Blod – En tolkningsfråga

Det är så viktigt att Sandra har en tolk som kan hjälpa till i möten med andra människor. Och att andra människor lyssnar mer på tolken (assistenten) än på Sandra. Det där är inte helt lätt för alla, så klart, eftersom Sandra kan prata för sig. Det tar ett tag innan man inser att hon inte förstår allt hon svarar på...

Den som orkar och har lust kan läsa om just det i det HÄR jättelånga tema-inlägget.

Igår kom Sandra ut i köket och haltade illa. Hon sa att hon hade ont i foten, och ville inte stödja på den. Det blöööööder, sa hon.

Det är ju inte helt plättlätt då, att förstå att hon inte alls hade ont i foten, utan bara ville ha ett fotbad…

Det förstod ju inte ens jag till en början, utan blev lite orolig och ville titta på foten. Men när hon inte ville det, utan sa skumbad istället, så fattade jag vad hon menade. För hon hade sett fotbaljan kvällen före, då jag hade ställt fram den för att ta ett fotbad när hon hade gått och lagt sig på kvällen.

Det blev fotbad och fötterna mådde bra, båda två. Fast hon hade rivit bort lite av sin nagel på stortån, så det var nog därifrån det kom, att hon blandade ihop känslor och det hon ville säga lite med ont, blöda och fotbad.

Om man vill fråga Sandra nånting, särskilt när det handlar om hur hon mår och om hon har ont, så är det nästan omöjligt att få rätt svar. Sandra vet oftast inte själv vad det är och hur hon ska svara, utan brukar för det mesta bara hålla med i det man säger. Så man får passa sig noga så man inte ger ledande frågor.

Det är ju såklart omöjligt för andra, som inte känner Sandra väldigt väl, att känna till det. Så därför är det jätteviktigt att hon har en ”tolk” (assistent) med sig i möten med andra människor.

Och eftersom det är så viktigt för Sandra, så står det med i assistansbeslutet och ingår i dom grundläggande behoven. Att hon måste ha en person till hjälp, som känner henne väl. Det står också i hennes beslut att hon får ha assistent med sig även vid sjukhusvistelser, av samma anledning. Tackolov för det! För det är långt ifrån självklart. Det kan vara bra att känna till för er som är i samma situation.

Nåja, gårdagen var iaf en bra dag. Sandra var harmonisk, glad och nöjd mest hela tiden och tröttade ut våra öron med oavbrutet babbel ;) Allt gick jättebra och inga låsningar nånstans, trots att det mest var en innedag.

Hon gick ut en sväng med Göran efter maten, och rensade ogräs. Det hade hon tjatat om sen dagen innan och det regnade ju inte iaf.

Bilden är tagen tidigare i våras

Medan dom roade sig ute så passade jag på att packa korttidsväskan. Jösses vad Sandras lediga vecka gick snabbt, jag som bävade lite innan. I det stora hela har det varit en bra vecka och vi är inte helt slut som vi kan bli annars. Tvärtom, faktiskt! J

Men kommande vecka är det vår tur att vara lediga, och det ska bli skönt hursomhelst. Vi hoppas att Sandra orkar att vara på korttids hela perioden, för det är inte så ofta som vi är långlediga, och det är egentligen då man verkligen hinner känna sig ledig.

Tyvärr kommer dom flesta av jordgubbarna vi har väntat på hela veckan att bli klara när Sandra inte är hemma. Det kommer massor! Men det fortsätter väl komma när hon är hemma igen, får vi hoppas.

Ha det gott, alla!

♥ Kram ♥