Höga förväntningar med låga krav

Gårdagen blev lugn. Vädret bjöd på sommarkänsla och jag parkerade mig så nära holken jag vågade utan att störa för mycket. Sen blev det en hel del matande av fågelungar och fotande av fågelföräldrar.

Spännande tycker Göran och jag. Sandra tyckte det var roligt när vi berättade att det var små fågelungar i hennes holk, men så värst mycket mer intresserad är hon nog inte. Hon vill se ordentligt för att förstå, och det är liksom lite svårt att få till.

På eftermiddagen, igår, hade jag ju tid hos sjukgymnasten, och det känns bra. Han är nog helt rätt ute, och jag har väl vetat det alltid, att jag skulle behöva få lite muskler. Jag är extremt otränad, faktiskt. Särskilt i armarna.

Enkelt och bra träningsredskap för att väcka trötta muskler i armarna,
ett gummiband runt ett dörrhandtag.

Inaktiva muskler och överrörliga leder är ingen vidare bra kombo, nämligen. Bäddat för skador, helt enkelt. Men nu har jag fått lite övningar att börja med, och återbesök om två veckor för lite fler övningar. Så det gäller att jag kommer ihåg att träna duktigt nu, så man slipper skämmas när man kommer tillbaks…

Det är inte särskilt betungande eller tidskrävande, så det är bara att få in det på rutin så det inte glöms bort. Precis som med ryggövningarna som håller mitt ryggskott på avstånd.

Nåja, det känns iaf hoppfullt och blir nog bra så småningom. Det verkar inte vara nån större skada skedd än så länge och då blir jag glad.

Jag hann hem före Sandra, men eftersom vi hade förberett henne på att Göran skulle möta så fick det bli så, och jag gick in och höll mig undan tills hon var på plats. Glad och nöjd berättade hon om utflykten hon och en lärare hade gjort, och som dom brukar göra en gång i månaden.

Dom hade stannat till och köpt mjukglass på vägen hem. Bara sådär. Tänk vad hon har det bra, Sandra, med människor runt sig som ser henne och låter henne utvecklas och uppleva, och som dessutom sätter lite extra guldkant på tillvaron ”bara sådär” för att dom kan läsa av när det funkar. Jag är innerligt tacksam över att Sandra får må så bra!

Fina blommor hade hon med sig
hem till en glad mamma.

Hon var pigg och glad hela kvällen, och allt gick som en dans med mestadels strålande humör. Lite sur blev hon över att det snart är sommarlov för hon ville att jag skulle säga att vi ska på semester då. Men det ska vi ju inte… Och även om vi skulle det så hade vi inte kunnat berätta det redan.

Sen har hon nog frågat nån vad Sveriges nationaldag är och troligtvis fått reda på att man hissar flaggan då. Så hon blev lite arg över att vi inte skulle hissa nån flagga, men det gick bra tillslut och blev inget utbrott av det hela iaf. Marginalerna är så små, så små.

Att hon ska till frissan idag ska jag snart berätta med hjälp av schemat, och det kommer hon säkert att bli glad för. Det är alltid så roligt med allt, tycker Sandra J

Det är ju så klart toppen att hon är så positiv till allt, men det är också det som gör att hon stressar upp sig av alla förväntningar, så vi har fullt sjå att hålla saker på en låg nivå, eller helst hemligt in i det längsta. Det gäller att man känner henne ordentligt, för det är väldans lätt att ryckas med i hennes glädje, och då har man snart motsatt effekt.

Vad vi gör resten av dagen får ork och väder bestämma. Ett frissabesök brukar gå jättebra, men sen orkar vi inte så mycket mer efter den anspänningen. Blir det fint väder så ville Sandra bada, och det får hon om det finns ork kvar.

Kanske det kan bli lite grillning också. Inget av det jag har räknat upp här låter väl som särskilt tröttande för en vanlig familj, men för Sandra räcker en av sakerna gott och väl, så allt på samma dag kräver en riktig må-bra-dag med massor av flyt och planering. Men vi får se hur det blir, och om vi kan hålla det på en tillräckligt låg nivå.

Jag önskar er en fin Nationaldag!
♥ Kram ♥