Jag
vill inte hålla på och älta den jobbiga perioden som har varit för rätt länge
sen, då vi hade behövt det där stödet som vi inte fick nånstans. Det är liksom
passerat och lämnat, och livet funkar igen med jättefint stöd från personer vi
har runt oss nu.
Men
jag kan passa på att sprida lite information som vi inte fick, men skulle behövt.
Det var iaf så när Sandra fick sin diagnos, att vi fick ta reda på allt själva.
Ingen talade om för oss vilka rättigheter vi hade och vilka möjligheter det
fanns. Och ofta har man fullt upp med att få vardagen att fungera så man har
varken tid eller ork att ta reda på så mycket.
Jag
gissar att det skulle bli väldigt dyrt för samhället om man blev duktigare på
regler och rättigheter. Å andra sidan blir det inte så billigt att ta hand om kraschande familjer heller... Att läsa på i LSS-lagen är ett bra tips, om man orkar.
Vi har väldigt fina rättigheter och fint skydd i Sverige, men man måste oftast själv
se till att lagarna följs.
Det
som har hjälpt oss mest, förutom byte av skola, är att vi (efter en hel del
stridande) fick avlastning i form av ett nystartat korttids/fritids, och att vi
fick assistans till Sandra. Vi hade ingen aning om att vi kunde söka det och
att det skulle göra så stor skillnad.
Vad
som gäller när man söker assistans kan ni läsa om under fliken ”Assistans” här
ovan, eller klicka på länken HÄR.
Många
tror att det inte är någon idé att söka assistans om personen t.ex. kan ”föra
gaffeln till munnen” själv. Måltider är ett av dom grundläggande behoven och
man måste ha ett hjälpbehov på minst 20 timmar grundläggande i veckan. Men man
kan få assistans även om man inte har 20 timmars grundläggande behov, om man
har andra hjälpbehov.
Antalet
sammanlagda timmar blir ofta mer än dom grundläggande, så om det finns ett
hjälpbehov så tjänar man ofta på att söka, även om personen i fråga kan föra
sin gaffel till munnen på egen hand.
Det
sprids länkar på Facebook om personer som får avslag eller indragen assistans
för att dom inte kommer upp i dom 20 timmarna grundläggande behov som krävs,
och det gör att folk tror att människor som behöver hjälp inte får det. Men det
är inte hela sanningen. Man måste komma ihåg att handläggarna på
Försäkringskassan har regler att följa, men dom allra flesta gör så gott dom
kan för att hjälpa personer i behov av assistans.
”För
att få assistans från försäkringskassan, LASS, krävs att de grundläggande
behoven överstiger 20 timmar. Gör dom inte det kan man istället ansöka om
personlig assistans hos kommunen, LSS”
Det
här hade vi ingen aning om, och vi fick inte heller någon information om det
förrän vi kom i kontakt med ett assistansbolag och fick hjälp. Det räddade oss! – Kontakta ett assistansbolag.
När
det gäller LSS så rekommenderar jag att man gör en ”Individuell Plan” där
berörda bjuds in och där man skriver ner och samordnar runt personen för att
lättare få en helhet, ett samarbete och en bra översikt om vad som är viktiga
mål att sträva efter. – Kontakta LSS-handläggaren på kommunen.
Sen har vi ju Habiliteringen, och det är ett kapitel för sig. HÄR är en länk till
ett inlägg jag skrev för lite sen, angående stöd, efter att ha fått följande
kommentar från en anonym läsare:
”Jag
läser i din blogg då och då. Jag jobbar på habiliteringen, fast på ett helt
annat ställe i Sverige. Jag har sett att du skrivit flera gånger att du är
missnöjd med den habhjälp ni fått. Så jag undrar: Vad hade ni velat ha? Vad
skulle verkligen ha hjälpt? (Kanske kan jag lära mig något.)”
♥ Kram ♥
1 kommentar:
Bra skrivet ! Precis så det är ! Slita för information och hjälp, men det finns om man orkar ! Kramar
Skicka en kommentar