söndag 12 december 2010

Film

Det slog mig när Sandra tittade på en film hon har där läraren har filmat henne i skolan. Den är några år gammal nu och det har hänt en hel del sen dess. Men man upptäcker fortfarande saker när man tittar på den. Jag kom att tänka på det där att personer med autism ofta säger nej, för att man vet för lite om ja. Alltså, det är tryggare att säga nej i en ny situation, för att man inte vet vad det nya innebär.

Sandra säger oftast ja till det mesta och tycker nästan allt är kul. Men när jag såg filmen igår så slog det mig att hon visst säger nej ganska ofta och jag tror hon gör det för att kraven och förväntningarna på henne ska försvinna. Hon har alltid funkat så att om man liksom ber henne göra nåt ”i förbifarten” och sen försvinner själv, så fixar hon det hon ska göra. Står man kvar och väntar så känner hon kraven på sig och då låser det sig.

Så hon säger ganska ofta nej, men sen vill hon iaf, direkt efter, liksom. Som att, om hon säger nej, så förväntar vi oss inte att hon ska, och då gör hon… Nu menar jag småsaker, som exemplet i filmen då dom bygger med magneter och läraren pratar om att göra en ”spindel” som finns som bild på locket.

Direkt säger Sandra ”Nej, inte göra spindel” och läraren svarar ”Idag vill du inte göra en spindel” och då vill Sandra göra en spindel. Som att det blir mindre kravfyllt då lärarens förväntningar på att hon ”ska” göra en spindel försvinner.

Så har hon ju alltid gjort, men jag har inte sett det förut när det gäller småsaker, utan det är mer tydligt när det är större förväntningar. Som att klä på sig eller äta och sånt. Men tänk vad bra filmen är! Man ser väldigt mycket på film, som man missar i verkligheten. Så har man möjlighet så är det väldigt bra att filma en situation där man inte kommer vidare, för att hitta orsaker och lösningar.

På tal om film… Filmen Sandra hade med sig hem förra veckan har gått varm här, så igår började den hacka. Det hjälpte inte med rengörning så det måste ha blivit nån liten repa eller nåt i den. Sandra blev jätteledsen! När kvällen kom, och tröttheten tog över så grät hon och höll sånär på att få ett utbrott för att hon ville se filmen som idag.

Jag brukar inte vilja ringa hem till lärarna på helgerna, och det händer väldigt sällan, men ibland är det så bra när det är något som kan få Sandra lugn. Så jag ringde och frågade om det gick att ordna en ny film till Sandra, vilket skulle gå och Sandra blev lugn igen.

Sen är det ju omöjligt att prata en kort stund med en lärare som tycker om att bli störd mitt i helgen för att få prata lite om Sandra ;) Så vi pratade lite mer om Sandra en stund. Det är så skönt att ha lärare som verkligen tycker om sitt jobb så mycket att det är okay att ringa när dom är lediga. Fast jag vill ju inte ringa i onödan, förstås.


Lenaeff undrar om jag tycker det är jobbigt att se på gamla foton, från tiden som var jobbig med sorgearbete och så. Men människan är ju en överlevare så man förtränger väl det jobbiga för att orka, kanske. Nej, jag tycker om att titta på foton från när Sandra var liten, och när jag ser på dom minns jag bara hur go unge vi hade och har :)


Bilderna är tagna i Marbella, ena vid stranden och två när vi firade min födelsedag med att gå på restaurang. Sandra åt ingen och vi fick bära hem henne för hon blev tröttsjuk. Men hon är så fin och jag blir alldeles varm om hjärtat när jag ser henne.


Önskar er en fin söndag och 3:e advent!
Kram!

9 kommentarer:

Maritha sa...

Vilken tur att läraren kunde ge ett bra besked om filmen så Sandra blev lugnare. Vilken lärare!

Förstår att du har nytta av filmerna och ser nadra saker hela tiden.

Ha en fin 3:e avdnet vännen!

Kram Maritha

Annelie L sa...

Godmorgon vännen,
Ja att filma situationer är väldigt bra. Vi blev filmade vid två situationer här hemma med vårt förra fosterbarn. Vi hade problem med att hon just inte kommunicerade eller tog någon kontakt med oss. Första filmningen var under en middag, jag pratade på som vanligt om skoldag o det ena med det tredje....och tösen svarade faktiskt lite då o då.
Efter filmningen tänkte jag, -Det här kommer ju inte visa något, för så här social som hon varit nu har hon aldrig varit innan.
Men döm om min förvåning, när de hade gått genom filmen och vi fick var med på en genomgång av den, så mycket man såg och lade märke till...sen blev vi filmade på BUP under lek ett antal gånger. Det var jobbigt i börja att bli filmad och se på det, men man vande sig.

Oj så långt det här blev, jag som tänkt skriva om hur fint det är med engagerade lärare och sånt, så blev det så här istället Ha en fin dag Bästa Nina, Kram Annelie

Unknown sa...

DEt är så härligt att gå tillbaka och upptäcka hur många underbara saker man varit med om. Speciellt när vardagen varit tung ett tag!
Tror jag ska dra fram lite bilder. Nu är det sista skolveckan med allt vad det innebär med julmys, pyssel och fix inför stora uppträdet. Underbart för Kasper men kaos för Emil (fast i år har han ju assistent) Så nu börjar julhumöret snart så det är väl lika bra att ladda upp med massor av goda minnen och varm känska. Nu tar vi tjuren vid hornen och firar jul ;)

Unknown sa...

Jo visst är det ofta så. Att Nej är tryggare.
Har hört och läst det så många gånger..men man glömmer det i vardagen.

En kvinna jag var på föreläsning med, (har skrivit om henne på bloggen), menade att Nej, var för deffinitivt. Så de försökte säga Ja även i en negativ situation.
Just för att Nej gav låsningar, samt att många inte tror att de någonsin mer ska få..godis eler vad de nu kunde vara.

- Ja, du ska få godis...i morgon!

Ja kanske är det så...

Ha en underbar 3:de advent!

Kramar om!

Annika N sa...

Härligt med såna lärare som bryr sig.

Ha en fin 3:e advent !!! Kram Annika

agneta sa...

Vad härligt att Sandra har en så bra lärare, det är mycket värt! Ha det så gott denna söndag och sedan på er "helg"! <3 Kramar till er <3

Bellan sa...

Kul att ni kan se filmerna och analysera lite - ni lär er mycket på det också. På tal om film så tänkte jag hyra film till sonen igår och han skulle få välja. Det var lögn att försöka få honom att hyra nån film han inte sett, det skulle vara nåt som han kände till.....
Åh, vilka underbara lärare Sandra har - guld värt!
Ha nu en jättefin söndag!
Kramar om dig och din familj!
//Bellan

Britt-Marie sa...

Oj vad jag känner igen barnen i det du skriver. Allt blir oftast nej och så vet man att man måste tänka om eller rättare sagt jag har lärt mig det genom åren. Det kan bli lite konstigt när vi är iväg någonstans då andra inte förstår hur det fungerar och att jag då "blandar mig i".
Vilka fina bilder på en väldigt söt tjej!! Kramen!

Anonym sa...

Hej! Tufft att resa iväg med Sandra utomlands när det är så mycket som kan gå tokigt...
Visst är det härligt att titta på gamla foton och minnas de där goa stunderna, den där glada ungen eller vad det nu är.
De där lärarna som tycker om att bli störda en lördag är ju helt fantastiska. De växer ju inte på träd precis, så har man en sån vill man ju inte störa i onödan.
Hoppas ni fick en fin söndag //Kram Lena