fredag 1 januari 2010

Nytt år ja...

Knappt man hann tänka på nyåret bland snorpapper, näsblod, utbrott, duschning, tvätt av sängkläder och laga favvo-maträtter som inte dög.


Fy tusan vilken hemsk dag å halva natten! När Sandra blir övertrött så blir hon inte rolig, det är då ett som är säkert. Jag vet att hon inte kan hjälpa det, men mitt tålamod räcker inte längre för det! Jo, visst, man biter ihop och försöker vara lugn, men jobbigt är det!

Tjafs om precis allting. Vill ha vatten, men tar inte glaset. Vill bli omstoppad, men lägger sig inte. Vill ha – vill inte ha. Vill det ena och vill det andra och vill ingenting! Tillslut bara går man därifrån, och då kommer utbrottet. Så lugnar det sig. Sandra lägger sig äntligen, blir omstoppad och kommer precis till ro med en film… Då nyser hon! Och då börjar hon blöda näsblod. Och då blöder det och blöder och blöder och Sandra skriker. Sen byta nattlinne och sängkläder, skura bord, golv, soffa, matta och duscha Sandra. Sen vill hon ha vatten, men tar inte glaset. Sen vill hon bli omstoppad, men lägger sig inte… Ja, så håller det på. *suckar* Såå trött men orkar inte sova och vill inte vila. Vill vara uppe men orkar inte. Blää!!

Tvättstugan är full med lakan på tork å lakan som ska tvättas. Skåpen är nästan tomma på rena lakan och nattlinnen nu.

Men jag hann tvätta håret en snabbis igår iaf, och det var ju skönt, dagen till ära! Hahaha! Spelar roll om man går osminkad i mysbyxor på nyårsafton! Värre saker kan man ju haka upp sig på. Dessutom kommer det nya nyår att klä upp sig på!

Fläskytterfilé, potatisgratäng, sallad, vin/cola, ostar, oliver, korvar, kex och allt vad det nu är… det tar vi en annan dag! :) Nyårsmaten blev istället spagetti och köttfärssås, och det är minsann inte dumt det heller. Men det dög inte åt sjuklingen som efter ett tag ville ha tortillini och åt typ två stycken! Man får vara glad för det lilla. Huvudsaken hon dricker och inte kräks! Ja, en gång kräktes hon igår, men annars så :)

Jaha, sen, vid sextiden, var det iaf dags att flytta sig från soffan till sängen, tyckte vi, så hon kanske, om vi hade tur, åtminstone vilade till tolvslaget. För att hon skulle somna räknade vi ju inte med. Trots att hon var så trött så hon inte orkade med sig själv. Det smällde ju mest hela kvällen och Sandra kunde absolut inte koppla av, vilket var väntat. Varje gång det smällde började hon skrika och gråta för att klockan inte var tolv så hon fick gå upp och titta på fyrverkerierna. Och varje gång ville hon ha vatten, men tog inte glaset. Sen ville hon bli omstoppad men la sig inte… Och hela tiden med en gäll gnällröst som bara skär i huvudet.

Det låter kanske inte så himla jobbigt, men har man hört den rösten en hel dag så tror man att man ska bli tokig tillslut! Dom som inte fattar det har inte varit med om det helt enkelt.

Men nuförtiden är det inte ofta det är så här jobbigt. Det gäller att tänka på det just nu… För när hon var mindre så hade vi det så här var och varannan dag. Ja, inte feber och förkyld, förstås, men trött, gnäll, tjafs, skrik, utbrott och näsblod. Och tröttsjuk varje vecka med kräkattacker. Och ville inte sova på nätterna.

Hur stod man ut???

Nåja, mellan smällande och tjafs igår kväll, försökte vi mysa lite i soffan, Göran och jag.


Det blev ett glas vin också, men det var allt vi drack. Vi varken ville eller hann nåt annat. (Ja, nån öl tog väl Göran, men det var allt. Vid tolvslaget delade vi Trocadero med Sandra) Tv:n stängde vi av, så vi skulle höra Sandra ordentligt, eftersom vi måste vara beredda på både gråtattacker, nysningar och näsblod… Jag satte på Sandras bandspelare i hennes rum, med Amy Daimonds julskiva, som hon fick i julklapp, så hon skulle kunna koppla av lite lättare. Det hjälpte nog lite, även om hon inte somnade. Hon var iaf ganska lugn mellan smällande och nysningar.

Vi visste ju att hon inte skulle fixa att gå upp och titta på fyrverkerierna, men hon skulle aldrig accepterat att vi inte gjorde det… Så det var ju bara att bita ihop och stå ut. Gnäll, skrik, tjafs och näsblod! Så även om vi stod i fönstret så hann vi knappt inte titta nåt.


Sen blev det ännu mer tjafs när det var dags att gå och lägga sig igen… Det var lugnt mellan klockan tre och sju, och då hann jag sova lite. Nu ser hon film i soffan, men vi har redan klarat av ett lakansbyte och två utbrott. (Förutom det inatt, måste komma ihåg att ta ner högen med lakan som ligger i hennes rum så det blir tvättat idag) Med jämna mellanrum hittar hon på nåt att tjafsa om. Vill dricka, men tar inte glaset och sånt, ni vet. Sen är det gnäll och tjafs om att hon är frisk, inte orkar vila, att pappa ska vakna och lite annat smått och gott hon kommer på för stunden.

