Tema – Stress – Det man inte ser

Det är otroligt stressande att få undrande, förskräckta blickar när man har gjort ”konstiga saker” och agerat på ett ”inte okay” sätt. Man lär sig att det väldigt ofta finns en annan sanning än den som syns på utsidan.

När man har upplevt folks misstänksamma blickar för att saker inte är vad dom ser ut att vara, så lär man sig att inte döma så lätt. Dömer gör jag visst det, men jag brukar försöka tänka ett steg längre. Det är nog därför jag blir väldigt illa berörd när folk dömer och har åsikter innan dom vet vad det handlar om, det finns alltid orsaker vi inte vet.

Försök att sätta dig in i följande händelser och svara helt ärligt på följande frågor:

Hur skulle du reagera om du i en offentlig dusch hör, men inte ser, ett barn gallskrika ”Slå inte på mig” samtidigt som du hör slag?

Vad skulle du tänka om du ser ett hysteriskt skrikande, rullstolsburet barn bli inkört i ett hörn med rullstolen och föräldrarna vänder ryggen till?

Vad skulle du tro om en mamma tar tag i ett barns arm och drar iväg ut från en affär, och in i bilen, medan barnet gallskriker ”Slå inte på mig”?

Vad tänker du om ett barn sitter och sparkar på sätet framför i flygplanet och skriker (väldigt högt) i fyra timmar och föräldrarna inte säger till på skarpen?

Svarar du att du förstår situationerna och inte blir irriterad eller förfärad så ber jag om ursäkt över att jag faktiskt inte tror dig. T.o.m. jag har tankar och fördomar när jag ser saker jag inte förstår. Men jag brukar försöka tänka ett steg längre. Jag brukar försöka att inte döma när det finns orsaker jag inte vet. Troligtvis p.g.a. mina erfarenheter, att det är jag som är mamman och Sandra som är barnet i ovanstående händelser.

Nej, jag slog inte Sandra i duschen, och inte i affären heller. Sandra slår sig själv i huvudet med handflatan när hon har utbrott och när hon var liten (innan vi visste bättre) sa vi ”Slå inte på Sandra” Hon lärde sig det och skrek ”Slå inte på Sandra” när hon hade utbrott och slog sig själv.

När Sandra har ett utbrott måste man avskärma henne om hon ska bli lugn. Ibland kan man fly (ta tag i armen och lämna stället så fort som möjligt så hon kan bli lugn nån annanstans) eller vända henne ifrån alla som står och stirrar så hon slipper bli stressad av att dom stirrar (när man inte kan fly)

Att säga åt Sandra på skarpen förvärrar alltid situationen och hjälper aldrig. Det enda som kan få henne lugn (om vi inte kan fly eller avskärma) är att vara lugn och vänta ut utbrottet, och det tar ju längre tid så den lösningen undviker vi om det går.

Dom som såg ovanstående situationer dömde oss med all säkerhet. Det är väldigt lätt att döma när man inte vet, och det är otroligt stressande att som förälder stå där och försöka lugna när folk stirrar och dömer. Ibland är det faktiskt lite konstigt, och skrämmande, att vi inte har blivit anmälda i såna här situationer, men jag är såå tacksam för det!

Dom som dömer har ju också en orsak som jag inte vet. Att inte förstå beror ofta på att man inte har dom erfarenheterna. Och det är ju ok. Däremot kan jag tycka att man kan försöka förstå när man får en förklaring, om man nu inte har förmågan att fråga innan man dömer.

Mer om stress på Neurobloggarna. Mitt vanliga inlägg kommer senare, jag är lite stressad nu ;) Ha en fin Kristi himmelsfärdsdag!

♥ Kram ♥