Tålamodsprövande

Jag hinner inte skriva så mycket nu, men det kommer ett inlägg när jag får ihop nåt iaf. Jag skriver ju alltid lite då och då, när jag behöver och när det funkar här. Så rätt vad det är får jag ihop lite som jag kan publicera :)

Sandra mår inte så bra och om det är nån bacill eller om det är tröttheten det vet vi inte, men det går ju över tillslut hursomhelst. Fast det är lite halvjobbigt med utbrottande och låsningar.

Vill ha gosedjur, men tar inte gosedjur och blir arg. Vill gå på toa, men går inte på toa och blir arg. Vill sitta i soffan, men sätter sig inte i soffan och blir arg. Vill bli omstoppad, men lägger sig inte ner och blir arg. Vill gå ut, vill vara uppe, vill ha mat, vill ha annan mat, kräks, vill ha mat, vill till skolan, viiiillllhaaaaagooooseeeeedjuuuurrrrr!!!!! Osv.

Tillslut brast det väl i tålamodet här och jag skrek ”Jamen då får du väl för faaan hämta gosedjuret då” (Fast jag visste att hon inte kunde hämta det själv)

Sandra tittade på mig och sa ”Man får inte svära! Det är fult att svära!”

Ja, då kunde jag liksom inte låta bli att skratta mitt i ilskan. Det är ju bra att hon vet att det är fult att svära, och att även mammor gör fel ibland.

Hare fint!

♥ Kram ♥