söndag 15 juli 2012

Raderade foton och festande grannar

Nu har jag raderat en massa gamla foton i bloggen, för att få mer plats för nya. Så en hel massa foton är nu borta men det känns roligare att få plats med nytt.


Lördagen var lugn och Sandra verkade ha återhämtat sig bra efter semestern. Det var en glad och nöjd tjej, men vi hade å andra sidan en ganska kravlös dag. Sandra klippte mest i kataloger förutom dom måsten vi var tvungna till. Man får ju ta bort sånt som inte är helt nödvändigt ibland :)

Jag vågar väl knappt skriva det, men livet börjar lugna ner sig igen och jag börjar komma ifatt mig själv efter en helt sanslös vår med alldeles för mycket sjukdomar och tråkigheter på en och samma gång. Det finns inte så mycket utrymme för annat än vardagen, så man kommer liksom efter direkt när det händer nåt utöver. Och i vår tycker jag nog att det hände lite väl mycket. Nu ser jag mest fram emot resten av sommaren och en lugn höst!

När allt bara rullar på så finns det ju en hel del tid och ledigheter över när ”måstena” är klara. Så jag satsar på lite mer roligheter framöver, helt enkelt :)


Men ibland blir jag bara så himla trött på att ta hänsyn till andra och komma sist på prio-listan själv. Först måste ju Sandras behov komma, så klart. Ja, sen är det Görans. Eller vår tid tillsammans, snarare. För det är inte bara livet med Sandra som ska funka, utan även livet med bara Göran och mig.

Eftersom vi inte ens har tid att prata med varandra när Sandra är hemma, så är det så klart viktigt att vårda äktenskapet när vi har möjlighet. Men det gör ju att den egna tiden, för egna saker, inte hinns med. Det blir jag trött på! Vi måste hitta en balans och för att hitta den måste livet och vardagen flyta på, utan sjukdomar och annat elände som stör. Men tids nog så ska jag väl få lite mer planerad egentid. Det är iaf min plan!

Jag är tacksam över att jag har vänner som förstår och finns kvar! För det här är ju en av dom största anledningarna till att en del ”vänner” och släkt försvinner. Dom som är kvar är iaf äkta, och otroligt värdefulla! Stort tack till er!


Igår hade någon i närheten fest och det är ju kul, jag säger inget om det. Men måste man spela så hög musik att basen känns i våra sängar?? Alltså, det var inte ens nån av dom närmaste grannarna och hade jag känt igen låtarna så hade jag lätt kunnat sjungit med i texterna. Flera hus ifrån oss!! Tur att det inte var värmebölja så vi var tvungna att ha fönstren öppna… Sandra somnade klockan ett och jag somnade när dom slutade spela, halv tre. Nån måtta kan det ju vara, även fast det var både sommar och lördag, tycker man!

Nåja, idag blir det ännu en lugn dag, och jag hoppas att Sandra tar en ordentlig sovmorgon så hon är utvilad inför kommande vecka. Korttidsväskan är packad och jag ser fram emot lite långledigt. Fem dagar utan rutiner och tider kanske t.o.m. kan få min hjärna att fatta att jag kan ta sovmorgon. Det blir toppen det :)


Ni får ha en skön söndag och ta väl hand om er!

♥ Kram ♥

3 kommentarer:

Birgitta sa...

Det är ett svårt livspussel att få ihop allt. Oftast känns det som det är någon bit som fattas, men det är inte bra om en bit är borta och aldrig hittas.
Du pusslar väldigt bra, någonstans finns din egna bit också, det gäller bara att hitta den.
Ha det gott! Kram
Birgitta

Tina sa...

Ja jag håller med. Vardagen är ett hårt arbete i sig, och det är inte lätt alla gånger. Men att vi träffats och börjar lära känna varandra berikar mitt liv ! Att vi har våra saker inplanerade är ännu roligare ! Tack för att du finns fina goa omtänksamma Nina <3

Patricia sa...

Ja nu har jag med raderat lite bilder, det var ju för väl du kunde hjälpa mig med det .. =)

Jag hoppas verkligen ni får en härlig ledig vecka och att din hjärna tar semester oxå så du vår vila på riktigt .. =)

Ha det bäst!
Kram Patricia