Gårdagen började ungefär lika
utbrottigt som hela lördagen var, men det gick ändå rätt bra sen. Visserligen
utmanade vi inget i onödan, men så får det bli när det är skört. Jag tror inte
det var så mycket trötthet längre utan mest en längtan till skolan. Fast att
längta tröttar ju det med, så vi tog det lugnt. Kvällen gick iaf bra den med,
med kvällsrutiner och nattning i vanlig tid.
Idag blir det ju skola och
korttids igen, och det tycker vi nog är skönt alla på olika vis. Vi hoppas att
Sandra orkar till på onsdag, för så länge är det korttids. Sen får vi väl se
hur läget är när hon kommer hem, ifall hon orkar skoldagarna som är kvar av
veckan.
Man får lite dåligt samvete när
Sandra blir så trött och påverkad efter nåt vi gör. Det känns inte som det är
för hennes skull vi reser när konsekvenserna blir så stora. Visserligen gillar
hon det, när vi väl är på plats. Hon gillar värmen och det mysiga med resandet,
men det uppväger nog tusan inte…
För egen del så är jag gladare om
jag slipper utsätta mig fler gånger. Att resa med Sandra innebär mest jobb och
oro, och jag skulle så gärna vilja resa och njuta, ego som jag är.
Vi är väl inte riktigt överens
där, Göran och jag. Eller så har han förmågan att glömma det jobbiga och bara minnas
det härliga, och att det är bra träning för Sandra. Vi får väl se om jag låter
mig övertalas fler gånger, eller om jag övertalar Göran att Sandra har det
bättre på korttids medan vi åker själva.
Tänk en semester med semester,
liksom! Sova när man vill, hur länge man vill och göra vad man vill när man
vill. Kunna gå ut på kvällarna, kunna gå på restaurang, kunna ligga på stranden
även om det är andra där (dvs när det är badsäsong) kunna koppla av på flyget
(eller koncentrera mig på min flygrädsla i lugn och ro…) Det vore nåt det!
Vi hade faktiskt börjat planera
för en resa och hade väl tänkt åka som i höstas. Men så kom det en jobbig vår
emellan och ingen orkade planera vidare på den tanken. Så kanske kan vi ta upp
planerna igen, efter det att alla förändringar och nyheter som väntar iom
Sandras överflytt till Daglig Verksamhet är klart.
Nåja, det är ju ett tag till dess
:) Idag ska vi hämta Sune och det ska bli gott att ha honom hemma igen. Han har
haft det väldigt bra hos Annelie medan vi har semestrat, så vi får väl se om
han vill följa med oss hem… ;)
Morgondagens möte är inställt pga
sjukdom, så då får vi lite sovmorgon vilket inte gör så mycket. Mötet går att
klara av per telefon, även om det hade varit trevligare över en kopp kaffe.
På onsdag är det möte med
handläggaren på F-kassan och efter det ska ansökningen om fler assistanstimmar
in. Ja, sen är det väl bara att vänta då, innan vi vet nånting om resten av
årets planeringar. Men jag tror nog att det går igenom utan att vi ska behöva
överklaga det. Än så länge har vi inte haft några bekymmer med förståelsen hos
F-kassan, så det ska nog gå bra. Vi hoppas mest att det går fort, så vi vet
hur, och när, det blir med allt sen.
För Sandras skull är det bäst om
vi får klart med timmarna under våren så invänjningen av ny assistent kan komma
igång så fort som möjligt. Det allra bästa skulle vara om Sandra kan börja på
Daglig Verksamhet efter sommaren. Men hon har sin plats kvar i skolan tills allt
är klart, vilket känns bra.
Nej, nu måste jag sätta lite fart
här. Ni får ha en fin dag! Gå in på Neurobloggarna via länkarna till höger, och
följ våra temaveckor. Den här veckan har vi tema om förebilder. Välkomna!
♥ Kram ♥
2 kommentarer:
Förstår att det kan vara svårt att veta om det är bra eller inte, jobbigt eller överkomligt........!
Hoppas alla möten om alla olika saker som ska ordnas går bra och att ni hinner lite egentid/vilotid också :o)
Kram Maritha
Jag tycker inte det är ett dugg ego att tänka på att åka för att ha SEMESTER!! Det behöver väl ni som alla andra..
Och min tanke är vad det är för träning Sandra får när ni reser, vad det är hon kommer att ha användning av senare i livet, i hennes vardag??
Hoppas Sandra orkar med kortis och skola nu så ni får några dagar ledigt och kan vila lite..
Kram Mia
Skicka en kommentar