Funderar vidare

Tack snälla ni för fina och positiva kommentarer efter mitt lilla ”oro-inlägg” om framtiden igår. Jag går ju inte omkring och tror att inget kommer bli bra, tvärtom är jag ganska positiv till framtiden med fina assistenter. I det stora hela iaf, och jag tror säkert att det är som fler av er skriver, att man är lite hönsigare än man behöver.

Jag tycker ju att jag tänjer Sandras gränser ganska bra, och jag läser av henne och följer utvecklingen med lagom utmaningar och så. Men jag vet ju att hon ibland fixar mer i skolan och på korttids än hon gör hemma, och att hon klarar olika saker med olika personer.

Kanske är det inte omöjligt att hon kan få dubbelassistans vid utflykter och nån timme i veckan för handling, och kanske fixar hon att följa med och handla om hon har möjlighet att lämna affären med ena assistenten ifall det blir jobbigt för henne. Jag önskar ju mest att hon får vara med och påverka sitt eget liv i den mån hon klarar det.

Vi har tränat lite med affärer både hemma och i skolan, men fått ge upp för det oroade mer än det gjorde nytta. Men omöjligt är det ju inte, att det kommer gå bra framöver. Det går ju att välja sina tider då det är som lugnast i affären.

Idag känner jag mig inte alls orolig över det, så konstigt det är. Men jag tror att tankarna kom efter vår fina utflykt och det är en slags sorgeprocess jag måste igenom. Det blev så tydligt på nåt sätt att andra ska ta över…

Men bra blir det säkert, för det finns så fina assistenter som har valt rätt jobb och Jane är ju en av dom J

Och några år till hoppas jag att Sandra kan bo hemma, för allas skull. Man vet ju aldrig vad som händer, men om alla får må bra så är iaf planen att Daglig verksamhet ska få funka i lugn och ro ett tag innan vi börjar med nästa stora förändring.

Hemifrånflytten innebär ju inte bara separationsångest för oss föräldrar och egen lägenhet för Sandra med assistenter och eget liv, det innebär också att halva hennes liv, dvs korttids och alla hon känner där, försvinner. Hon har inte så mycket mer i sitt liv, så vi får skynda långsamt och inte ta bort allt på en gång.

Jag behöver nog bearbeta det lite då och då, men nog om det för nu. Igår var en ganska lugn dag och Sandra var tillfreds, glad och nöjd. Hon fixade utflykten utan några större tröttheter och pratar mycket om hur roligt det var. Fantastiskt lyckat, med andra ord! Trots all skörhet hon visade, och vi inte tyckte att hon var så vidare intresserad av djuren, utan mer tittade på allt annat, så är minnena för henne positiva och hon pratar faktiskt mest om djuren, och att Jane körde stolen och att det var mysigt att äta paj.

Tänk, dom situationer som verkade stressande för henne, minns hon som mysiga och roliga. Det är väl fantastiskt!

Det är likadant med resan vi brukar göra, och som jag är såå less på för att det är så himla jobbigt när hon är stressad och bara gnäller och får utbrott. Men vem längtar dit och vill dit och bara tycker att det är jätteroligt? Ja, hon pratar väldigt mycket om resan och har inga negativa minnen. Hon vill dit igen, tyvärr…

Ja, tyvärr för min egen skull. Jag är så klart glad för Sandras skull, att vi har orkat fortsätta med resorna som faktiskt verkar ge bara fina minnen åt henne, trots alla jobbigheter det innebär. Men jag önskar att jag slapp, för jag vet inte om jag pallar fler såna resor. Det är bara för Sandras skull isf, och just när vi är i det så tror man ju att det bara är jobbigt för henne, men uppenbarligen har jag fel där.

Ojdå, vad jag svamlar på utan att tänka. För jag hade inte förberett nåt inlägg den här gången, och här är det lugnt så jag bara låter fingrarna gå. Det kan ju vara kul med ett sånt inlägg också, nån gång ;)

Det hände ändå inget av intresse igår och idag ska vi midsomra oss så länge vädret tillåter. Plan B är att äta det grillade inomhus så det blir nog mysigt vilket som. Sandra är på ett strålande humör och lyssnar för tillfället på musik i väntan på att få gå ut och skrapa färskpotatis med Göran. Men jag ska nog fråga henne om vi inte ska gå ut på direkten och ta ett dopp i poolen, för än så länge är det kanonväder, så man ska väl passa på.

Må fint!

♥ Kram ♥