Det blev ju en trist blogg idag, men så här är vår vardag ibland. Oftare och oftare är det mest härligt alltihop och långtifrån hur det var när Sandra var liten. Ja i 5-10 årsåldern kanske, ungefär. Då var det så här nästan jämt. Men nu… Ja, ni som följt min blogg vet ju att såna här dagar inte är så vanliga nu mer. Skönt att tänka på det just nu, faktiskt. Man orkar lite mer då… Jag ska nog stå ut tills Sandra är frisk :)

Här kommer iaf ett par bilder på Sune när han jagar fåglar på tv.


God fortsättning på det nya året!

10 kommentarer:

jeannette sa...

Hej vännen
Jag känner med dig och man själv kan klaga när det inte blir som man tänkt. Tråkigt att det blev en sådan afton, och att du har en sådan kraft ( men det får man ju i sådana läge ). Jätte kram till dig. Hoppas du får en lugnare dag idag.

Maritha Q sa...

Oj det var ju inte kul att det blev så för er, men ni får ta igen det en annan dag. Du har ju ett fantastiskt tålamod och stackarn kan ju inte hjälpa att det känns så.
Skickar massa krya på kramar till Sandra!

Kramizar till dig go vännen!
Maritha Q

Elisabet sa...

Oj! Va jobbigt!!! Det låter kanske konstigt men jag tror jag vet hur det känns :-/ Det är ju härligt att du kan tänka att det har blivit bättre i alla fall, och det ger mig också lite förhoppningar :-D Synd bara att det skulle vara en så jobbig dag just på nyårsafton... Men det är väl just så det brukar vara, att det är när det är speciella dagar som det blir kaos, och bara för att man själv förväntar sig något roligt så ska man ge sig fan på att ungarna inte vill detsamma.
(men jag kanske inte ska snacka just nu för jag hade det väldigt lugnt igår kväll, filmmaraton och alla barnen låg i sina sängar fram till tolvslaget då endast Elias vaknade och var lite rädd, men Amir har sovit hela natten faktiskt!)
Men nu är det nytt år och nya krafttag, har du klarat 15 så klarar du ett till! :-D Gott nytt år! Kram

agneta sa...

Bättre fortsättning på det nya året! Hoppas att Sandra mår bättre idag när nyårsfirandet lugnat ner sig. Och att tvätthögen slutat växa, så att även du kan ta det lite lugnt idag! Här hostar vi ikapp, så vårt nyårsfirande blev lite annorlunda än det brukar. Men vad gör det, det kommer flera nyår! Kramar till er!/Agneta

Britt-Marie sa...

Va jobbigt ni har det just nu, förstår att det är tålamodskrävande!! Skönt att du ändå kan känna att det inte är så här varje dag längre utan att tiden emellan blivit längre och längre. En stor kram och Gott nytt år önskar jag dig och din familj!

Patricia sa...

Usch så jobbigt för Sandra och er att det blev så illa med tröttsjukan den här gången. Men som du skriver, det har varit mycket värre, och den tid vi kännt varandra har ju Sandra gjort enorma framsteg och även om det inte är det första man tänker på när man är mitt i ett utbrott eller detta gälla gnällande så går det ju åt rätt håll hela tiden.

Hoppas ni får sova i natt och att Sandra kommer till ro och landar igen efter allt firande.

Jag har sagt det förr men säger det igen...ni är fantastiska föräldrar, jag förstår inte hur ni orkar även om jag vet att man gör det när man måste...men ni är otroliga!!!!!!!!!!!!!!!! <3 <3 <3 <3

Massor med stärkande kramar till er allihop!
Kram Patricia

Patricia sa...

Det är faktiskt NICKE som ätit de kolorna.. ha ha..han gillade visst dem fast han inte är någon gottegris... =D

men nu är nästan allt godis slut...skönt!!!!!

massa kramar igen =)

Photo by Maria sa...

Usch.. Stackars Sandra och stackars er.. Har full förståelse för att tålamodet tryter när dessa dagar kommer.. Hoppas hon snart är frisk igen så att allt blir en aning lättare..

God fortsättning..

Kram Mia

Sussi sa...

Vilken tur att denna dag tog slut till sist.
Jag vet hur den rösten låter.
Tålamod kan man köpa på burk har jag hört, men i alla butiker jag varit så är den slutsåld, likadant med motivationen, snällheten och allt annat som verkligen skulle behövas på burk.
Hoppas att ni alla får en bättre dag imorgon.
Kram
Sussi

Tanja, 30+ sa...

Åh va trist för er att det blev ett så jobbigt slut på året, men å andra sidan, nu när nya året BÖRJAR så kan det ju bara bli bättre... Nej, skämt åsido! Förstår om tålamodet tryter, ni e fantastiska du o mannen din, som väljer o vara Sandras personliga assistenter! Skönt att det inte händer lika ofta längre, o helt fantastiskt att ni har varann!!

Kram!