Veckorapport

Nu har livet återgått till det vanligt ovanliga igen. Göran är hemma och jag hinner blogga. Det har gått förvånansvärt bra, måste jag säga. Bra planering, strikta rutiner, duktig assistent och en go-glad unge har hjälpt till J

I väntrummet hos tandläkaren

I torsdags åkte vi till specialisttandvården, Sandra, Jane och jag. Meningen var att Sandra skulle få tänderna röntgade, men det gick inte hela vägen. Dock är det inget akut på nåt sätt, så vi bestämde att inte krångla mer med henne, utan återkomma vid behov framöver. Eller.. jag bestämde det.

Det har varit lite svårt att få som vi vill när det gäller tandläkaren. På specialisttandvården vill dom helst att vi bara ska tillhöra dom, och åka dit varje gång. Jag fattar hur dom tänker, men dom känner inte Sandra, och vet inte hur mycket energi det tar av henne. Vi har ju skjutit upp det här besöket i ett år, eftersom hon inte har orkat.

Så när han började prata om att det bästa är att komma dit var tredje månad, så vet jag ju att det är sant. För att vänja henne och kunna jobba framåt. Inget konstigt alls. Men Sandra fixar inte det. Då får vi liksom lägga ner resten av hennes liv och vardag för att hon ska orka åka till tandläkaren, och det vill vi inte eftersom tandläkaren inte är något problem i den utsträckning hon behöver det nu.

Jag stod ju inte och förklarade det för tandläkaren, så han trodde nog mer att det var för att vi skulle slippa åka dom nästan fem milen vi har dit. Men resvägen är ju en baggis i sammanhanget.

Tänderna såg fina ut iallafall, och jag frågade om vi skulle fortsätta med den bakteriedödande tandkrämen som vi använder. Han pratade om nån annan tandkräm, men kom inte riktigt fram till varför den var bättre, utan sa bara att den var så dyr så det fanns risk att man inte tog tillräckligt mycket av den.

Jaja, här tar vi liksom det som funkar bara, resten är inte viktigt. Men jag fick iallafall veta att det var bra om tandkrämen innehåller mycket fluor. Och sen bestämdes det att Sandra går kvar hos tandläkaren här hemma tills det eventuellt krävs annan vård.

Igår var det ”hemmadag med assistent” vilket innebär att Sandra ska vänja sig vid att ha andra här hemma lite mer kontinuerligt. Eftersom det är så det kommer att bli framöver sen, då andra ska ta över mer och mer. Ja, i hennes egna hem då, förstås, men vi måste ju börja nånstans.

Medan Jane och Sandra hade en ”vanlig ’ovanlig’ dag” här hemma så åkte jag iväg för att försöka hitta lite kläder som inte blev av i tisdags, eller när det nu var jag hade tänkt shoppa. Den här gången gick det bättre. Jag hade ju inte så mycket annat att förströ mig med en hel dag…

När jag hade shoppat en del, och strosat runt en massa så blev det lunch på en pizzeria. Sen var det mest bara att vänta ut tiden innan jag kunde dyka upp hemma igen.

Jag hade kameran med mig, för det är alltid ett bra tidsfördriv, och titta vad jag mötte för en filur J Jag hoppas att h*n är räddare för gevär än för kameror, så h*n klarar höstens jakt.

Jag avslutar med en bild från en mysig stund vid köksbordet, strax innan middag nån dag under veckans gång. Sandra fick ett paket med jättefint lego, och det var så roligt att hon hade orken så vi kunde leka lite med det en stund. Tack fina Emelie!

Trevlig helg på er!

.