En
släkting ringde före jul år 2011 och sa att dom hade en julklapp till Sandra
och att vi måste ses snart, för det var så länge sen. Hon påstår att hon tycker
väldigt mycket om Sandra och längtar efter henne… Sen blev det tyst. För
alltid?
En
annan släkting har sagt till mig att det är mycket roligare att bry sig om
grannars, och vänners barn, än den närmaste släkten.
Jag
blir ledsen av att titta på filmer från när Sandra var ”liten och normal”. Och
omtyckt. För det var hon verkligen, hon var så efterlängtad i hela släkten och
alla var så glada över att hon hade kommit till oss. Tills dom märkte att hon
inte var som andra. Tills det krävdes en massa hänsyn om vi skulle kunna
träffas.
När
Sandra började i särskolan, ungefär i samma veva som hon fick sin diagnos, så
fick ett par släktingar se en film på Sandra i skolan. Jag var ju världens
stoltaste mamma och ville visa världens finaste skoltjej för dom.
Det
var väl då det gick upp för dom på riktigt att Sandra inte är som andra, för kommentaren
var ”Men jag tycker inte att hon passar in där, med såna” Och det var väl då
som det gick upp för mig att Sandra inte var lika älskad längre, även om jag
hoppades i några år till.
Med
den människosynen vill jag egentligen aldrig mer se dom, som inte kan älska
Sandra för den fina tjej hon är. Men det är ändå sorgligt att dom försvann.
Jag
sörjer för Sandras skull. Jag skulle önska att hennes släkt brydde sig om henne
lite. Det gör ont när ingen hör av sig och frågar hur hon mår ens när dom
visste att hon var ganska sjuk förra våren, eller ens skickar ett kort när hon
fyller år. Eller bara tycker om och vill träffa henne.
Jag
sörjer framtiden, då vi inte finns längre och ingen firar hennes födelsedagar
eller jular med henne, när ingen skickar kort eller kommer och hälsar på. Eller
kan se till så hon har det bra.
4 kommentarer:
Sorgligt och gripande. Arg blir jag också, jag skulle gärna vara släkt med er <3 Det är dom som borde sörja vad dom går miste om. Er fina härliga familj som är full av humor och kärlek. Särskilda behov betyder inte att man vill vara sär-skild ....
Massor av kramar <3
Jag sörjer också <3
Jag hade gärna varit släkt med er
Gråter med dig och jag hade också gärna varit släkt med dig ♥
Kramar om massor!
//Bellan
Det går inte riktigt att ta in, bland det sorgligaste jag läst någonsin. Trodde inte det var möjligt att någon i Sverige idag, kunde sakna sådana fatala delar av sin medmänsklighet.
Varm kram / Emelie
Skicka en kommentar