Sommarlängtan och den viktiga anpassningen

Det blev en cykeltur igår med, och nu börjar det kännas lite i benen utan att jag tappar andan först. Jag kan ju inte påstå att jag har fått kondis, men det går åt rätt håll iaf. Så nu hoppas vi bara att det blir väder och tid framöver så ska det nog gå att ta en ordentligare cykelutflykt snart.

Sen blev det stekt strömming och potatismos och det är väl för himla gott!! Bäst att passa på med moset innan färskpotatisen kommer.

På tal om det, Sandra frågar efter färskpotatis, för hon tycker om att skrapa potatis ute. Så hon undrar när vi ska köpa det och att svara ”när det är sommar” duger inte för hon vill veta vilken dag. Eftersom jag inte kan säga vilken dag det blir så tjatas en hel del om det där. Tjatet beror ju på en oro över att inte veta.

Förra sommaren

Det är samma sak med dom nya shortsen som hon är så sugen på att få använda till skolan och där svarar jag varje gång hon frågar att hon får ha shorts när det blir sommarväder och varmt. Sandra ändrar det alltid till ”när det blir sommar” och då är ju frågan om det är samma dag som färskpotatisen kommer? Ja, sånt där är ju inte precis plättlätt att förstå sig på.

Nåja. Så mycket mer än en cykeltur blev det inte av gårdagen. Vi fick en liten ”sitta-i-varsin-solstol-och-småprata-stund” innan Sandra kom hem, och det är ju inte jätteofta det händer. Att vi hinner sitta och småprata, alltså.

När damen kom hem var det fullt ös medvetslös. Eller, fullt ös iaf, medvetslösa blev vi ju inte precis. Snarare tvärtom…

Typ givakt. Mest i rummet bredvid, så inte Sandra såg oss. Hon hann bara innanför dörren så kom näsblod och ”jaaagooorkaaarskooolaaaan” med kolsvart blick, vilket tyder på ”jättetrött och ledigt från skolan”

Vi är glada att hon orkade igår, eftersom det var en viktigare dag med invänjning av nya assistenten. Det hade gått bra hela dagen och då är vi mer än nöjda. Kvällen gick på en skör tråd, men funkade iaf utan utbrott.

Jag avslutar med ett bloggtips, även fast jag tror att dom flesta av er redan följer Bellans blogg. Det kom ett sånt glädjande besked igår och sånt vill jag gärna sprida för att visa hur bra det blir med rätt förståelse.

Vi har ju också sett skillnaden på en skola som inte funkar och en skola som funkar. Väldigt ofta handlar det inte bara om att ”skolan är inte så bra men jag står ut” när det gäller npf. Där måste det till anpassning för att eleven ska orka ta sig dit.

Det är också en enorm skillnad på när både Bellans son och Sandra mår bra eller dåligt. Den skillnaden är så stor så det är svårt att förstå det om man inte upplever det. Sandra hade stress-sjukan och kräktes, ibland två dygn i veckan, när hon gick i en skola som inte var anpassad. Turbo blir orolig och får dagliga raseriutbrott när nånting runt honom inte är som det ska. Med anpassning mår dom bra och är harmoniska och glada. Därför är det såå viktigt att vi sprider kunskap och förståelse.

Läs HÄR om hur en förstående rektor kan göra skillnad för en hel familj.

♥ Kram ♥