Det har
varit fullt upp här mest hela helgen. Vi vet inte säkert orsaken, men
misstänker ett rejält bakslag för Sandras del, med stor oro.
Hon har
inte mått något vidare, varit askgrå i ansiktet, inte haft någon matlust och
helst velat sitta i mitt knä och gråtit. Ibland kommer attacker då hon verkar
ha ont i magen, men vi tror snarare att det är nån stress/oro hon känner och
inte kan förklara.
Hon
skriker ”Aaaj” men vet inte vart det gör ont. Ibland är det magen, ibland
tänderna och ibland bara ”Aaaj” ändå. Hon tycker att vi ska åka till doktorn,
men jag tror ju inte att det skulle hjälpa, precis…
Vi vet som
sagt inte med säkerhet, men det är ju väldigt troligt att det är oro som gör
att hela hon är i olag just nu. Och jag tror inte att det är julen som oroar
mest. Vi försöker fundera ut lite små justeringar, och helst stora lösningar, för
att lugna ner situationen ordentligt. Främst handlar det ju om den saknade
anpassningen på DV. Jag tror på allvar att vi måste hitta andra lösningar
snarast.
Som tur är
så längtar Sandra iaf dit än så länge. Men det har varit så med henne förut
också, att hon vill och tycker det är roligt, men att orken inte räcker för att
anpassningen saknas. Precis så var det innan vi bytte skola, t.ex.
Saknad
anpassning och julmånad ihop med den väldigt stora omställningen det innebär
för Sandra att sluta i trygga skolan och börja med så mycket nytt på en gång
gör att det hade varit mer konstigt om det inte kom en reaktion.
Omställningen
är som den är. Den kan vi inte komma ifrån utan har bara att ta oss igenom så
smidigt vi kan. Julen går ju inte heller att undvika mer än vi redan gör. Men
anpassningen, den är ett måste om det här ska gå vägen. Det är det enda som
skulle få Sandra att klara omställningen.
Det går ju
inte att göra om lokalerna på DV, så därför har jag lite svårt att se hur det
skulle gå att hitta några lösningar om det inte ordnas med nya lokaler. Det kan
ta upp till en hel timme för Sandra att bara ta sig från sitt trygga rum till
toaletten, som ligger alldeles bredvid.
Just nu är
det en väldigt stressad situation för alla inblandade att försöka få dagar att fungera på DV, så jag vet inte riktigt vad vi ska göra, faktiskt. Jag har
kontaktat några andra verksamheter, i andra kommuner. Nånstans måste man ju
börja, och grannkommunen verkar ha tänkt till lite ordentligt när det gäller
anpassning.
Nog om det
för nu, men jag lär återkomma i ämnet. Nu, först och främst, måste ju Sandra
vara hemma tills hon får aptit och ork igen, och vi hoppas att det räcker med
skippat korttids och en ledig måndag den här veckan. Men Sandras ork kan pendla
väldigt fort, så man vågar inte hoppas för mycket på nånting.
Annette
skriver om att hennes flicka skärmar av när det blir många personer runt henne.
Ja, jag tror jag förstår vad du menar. Det är ganska vanligt att skärma av när
intrycken blir för mäktiga. Sandra gör inte det, utan hon tar in allt hon ser.
Ju mer stressande situationerna är, desto mer registrerar hon, och desto
skörare blir hon.
Annette
skriver också om att det bästa vore en DV på gångavstånd, och det är ju så
klart olika med det. För Sandra är det nog inte den bästa lösningen så länge hon
bor hemma.
Dels
älskar hon att åka bil, så om jag får önska det bästa för Sandras del, skulle
det vara en färdtjänst som klarar att anpassa lika bra som vår fina chaufför
klarade i alla år, men det är ju uteslutet. Näst bästa lösningen är att Sandra
har egen bil som Jane kör.
En annan
anledning till att gångavstånd så länge Sandra bor hemma inte är bra, är att
det är för lätt att vi råkar stöta på varandra ute. Vi vill inte vara för nära,
och det gäller även sen när det blir dags för hemifrånflytt. Lagom avstånd för
att enkelt kunna åka till henne, men tillräckligt långt ifrån för att hon ska
få bygga upp ett eget liv, liksom.
Det där är
ju också individuellt, förstås, men jag vill inte vara så nära att Sandra får
svårt att släppa oss. Skulle hon träffa oss när hon är med sin assistent, så
blir det bara jobbigt för henne. Och jag tror att hon skulle få svårt för att
skilja på ”jobb” och ”ledigt” när hon är ute i sin ”hemmiljö”
Däremot
skulle det kanske vara en bra lösning med gångavstånd till DV när Sandra har
flyttat hemifrån. Även fast hon nog skulle behöva åka rullstol då, eftersom det
händer en massa saker på en liten promenad som tröttar ut henne väldigt… Vi har
ungefär fem minuters gångväg till frissan, t.ex. men måste alltid åka bil för
att Sandra ska orka klippa sig när vi väl kommer fram.
Men om jag
får drömma och önska den allra bästa lösningen för Sandra, som jag tror, så är det
nog ett boende som har DV inom samma verksamhet. En tillhörande gård med
djurskötsel skulle passa Sandra perfekt J
Ha en
fortsatt fin dag!
.
3 kommentarer:
Där ser du ;)ett boende med verksamhet betyder ju i regel gångavstånd.Det fina med en sån lösning är ju också att när man bor och "jobbar" på ett ställe blir man "hemma" och trygg där (efter en tid då förstås) så allt går lättare.
Min Hanna har ju flyttat hemifrån,för 1,5 år sen nu.Vi bor på lagom avstånd.Hon hade tillräckligt enbart med att flytta hemifrån (det var inte hon som ville utan jag som var tvungen att ta beslutet) men efter en tid när jag tänkte att hon behöver nåt att göra om dagarna gjorde jag i ordning en "pyssel-låda" som hon storgillade direkt!Det har vi nu utvecklat till fler (just nu 4) lådor så hon har små saker att göra varje dag.Jag hoppas att hon så småningom kan gå iväg någonstans och göra någon lagom verksamhet helt utifrån ork och intresse.Det vardagliga tar faktiskt upp större delen av dagarna och när hon inte vet vad hon ska göra ser hon på film och plockar med sina småsaker (antar som Sandras klippande). Hon har även film på schemat så hon säkert vet att hon får göra det om hon vill och de dagar hon mår dåligt är det bara att anpassa lådor/schema men det vet säkert alla som läser här.
Ha en skön söndag!
/Annette
Vad gör Sandra på Daglig verksamhet?
Jag har ingen som helst erfarenhet då vi har ett antal år kvar till detta.
Vad gör Sandra på daglig verksamhet? Jag kan förstå att det blir stor skillnad mot att gå i skolan. Men vad består hennes dag av?
Skicka en kommentar