Vi
har haft en helt fantastisk helg. Även om det är för tidigt att säga, så ligger
det ju nära till hands att se kopplingarna. Inget korttids – ingen oro. Vi vet
förstås inte än, men söndagarna har varit extra sköra sen ganska länge tillbaks,
och helgerna över lag har ju varit trötta. Vi har mest fått vila ikapp för att
fylla på Sandras energi inför nya veckor med korttids.
Den
här helgen har Sandra orkat göra lite utöver att vila. Så härligt att se hennes
glittrande glimt i ögonen och strålande glädje i hela ansiktet. Det var ett tag
sen, även om vi har skymtat den där bus-blicken lite då och då.
Igår
bakade vi t.o.m. och Sandra klarade det jättebra. Med min hjälp i bakgrunden så
smörade hon formen, blandade mjöl med bakpulver, vispade ägg och socker med
elvispen och blandade sen ihop allt till en smet.
Alltså
den stolta blicken ♥ ♥ ♥ Den syns inte på bilden men den kändes i hela köket.
Och
visst blev den fin?!
Såna
här helger kunde vi ha förr, under skolåren då allt var anpassat efter Sandra.
På den tiden hade hon energi över till saker hemma, trots att hon gick både i
skolan och var på korttids i veckorna. (Då fungerade anpassningarna på korttids).
Det
senaste halvåret har orken knappt räckt till jobbet för Sandra, utan tagit slut
efter korttids varje vecka. Sen vila onsdag till söndag för att orka till korttids
igen. Så himla trist att dom inte ville fatta det. Och sen LSS-handläggaren tog
in felaktiga uppgifter från korttids (eller varifrån hon nu fick dom?) så har
vi märkt en enorm skillnad på deras arbetssätt. Som om dom ska bevisa att
uppgifterna stämmer. Det är så konstigt alltihop och jag undrar hur det ens är
möjligt att dom kan göra så här. Undrar om dom är nöjda med sin arbetsdag sen?
För det skulle vara väldigt märkligt om den personal som jobbade innan det kom
en ny chef inte ser skillnaden. Men, men, det är som det är och nu gör vi det
bästa av hur det blev.
När
Sandra har energi över till lite roligheter efter det att alla grundläggande
behov är tillgodosedda så är det ju toppen på alla sätt och vis! Det uppväger
ju faktiskt att vi inte har nån mer avlastning. För det är då Sandra kan få en stimulerande
vardag på hennes villkor. Det är då hon hinner utvecklas, och det är då det här
jobbet är som roligast.
Efter
lite fika med nybakad sockerkaka behövde damen vara ifred lite. Jag undrade om
jag kört på för mycket, det är så lätt hänt. Men det är ju svårt att baka
halvvägs, liksom. Resten av kvällen gjorde vi inget annat än dom vanliga rutinerna
och det gick bra iallafall. Bus i blicken fanns det fortfarande, och inga
låsningar.
Hur
veckan blir återstår att se. Det är ju trots allt en stor förändring för henne
att inte åka till korttids efter jobbet på måndagar, så det tar väl ett tag
innan hon förstår hur nya schemat ser ut. Eftersom hon inte kan föreställa sig
saker hon inte upplevt, så är det bästa sättet att ta sig igenom det med extra tydligt schema, tills det blir rutin, för då kommer lugnet på köpet.
Jag
önskar er en fin-fin vecka!
.
2 kommentarer:
Sockerkakan ser underbart god ut, så härligt att Sandra har så mycket ork att till och med busblicken skymtar fram. Det måste kännas underbart ❤️ Saknarkram ❤️
Tänk vilken tur Sandra har som har er som föräldrar! <3 (och ni som har er fina solstråle såklart!)
Skicka en kommentar