Jösses så
trötta vi var igår kväll. Vi satt bara och skrattade åt eländet i soffan, med
varsitt glas vin. Klockan 22 sov jag som en stock. Ja, inte i soffan då ;) Jag
la mig strax efter nio.
Faktum är
att jag har lite svårt för att prata sansat med personer som är lite korkade.
Så jag kanske blev lite för irriterad på det ena mötet… Det var inte meningen,
faktiskt. Å andra sidan är jag väldigt trevlig mot människor som tar sitt
ansvar, lyssnar och gör sitt bästa. Så det var inte bara mitt fel, faktiskt. Och jag försökte att inte brusa upp, men misslyckades ganska rejält med just det.
Det var en
vettig person på mötet också, och vi kom fram till en hel del bra saker. Resten
kommer aldrig att bli bra i den kommun vi bor i, och då får man ju på nåt sätt
göra det så bra det går. Huvudsaken Sandra mår bra undertiden.
Det andra
mötet, som var det första, var ett jättebra möte. Jag säger bara det, vilken
proffsig handläggare vi träffade! Det känns jättebra, och det kommer nog att
bli bra så småningom, alltihop.
Mer kan
jag inte skriva här, men det ser iallafall ljusare ut nu och vi vet vart vi ska
söka insatserna framöver. Jo, en sak till… Handläggaren i grannkommunen sa att
vi inte var dom första som vill flytta från den kommun vi bor i och h*n blev
lite irriterad över den ”hjälp” vi inte har fått av vår handläggare här. (Det
var inte handläggaren vi hade möte med sen, i vår kommun, men dom har nog gått
samma kurs)
När vi kom
hem låg det ett brev från läkaren i brevlådan. Vi har väntat på två intyg, ett
som ska till F-kassan om dubbelassistans, och ett som ska till kommunen om
boende. Vi fick ett intyg som i stort sett är en kopia på det senaste
läkarintyget där det mest står allmänt om svårigheter och hjälpbehov. I det
intyget står det bl.a. att Sandra åker taxi till skolan, och det är ju
verkligen inte aktuellt längre.
Så där hamnade
vi på 0 igen, kan man säga. Men Göran har redan fått ny läkartid, så den här
gången behöver det inte ta 8 månader. Vi vill ju få iväg ansökningarna så fort
som möjligt. Alla papper är i stort sett klara, så det är bara intygen som ska
till nu.
Idag
njuter vi ledigt. Det blir en liten prommis och lite grillning, hade vi tänkt.
Om inte vädret har andra planer, förstås. Ikväll tror jag det blir lite spa. Bastu
och egenvård, med eller utan make. Helst med, förstås, men det får han
bestämma själv.
Sandra mår
nog bra, vi har iallafall inte hört nåt annat. Hon var lite stressad innan hon
kom iväg igår, eftersom det är lite schemaändringar för henne nu. Men det är ju
bara att nöta in det nya tills det lägger sig, så det blir snart bra det med.
Jag önskar
er en fortsatt fin dag!
.
1 kommentar:
Helt sjukt att man måste flytta till annan kommun för att få rätt hjälp och uppbackning.
Massvis av kramar
Skicka en kommentar