Vill ni läsa dagens vanliga
blogginlägg så är det bara att scrolla vidare. Vill ni läsa mina tidigare temainlägg så är dom samlade under fliken "Tema" här ovan.
Min första förebild sen Sandra
fick sin diagnos, var Gunilla Gerland och hennes självbiografi ”En riktig
människa” Den boken gav mig verkligen en massa ”aha-upplevelser” och jag
började förstå Sandra på ett helt annat sätt än tidigare. Jag insåg hur mycket
jag hade missförstått henne innan…
Det var rätt tungt, faktiskt. Att
inse hur dåligt ens barn har mått av alla feltolkningar jag hade gjort var inte
så upplyftande, precis. Men gjort är ju gjort och ingen mår bättre av att älta
det, utan jag väljer att se vändningen som något positivt. Att förstå Sandra
och göra rätt var ju bättre sent än aldrig.
Mina bästa förebilder sen dess är
nog just alla personer med Asperger som har förmågan att berätta hur det är att
leva med Asperger. För även om Sandra inte har Asperger, utan autism, så
förmedlar ju personer som kan berätta om sig, även till viss del hur Sandra känner. Jag kan
förstå hennes beteende och lite mer hur hon måste uppleva saker och ting, genom
att lyssna på personer med liknande upplevelser som hon. Och då först kan jag
ju anpassa rätt.
Jag har också Sandras förra mentor
i skolan. Sen Sandra bytte skola och vi fick världens bästa mentor, så har jag
lärt mig massor. Både om autism i allmänhet, men framför allt om Sandra. Vi har
haft en sån fin kontakt hela tiden, och bollat problem, styrkor, svårigheter
och lättheter mellan oss, vilket har lärt mig jättemycket om Sandra och hur vi
ska bemöta henne rätt.
Inte minst är ju så klart Sandra
själv en slags förebild för mig. Hon har lärt mig otroligt mycket om människor
och individer.
På Neurobloggarna hittar ni fler
tema-inlägg. Välkomna in och gilla/sprid sidan.
♥ Kram ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar