Lördagen var lugn och Sandra
verkade ha återhämtat sig bra efter semestern. Det var en glad och nöjd tjej,
men vi hade å andra sidan en ganska kravlös dag. Sandra klippte mest i
kataloger förutom dom måsten vi var tvungna till. Man får ju ta bort sånt som
inte är helt nödvändigt ibland :)
Jag vågar väl knappt skriva det,
men livet börjar lugna ner sig igen och jag börjar komma ifatt mig själv efter
en helt sanslös vår med alldeles för mycket sjukdomar och tråkigheter på en och
samma gång. Det finns inte så mycket utrymme för annat än vardagen, så man
kommer liksom efter direkt när det händer nåt utöver. Och i vår tycker jag nog
att det hände lite väl mycket. Nu ser jag mest fram emot resten av sommaren och
en lugn höst!
När allt bara rullar på så finns
det ju en hel del tid och ledigheter över när ”måstena” är klara. Så jag satsar
på lite mer roligheter framöver, helt enkelt :)
Men ibland blir jag bara så himla
trött på att ta hänsyn till andra och komma sist på prio-listan själv. Först
måste ju Sandras behov komma, så klart. Ja, sen är det Görans. Eller vår tid
tillsammans, snarare. För det är inte bara livet med Sandra som ska funka, utan
även livet med bara Göran och mig.
Eftersom vi inte ens har tid
att prata med varandra när Sandra är hemma, så är det så klart viktigt att
vårda äktenskapet när vi har möjlighet. Men det gör ju att den egna tiden, för
egna saker, inte hinns med. Det blir jag trött på! Vi måste hitta en balans och
för att hitta den måste livet och vardagen flyta på, utan sjukdomar och annat
elände som stör. Men tids nog så ska jag väl få lite mer planerad egentid. Det
är iaf min plan!
Jag är tacksam över att jag har
vänner som förstår och finns kvar! För det här är ju en av dom största
anledningarna till att en del ”vänner” och släkt försvinner. Dom som är kvar är
iaf äkta, och otroligt värdefulla! Stort tack till er!
Igår hade någon i närheten fest
och det är ju kul, jag säger inget om det. Men måste man spela så hög musik att
basen känns i våra sängar?? Alltså, det var inte ens nån av dom närmaste
grannarna och hade jag känt igen låtarna så hade jag lätt kunnat sjungit med i
texterna. Flera hus ifrån oss!! Tur att det inte var värmebölja så vi var tvungna
att ha fönstren öppna… Sandra somnade klockan ett och jag somnade när dom
slutade spela, halv tre. Nån måtta kan det ju vara, även fast det var både
sommar och lördag, tycker man!
Nåja, idag blir det ännu en lugn
dag, och jag hoppas att Sandra tar en ordentlig sovmorgon så hon är utvilad inför
kommande vecka. Korttidsväskan är packad och jag ser fram emot lite långledigt.
Fem dagar utan rutiner och tider kanske t.o.m. kan få min hjärna att fatta att
jag kan ta sovmorgon. Det blir toppen det :)
Ni får ha en skön söndag och ta
väl hand om er!
♥ Kram ♥
3 kommentarer:
Det är ett svårt livspussel att få ihop allt. Oftast känns det som det är någon bit som fattas, men det är inte bra om en bit är borta och aldrig hittas.
Du pusslar väldigt bra, någonstans finns din egna bit också, det gäller bara att hitta den.
Ha det gott! Kram
Birgitta
Ja jag håller med. Vardagen är ett hårt arbete i sig, och det är inte lätt alla gånger. Men att vi träffats och börjar lära känna varandra berikar mitt liv ! Att vi har våra saker inplanerade är ännu roligare ! Tack för att du finns fina goa omtänksamma Nina <3
Ja nu har jag med raderat lite bilder, det var ju för väl du kunde hjälpa mig med det .. =)
Jag hoppas verkligen ni får en härlig ledig vecka och att din hjärna tar semester oxå så du vår vila på riktigt .. =)
Ha det bäst!
Kram Patricia
Skicka en kommentar