Curling

Det behövs så lite för att det ska bli fel. Är Sandra skör så får man tassa på tårna och tänka sig för hela tiden. Det kan räcka med att man kommer för nära vid fel tidpunkt för att utlösa utbrott.

Ibland är det svårt att göra rätt avvägning. Ska man gå dit och hjälpa, eller avvakta. Oftast hör vi på Sandras röst när det är dags att gå dit eller gå därifrån, men det händer förstås att det blir fel ibland. Inte hela världen, kanske, men det blir ofta stora konsekvenser för Sandra. Så man gör bäst i att försöka göra rätt hela tiden.

Ett litet, litet felsteg kan orsaka ett stort utbrott med näsblod och skörhet som sitter i länge. Fast nuförtiden brukar såna felsteg gå över rätt fort ändå, om Sandra mår bra i övrigt. När hon var liten kunde det förstöra resten av dagen.

En del utomstående som inte är så insatta i vårt liv, tycker ju förstås att vi tassar för mycket på tårna ibland och låter Sandras behov gå före oss själva lite för mycket. Att hon är väldigt bortskämt med all hänsyn vi tar mest hela tiden. Att vi curlar, liksom. Men det finns en orsak till det.

Jag har ju kontakt med fler föräldrar som har barn med npf-diagnoser, och som ofta får höra att dom curlar sina barn för mycket, men jag tror nog att det förekommer även vid andra tillfällen då man har barn som behöver mer stöttning än vad som anses ”normalt”

Att vara curlingförälder tycker jag nog mer betyder att man finns till hands för sitt barn trots att det inte behövs. Att man hjälper när barnet faktiskt kan själv. Och att man inte låter barnet ta ansvar för sina egna handlingar om barnet klarar det. Men inte när man anpassar, stöttar och bereder vägen för sitt barn som behöver den hjälpen för att klara sin vardag.

Ja, det var lite funderingar från mig mitt i sköra utbrott och anpassning ;)

Vill ni läsa dagens vanliga inlägg så är det bara att scrolla vidare.

♥ Kram ♥