Enligt planen!

Japp! Hela dagen igår flöt på bra, enligt plan ett! Sandra är väl lite skör, men i stort sett frisk nu. Trött var hon när kvällen kom, förstås, men hela dagen funkade bra.

Göran är krasslig och tog det så lugnt han orkade. Det ska mycket till innan han tar det lugnt, nämligen. Men nu lägger han sig faktiskt och vilar till och från.

Själv har jag haft ont i halsen ett par dar, men hoppas att det inte blir värre än så. Igår klippte vi oss iaf, både Sandra och jag. Ja, jag på fm och Sandra på em. Det var väl ungefär vad vi orkade.

Nyfriserade och ursnygga! :)

Eller ja… som innan är det ju, men det var lixom dags nu, för det började bli i längsta laget.

Sandra smaskar på sin klubba som hon fick när hon var klippt och klar. Vår urgulliga frissa är så go och vet vad det betyder för Sandra att det ska vara som det alltid har varit, även om man egentligen är för stor för att få klubba. Tack för att du finns, Ingvi!

Vi har ju bytt frissa några gånger innan vi hittade rätt, och nu funkar det bara så himla bra! När Sandra var liten gick det ju med vemsomhelst och då klippte en vän henne, men vår vänskap rann ut i sanden, vilket många ”vänskaper” gjorde när Sandra visade sig vara en lite speciell unge.

Sen hade vi en som inte alls förstod att Sandra var funktionshindrad. Trots att jag sa att hon bara skulle klippa så fort det gick, eftersom Sandra inte fixade att sitta still så värst länge. Plötsligt kunde lilla damen bestämma sig för att inte samarbeta längre så jag sa att det var huvudsaken hon hann klippa. Det gjorde inget om det inte blev perfekt.

Men den frissan lyssnade inte utan klippte så noga och länge att Sandra förstås tröttnade. Så säger hon åt Sandra att luta huvudet framåt. Sandra förstod inte sånt då och hon kunde inte styra sin kropp på det viset, dvs hon kunde inte gå från tanke till handling ”nu ska jag luta huvudet framåt” om ni förstår. Hon visste inte hur man gjorde. Hon kunde inte styra kroppen med flit, liksom. Jag förklarade att Sandra inte kunde så det var bara att klippa.

Då säger hon irriterat till Sandra ”Om du inte lutar huvudet framåt nu så tänker jag inte klippa dig” Men ååååå! Det var sista gången vi gick dit!

Sen gick vi på ett annat ställe (frisörer och pizzerior finns det ju av nån anledning alltid ett antal att välja på hur små orterna än är…) Där var dom gulliga och kunde ta Sandra rätt. Det funkade ganska bra, faktiskt. Haken var att stället var för stort så det alltid var andra kunder där samtidigt.

Där vi går nu är det toppen på alla sätt. Det kan inte bli bättre! Det är alltid lugnt där och Ingvi är så duktig med Sandra. Så ser hon till att vi slipper krocka med andra kunder när vi är där.

Jaha, det blev visst ett långt utlägg om det då…

Igår fick jag, förresten, en överraskning i brevlådan :) Det var ett presentkort från assistansbolaget som tack för att jag skriver om dom, och länkar till deras sida ibland. Vad glad jag blev! Tack snälla Lotta och Tanja! Presentkortet gäller en prenumeration på valfri tidning. Eller, jag får välja ur ett litet häfte. Så jag väljer nog ”Allt i hemmet” eller ”Sköna hem” Vad det nu är för skillnad?... Det är tidningar jag gärna läser men sällan (aldrig) unnar mig.

Idag händer inte nåt annat än ”lördag” här, men det brukar räcka för att fylla dagen. Lite lugn och ro ska vi väl försöka pressa in i schemat också, det kan ju vara skönt när man inte är på topp.

Härlig helg på er!