framtid ska se ut.
Kram och kärlek <3
Jag kan verkligen intyga att det inte är nån semester att ha brukaren hemma med en utomstående assistent - snarare tvärtom! Hoppas ni snart kommer fram till en lösning så ni får bättre rutiner för vardagen.
Kram på dig ♥
//Bellan
Skicka en kommentar