söndag 29 december 2013

Håller oss flytande

Här tassar vi mest på tå, men min migrän började ge med sig under gårdagen iaf. Alltid nåt ;) Det gör det lite lättare att orka med gnällrösten som Sandra oavbrutet pinar våra öron med när hon är skör. För orka måste vi liksom bara. Sandra kan ju inte rå för att livet är för mycket för henne just nu.


Göran tog hand om toa- och badrutinerna lite tidigare än vanligt eftersom vi skippade det i fredags. Vi kunde inte riskera att hon blev för trött igen, för två dagar går det inte att hoppa över toabesöket, och det behövs inte mycket nu innan det blir försent för ork.

Efter badet fick Göran vila lite och jag tog fram nya pussel som vi roade oss med ett tag. Sen började Sandras ork återvända så pass mycket att resten av kvällen gick bra och t.o.m. blev mysig.


Sandra har inte frågat nånting om nyåret och vi har varit tacksamma och inte sagt något. Det första dom gjorde på Bolibompa igår (första gången Sandra orkar se det på ett tag) var förstås att pedagogiskt räkna dagarna till nyårsafton. Dom använde dessutom ett schema med färger som Sandra förstår. Typiskt!

Hon sa inget igår och jag hoppas (men tror ju inte på det) att hon inte registrerade den infon. Varför måste dom börja babbla om saker så långt i förväg?? För min del tycker jag det räcker att prata om den dagen som är, faktiskt. För alla små barn (och personer som är på samma nivå i förståelsen).

När Sandra var nattad hörde vi raketer. Men åååhh! Om det ändå höll sig till tolvslaget på nyårsnatten så det bara är några timmar som blir jobbiga och inte flera dygn! Men, vi kan ju inte göra nåt åt det, och än har inte oron visat sig. Så vi håller andan lite och hoppas det går vägen så länge som möjligt.


Det som är så jobbigt med nyårsafton för oss är inte själva firandet, för det är lätt att tona ner och behöver inte göras på nåt särskilt sätt. Nej, det är raketerna som oroar och håller Sandra vaken på tok för mycket på samma natt för att hon ska bli trevlig att vistas med, om jag säger så.

Övertrött så det räcker och låsningar och utbrott från åttatiden då tröttheten börjar bli påtaglig, tills det är tyst ute och vi lyckas få damen i säng sisådär runt tvåtiden på natten. I bästa fall. Det är inte roligt, det lovar jag! Det är liksom inte bara lite extra trött och gnälligt…

Är hon dessutom trött redan innan så har vi ju låsningar och utbrott hela dagen. Eller alla trötta dagar för den delen, det har ju varat sen julafton nu, i stort sett. Fast vi har ju lugna nätter, så vi ska inte klaga. Vi hinner sova några timmar och det är vi tacksamma för!

Och nyårsafton brukar vara ganska mysig så länge orken räcker. Fokus på det! J

.

3 kommentarer:

Tina sa...

Helger och lov och högtidsdagar är inte mycket som lockar i landet annorlunda.De stunderna som är bra är för få tycker jag för att vara värt det. Stökar till och oroar på många olika sätt. Skönt när det är över. Konstigt bara att det kan smälla i dagar, när man måste vara 18 år för att hantera det. Är det så många vuxna som smäller dagarna i ända ? Svårt att tro det.... Lycka till årets sista dagar, tänker på er. Kramar

Anonym sa...

Här är nyårsafton lugn,Hanna tycker det är roligt att se på fyrverkerier så de tittar vi på från hennes köksfönster (gå ut blir för mycket),hon är ändå alltid vaken den tiden (är glad om hon lägger sig till 02). Nu när hon slutat skolan och bor själv så är de flesta dagar lika,hon har inte så många som är svåra att vänta på - julafton,födelsedag,cirkus och sommarmarknad.Hon ser aldrig på TV utan här gäller tecknad film.
Jag har upptäckt att de flesta av oss gärna pratar om både igår,idag och imorgon och om nästa år,förra och nästa semestern osv. Klart det kan bli jobbigt för personer med autism.De gånger jag kommer på att hon hört något sånt säger jag "vi/hon pratar bara - idag är det xx-dag" och då blir hon lugn. Här funkar det också att säga "jag sa fel","jag skojade" (fastän hon inte riktigt förstår sig på allt skoj). Häromdagen la jag upp kompostpåsen på diskbänken och den föll ner,DET tyckte hon iaf var väldigt roligt vi skrattade gott båda två!
Ha det gott!
Annette

Annelie L sa...

Tänker på er och hoppas det blir ett riktigt eländigt väder så alla människor håller sig inne och skippar raketerna.
Tankarna går också till alla skotträdda djur som måste genom lida detta dygn utan att förstå vad det är frågan om.
Kramar i mängd // Annelie