Saknade juletider

Gårdagen började väl inget vidare här, som jag nämnde lite i slutet av förra inlägget. Jag försov mig, och det är aldrig att föredra… Jag har mest tålamod om jag hinner vakna lite i lugn och ro, så jag vill helst vakna nån timme innan Sandra ska upp.

Sandra brukar vakna runt sextiden, och min klocka står på halv sex, men brukar inte vara på när vi inte måste upp. Jag har den bara som en säkerhet, just för att inte försova mig, men brukar i regel vakna av mig själv vid halvfem-fem sisådär.

Pepparkaksbak mitt i köksrenoveringen :)

Igår vaknade jag klockan sju av att jag hörde Sandra i ”änglavakten” och hon lät inte precis nöjd. Jag har ingen aning om när hon vaknade, men att hon inte var nöjd kan ju bero på att hon hade väntat på att få gå upp lite för länge…

Jag måste ju hinna förbereda hennes frukost innan hon kommer upp, så det blev ganska jättebråttom, kan man säga. Med en sån start hinner inte mitt tålamod vakna i tid, så vi var griniga båda två, och det blir ju aldrig bra.

Det lugnade sig iaf så småningom och dagen blev ganska okay. Visst är damen trött och skör, men vi ställer inga onödiga krav nu och då går dagarna ganska smärtfritt.

Lite jul-oro märks, men ingen större fara än. Vi bävar lite eftersom hon redan är skör av all annan omställning, men en dag i taget.

Jag blir lite sugen på att jula när jag ser fina bilder på fb med nybakat adventsfika och fina juliga fönster. Men, var sak har sin tid och min tid kommer väl ett annat år. Vi får göra det så bra vi kan med det vi har.

Det fanns en tid då vi också julade. Vi hade ju samma förväntningar på ”livet som barnfamilj” som dom flesta andra har, och byggde upp mysiga traditioner tillsammans. Det gick ju bra till en början, fotona är från -98 och Sandra är fyra år. Men sen blev vi tvungna att skala av mer och mer, och nu firar vi så lite vi kan, och i stort sett bara på julafton.

Även fast jag är ganska bra på att uppskatta livet så som det är, och fokusera på det positiva som finns, så visst… det är klart att jag saknar vissa bitar ibland. Mer eller mindre. Just nu är det mer. Jag saknar att sätta upp julgardinerna i köket med matchande adventsljusstake och krukor med julstjärnorna som blir så fint ihop.

Jag saknar lussebullar och pepparkaksbak med glögg och julmusik, och det fina pepparkakshuset vi gjorde varje år när Sandra var liten. Tända ljus och hyacinter och juliga dofter i hela huset. Önskelistor, julklappsrim och små tomtar som kikar fram lite varstans här och var.

Ibland saknar jag det lite mer… Men mest längtar jag till januari.

Jag önskar iaf er som kan en riktigt fin 1:a advent!

.