fredag 25 mars 2011

Vems är felet?

En gång i vintras satt Sandra i bilen och hoppade till så hon slog huvudet i taket. Inte med flit, så klart, men hur förklarar man att det var för att hon hoppade, men det var inte hennes fel? Hon anklagar väldigt ofta sig själv och tycker att hon är dum… ”Det var dumt av mig” eller ”Jävla Sandra”

Säger jag ”Om du sitter still så slår du inte huvudet i taket” så tolkar Sandra det som att det var hennes fel att hon slog huvudet i taket, eftersom hon inte förstår skillnaden på olyckshändelser och att göra något med flit. (När hon hoppar på det där viset så är det omedvetet. Hon rycker liksom till utan att kunna styra det, om hon blir väldigt glad, uppspelt eller arg)

Det är lätt att förstå hur förtvivlad Sandra kan känna sig när hon inte vet vad ”med flit” betyder, och när hon tror att allt som händer har en syndabock. Inte så sällan hon själv… Hon blir ofta besviken och arg på sig själv när hon gör illa sig.

Igår morse råkade jag stöta till näsan på henne när jag hjälpte henne med kläderna. Hon blev förstås jätteledsen! Inte så mycket för att det gjorde ont, för så hårt var det inte, men för att jag gjorde illa henne! ”Dumma mamma! Varför kom du åt min näsa? Varför gjorde du så mamma? Gör inte så igen” gallskrek hon mellan tårarna.

Jag försökte förklara att det inte var meningen. Sa förlåt och att jag inte gjorde det med flit. Men när man inte förstår sånt? När det i Sandras värld faktiskt var så att jag gjorde henne illa? Ja, inte vet jag hur jag ska få henne att förstå det, men jag försökte iaf… Det känns inte så kul att hon tror att jag gör illa henne med flit…

Nåja, det gick ju över och det händer inte speciellt ofta, men man får alltid ha i tankarna att det är skillnad på hur det är och hur det uppfattas. Och att det faktiskt är hur det uppfattas som är det viktiga. Och, framförallt, att man kan tolka och uppfatta saker olika.

Göran åkte iväg på förmiddagen och fick några nya däck monterade och balanserade så det är klart sen när det blir dags att skifta till sommarhjul. Snart! :)

Själv slappade jag mest. Energin fanns, men jag var bra seg igår och hoppades mest att det var tillfälligt och ingen sjuka på gång. Det brukar bara bli nån dags svacka på mig, det är sällan jag blir sjuk, faktiskt. Och idag mår jag prima ballerina igen :)

Vi mumsade stekt strömming och potatismos, ååh vad det är gott! Det gäller att passa på innan färskpotatisen kommer och man inte kan göra potatismos på ett tag sen.

Det finns en till som gillar strömming i den här familjen, fast inte stekt då, förstås… Han låg och sov så gott när jag började skala potatis.


Men man behöver bara nudda dom här tefaten, som är hans ”godis-fat” så kommer han som ett skott och börjar åma sig.


Jag vågar nog påstå att strömming är bland det bästa han vet.


Innan Sandra kom gick vi ut och fick oss lite luft, vilket kändes skönt för huvudet, även om det blev kortvarigt för det började snöa! Väl inne tittade solen retsamt fram igen.

Sandra var go och glad när hon kom hem, lite mellis först och bus i blicken sen, som det brukar när damen mår bra. Vi gick igenom lite schemaändringar och satte upp rätt bilder så det stämmer efter lite personalbyten som blir ibland när nån är sjuk. Det var inga problem utan Sandra bara konstaterade ändringarna och lämnade det. Det mesta funkar ju när hon mår bra.

Efter min lilla efterlysning igår, eller iaf att jag nämnde att jag skulle vilja ha en nummerskylt till huset i form av det skrivna ordet istället för en siffra, så är det nu fixat och beställt genom fina Mia som har bloggen Nattmias liv och funderingar.

Tack snälla Mia för hjälpen! Foto kommer väl så småningom, jag tänkte att Göran skulle få den som en överraskning av sin fru, ihop med nåt romantiskt, med tanke på vad det kommer att stå på skylten…

Mia (inte Nattmia då, utan en annan Mia…) undrar om Sandra har valt sin röda jacka själv. Nej, hon klarar inte riktigt av att välja på det viset, men vi vet ju vad hon gillar så hon hade nog valt en sån om hon kunnat :)


Idag är det ridning för Sandras del och vad vi hittar på vet jag inte riktigt. Vi hade planerat promenad, men det beror på hur Göran mår i sitt knä. Igår var det inget vidare, nämligen. Men han är inte den som vilar i första taget, precis.

Ha en fin dag!

