torsdag 9 oktober 2014

Olösta hopplösheter

Sandra var jättetrött när vi kom hem från korttids igår morse och vi hade fullt sjå att bereda vägen här hemma. Det blev låsningar och utbrott av minsta lilla krav på livet.

Dom stunder jag hade vid datorn ägnades åt förberedelser inför dagens superviktiga möte med läkaren. Sen kom migränen och jag är glad över att det finns piller som funkar för det mesta.


För första kvällen på länge somnade jag ovaggad. Efter en timme var det dags för nattvak och kräkattacker. Typiskt. Typiskt. TYPISKT!

Alltså, det löser sig ju, men typiskt ändå! Vi behöver åka på mötet båda två, för det är så mycket som vi ska prata igenom och det är viktiga saker och mycket enklare med två minnen och synvinklar. Fan.

Igår kväll var reservplanen att jag får åka själv på mötet. Jag är lite mer insatt eftersom det är jag som har sammanställt allt och har lite mer övergripande koll på det pedagogiska. Jag är också den som har mest kontakt med alla andra runt Sandra.

Inatt känns det lite omöjligt med allt, men det ordnar sig ju på nåt sätt, även om det kanske inte blir det bästa alternativet. När Sandra mår så här behöver vi vara två hemma, men hon accepterar mig lite bättre just när hon kräks. Så det lutar ju åt att Göran får ta mötet, trots allt.

Tänk om vi hade haft nån släkting som hade brytt sig lite. Så enkelt det hade varit. Eller, det hade iallafall underlättat ganska rejält.

Vi får se hur vi löser det här, just nu vet jag faktiskt inte. Men vi är ju ganska vana att hitta lösningar på allt.



.

5 kommentarer:

Annelie L sa...

Åh, att det måste krångla till sig så in i vassen, då man verkligen behöver att allt flyter på som vanligt. Hoppas allt fixar sig på något mirakulöst sett.
Kramar om och saknar.

Bellan sa...

Typiskt, var ordet!! Hoppas den av er som kommer iväg, fixar det galant på egen hand! Men så trist att det blev så här nu....
Sandra får krya på sig nu <3

Många tankar och kramar till er idag <3
//Bellan

Birgitta sa...

Kramar om! <3
/Birgitta

Anonym sa...

Ibland undrar jag om det är nån "däruppe" som har sett till att göra det lite extra krångligt för oss med barnibehov. Att det strular till sig när det inte får är ju oftast extra besvärligt för oss och får ju bara inte hända.

Att ha släktingar som bryr sig verkar vara ganska ovanligt i vår värld tyvärr men jag har ju iallafall min mamma som kan nån gång ibland, om det är på en helg.

Stora kramen och jag hoppas att det löser sig på nåt vis så ni slipper ställa in mötet.
KRAMAR OM <3

Anonym sa...

Det var då typiskt.
Det ordnar sig säkert ändå,tycker ni kan komplettera uppgifter per telefon ifall intyget inte blir tillräckligt tydligt.Det har jag gjort några gånger.Brukar ha med mig ett papper med det viktigaste nedskrivet som jag lämnar till läkaren och hittills har intygen blivit bättre och bättre (enligt FKs mått iom att de måste ha det så himla övertydligt).
Håller tummarna för ett bra intyg och att Sandra får rätt beslut sedan,det är ju jobbigt om man måste överklaga eftersom det tar så lång tid (minst ett år).
Hoppas du kan vila idag och bli kry igen!
Annette