söndag 22 december 2013

Lagom juligt

Livet funkar över förväntan. Har kanske Sandra förstått det där med ”en dag i taget” lite bättre nu, månntro? För hon nöjer sig med det varje gång, och kommer t.o.m. på det själv då och då när hon börjar längta lite för mycket efter julafton.

Fantastiskt skönt är det hursomhelst, att slippa den sköra, gälla gnällrösten hela tiden och inte kunna göra nånting annat än att räkna dagarna på schemat. Och Sandra mår så klart mycket bättre av att kunna slappna av och njuta av det som är ”idag” först.

På så vis orkar hon ju mer, och dagarna av väntan blir roligare. Fast just det förstår hon förstås inte. Men igår la vi in sill, och Sandra är en hejare på att skära sillbitar. Sen, med lite lagom hjälp fylldes burkarna.


Men vi får så klart ta det lite försiktigt, så att lägga in sill är mer än tillräckligt på samma dag för damen. Dessutom var det ju lördag, godis- och chipsdag igår, och då blir det inte så mycket tid över för nåt annat.

På eftermiddagen märktes julstressen, men inte med gnäll och utbrott, utan med en massa ”uppe-i-varv-babbel” Jösses vad den damen kan låta! Det går inte att beskriva, men svarar man för mycket så blir det värre och värre, så det bästa man kan göra då är faktiskt att inte svara.

Men man måste lyssna, för dom små signalerna då man behöver hjälpa till med nåt, eller frågor som kräver svar kommer ju plötsligt dom med, mitt i allt nonsensprat och konstiga egenpåhittade ord. Man blir helt yr i huvet efter en sån eftermiddag.

Att det babblades istället för gnälldes beror nog kanske på att det var mer julstress och inte så mycket trötthet(?) Somnade gjorde hon inte före midnatt iaf, jag tror jag somnade före Sandra t.o.m.

Idag ska vi slå in paket, är det tänkt, men det vet inte Sandra än. Sånt stirrar upp henne, så det får vi försöka tona ner genom att inte förbereda henne alls utan bara fråga om hon vill, när Göran och jag har förberett oss. D.v.s. lagt fram allt som behövs och så.

För övrigt så nyser Göran och Sandra hostar. Själv är jag mest trött, men frisk. Jag önskar er alla en fin 4:e Advent med ett foto från min amatörfotosida. Välkomna in och gilla sidan, förresten. Gilla gärna Sune också J

Ni får låtsas att det står "önskar Nina"
jag har inte hunnit fixa en egen blogg-bild

Var rädda om er!

.

1 kommentar:

Anonym sa...

Full i skratt blev jag när jag läste om precis det jag brukar säga till min Hanna när hon "far iväg" och tänker på flera dagar framåt.Jag brukar säga "en dag i taget,nu är det xxdag".
Det är förresten många människor som inte har autism som skulle må bra av att ta en dag i taget,leva mer i nuet.
Ha nu en riktigt lugn och god jul!
Annette