♥ Kram ♥

8 kommentarer:

Photo by Maria sa...

Usch vad det måste vara jobbigt att tro att det är ens eget fel när ngt händer eller som i detta fallet ditt och att det var du som var dum och slog till näsan med flit..

Önskan om "sex" är nu framförd så hoppas vi att den kommer snabbt :-)

Ha en bra dag..

Kram Mia

Anonym sa...

Men så tokigt för stackars Sandra att hon inte förstår att olyckor händer och tar på sig skulden för allt. Och hur förklarar man sånt? Jättesvårt!
Sen blir jag lite fundersam på vad det är som gör att våra barn så gärna tar till svärord så ofta? Visst är det märkligt!!!

Säg åt Göran på skarpen att han ska vara rädd om sitt knä...och såklart ska du ge honom nåt romantiskt ;)

Hoppas att dagen blir fin och att Sune håller sig i skinnet idag, den lilla busen!
Fredagsmys nu!!!
Lena

Mia sa...

Ja, det är inte lätt. Men eftersom ni känner Snadra så bra så kan ni ju förstå hur hon uppfattar saker. Tur det. Viggo förstår inte ilska så bra så om någon puttar honom så förstår han inte att det barnet blev arg. Han tror det är en olyckshändelse. Alla sägger alltid att han är så snäll Viggo! Jo, det är han, men mest verkar det också så eftersom han inte kan relatera till vissa känslor i vissa samanhang.Men vi övar, man kan ju lära sig förstå känslor och koppla ihop med situationer även om man inte känner så själv. (menar inte Sandra nu, tänkte på Viggo). Många helgkramar Mia

Patricia sa...

Ja tänk så mycket man inte tänker på, som är svårt att förklara för Sandra, förstår att det blir svårt att få till en förklaring ibland. Men du brukar ju lösa det på något vis för det mesta .. =)

Klart Sune gillar strömming, vilken katt gör inte det, eller ja det finns det kanske någon som inte gör .. =)
Får flashback från när X-et varit och fiskat strömming och kom hem med 2 hinkar fulla och vår katt Nisse var totalt galen hemma i köket när jag stod och skulle ta vara på det och lägga i frysen .. oj va han fick äta strömming då .. ha ha

Hi hi ... en romantisk hus-skylt .. =)

Hoppas ni får en skön helg!
Kram Patricia

Annelie L sa...

Att förklara vad "med flit" betyder är även svårt för normalstörda barn, så många diskussioner man har haft genom årens lopp. Men de barnen lär sig det ju efterhand, att få Sandra att förstå att det inte är hennes fel, att det är en "olycka" blir naturligtvis mycket , mycket svårare.

Min svärmors katt Micko 1, (hon har haft tre stycken, alla med namnet Micko) älskade också strömming, hon hade alltid strömming i frysen till honom, och varje morgon tog hon upp en fryst och la i diskhon....Micko satt på diskbänken och väntade och när den var tillräckligt tinad började han leka med den för att sen äta upp den i godan ro.
Det var hans lilla morgon ritual och han jamade högljutt om hon skulle missa den någon morgon....

Hoppas nu ni får hem en glad o go Sandra så helgen blir lugn för er, och att Görans knä är så pass bra så att ni kommer ut på en liten promenad.
Massor av helgkramar // Annelie

Unknown sa...

Jo jag känner igen det där med att klandra sig själv....eller mamma..
Vi har ju lite problem med det här också.
Det är så svårt att förklara sånt man inte kan ta på.

Tur det inte sker så ofta. *L*

Kramar om!

Anonym sa...

Det är inte lätt att vara Sandra och inte heller lätt att vara Nina.
Sunekissen han har det bra han hoppas han förstår det.
Ha en skön fredag fina Nina!

P.S. Ser fram emot bilden på hus numret....

Kram/Susanne D

Bellan sa...

Åhh, vad bra du beskriver ett problem som vi också har här. När man råkar stöta till och han får utbrott för att man gjort "illa" honom av misstag. Det är verkligen inte lätt att få dem att förstå, hur man än försöker. Men sonen och säkert Sandra också, upplever nog beröringen på ett helt annat sätt än vad vi andra gör.

Haha, Sune och Oswald - också lika ;) Oswald får "godsaker" från ett vitt kaffefat, samma där att om man skramlar med ett sånt så kommer han som ett skott. När han tycker det är dags för nåt extra gott så sätter han sig och tittar nedanför skåpet upp mot faten - ja de är för roliga dessa katter!

Jaså, du kan skriva ut överraskningar för Göran på bloggen? Läser han den inte? Jag kan inte göra så nämligen ;) Men vad häpen han kommer att bli när han får siffran...

Kramar om dig goa Nina!
//Bellan