Jag
skulle ju berätta hur det gick, den första natten med extern assistent i
hemmet. Jag har jobbat sen dess, så det har inte hunnit bli någon datortid
alls, men nu ska jag försöka få till ett inlägg, tänkte jag.
Vi
berättade för Sandra precis innan kvällsbadet, i onsdags, och gissa en som blev
glad :) Men inte stressad, vilket tyder på att vi hanterade situationen bra och
anpassade rätt. Sandra var faktiskt ganska lugn hela kvällen, bara lite
”över-glad” mellan varven, men de slog inte över som det annars lätt gör när
känslorna svallar och glädjen övergår till stress.
Vid
nattningen sa vi att assistenten skulle åka hem, och på så vis somnade Sandra i
lagom tid, och sov som vanligt under natten. Annars var risken stor att hon skulle
legat vaken och inväntat morgonen. Men, som sagt, det blev en lugn kväll och
bra natt.
På
morgonen vaknade Sandra ganska tidigt, och hade nog somnat om ifall vi inte
gått in till henne. Men hade hon somnat om var risken stor att assistenten
skulle missat viktig morgontid med alla rutiner som hon ska lära sig. Därför
valde vi att gå in till Sandra istället för att avvakta och se om hon skulle
sova lite till. Det gjorde ju förstås att hon var trött under dagen, men det
fick det på nåt sätt vara värt.
Under natten nån gång ritade Sandra ett porträtt av och till assistenten :)
Kvällen innan hade Sandra varit lite intresserad av assistentens strumpor, och det kom minsann med på bilden det också.
Igår
jobbade jag eftersom den assistent som i fortsättningen ska ta nätterna mellan
onsdag och torsdag slutar sitt dygns-pass efter natten. Inom kort ska vi ju
även skola in en ny assistent, så jag kommer bara jobba tillfälligt på
torsdagar nu. Hur långa inskolningar det behövs avgör dock Sandra, men jag har roligt på jobbet så länge det varar.
Det
är många förändringar för Sandra just nu, men det kommer bli bra sen. Bara hon
orkar igenom allt så smidigt som möjligt. Tack vare duktiga assistenter som
anpassar precis rätt så går det så bra det kan iallafall. Hur andra gör och vad
andra förstår, och inte förstår, kan vi tyvärr inte påverka mer. Men vi hoppas
att det respekteras att Sandras energi måste räcka till viktiga förändringar
här hemma nu, och inte till att träna på att vara social på korttids!
Nu
har vi en helg på oss att samla nya krafter iallafall. Vi är glada över att
första natten gick så bra, och vi tror att fortsättningen med externa
assistenter på hela dygn kommer gå finemang. Bara vi skyndar långsamt, i
Sandras tempo.
Ha
det gott!
.
2 kommentarer:
Det låter väldigt positivt, det märks att ni vet vad ni gör, när ni planerar förändringar i Sandras liv. Heja er !!
Kramar
Låter härligt för alla parter. Det är ju viktigt att ha tid till återhämtning mellan sina arbetspass såväl för både brukare som personal. Trist är att det är ni föräldrar som fixar allt detta som kommunen borde stå för. Jag är sååååå glad för Sandras skull att ha föräldrar som kämpar för henne samtidigt som jag blir ledsen över att sååååå många andra personer som aldrig kommer attt ha någon som kämpar för dem då ingen verkar ha kunskap om deras behov, som tvingas leva sitt liv med beteenden som blir till problem både för de själva men även för omgivningen. Jag träffar alltför många sådana i min yrkesroll och därför blir jag så glad när jag läser din blogg. Det horribla i situationen är att ni bor i en kommun med väldigt lite kunskap samtidigt som jag jobbar i en kommun där kunskapen är stor land medarbetarna men där föräldrarna oftast inte har någon som helst kunskap om Autism trots att de levt med denna funktionsnedsättning hos något eller några av sina barn i kanske 10-20 år.
Skicka en kommentar