Svar och tack

Jag måste tacka för kommentarerna jag fick efter det HÄR inlägget. Vi har haft fokus på julen, och njutit av att det har funkat väldigt bra ett par dagar. Sånt måste få ta mest plats för det är sånt som gör att man orkar med resten sen.

Flera frågade om man inte kan anmäla kommunen. Man kan anmäla till IVO, och det har vi också gjort två gånger. Första gången skrev vi bara kortfattat, för det är så det står på blanketten att man ska göra. Då tog vi förgivet att vi skulle bli uppringda och få berätta mer ingående senare. Så blev det inte, utan chefen för verksamheten beskrev situationen utefter hennes egen uppfattning (och den uppfattningen känner ni ju till om ni följt bloggen) till Socialnämnden. Sen är det Socialnämnden som för det vidare till IVO. Den anmälan resulterade i att kommunen fick rätt.

Göran ringde och ifrågasatte hur dom kommit fram till att det som kommunen påstod stämde… IVO sa att dom tog förgivet att Socialnämnden hade kontaktat oss, Socialnämnden tog förgivet att IVO hade gjort det. Ingen hade gjort det, och enligt både chefen och Socialnämnden får vi inte ens ge vår version. Eller får, det får vi väl, men inte så att dom precis frågar, och vi orkar liksom inte med dom eftersom dom ändå inte lyssnar!

IVO bad iaf Göran att skicka in det schema som chefen hade lämnat som bevis på att det fanns en verksamhet, och ringa in det som inte stämde med verkligheten. Men, eftersom det bara var två saker som stämde så ringade jag in dom och skrev att det övriga som stod på det schemat inte gick att följa eftersom det inte fanns någon personal eller några andra förutsättningar för det.

Det som fungerade på schemat var att samma person mötte varje måndag morgon och bäddade med Sandra. Eftersom den dagliga verksamheten vid det tillfället var förlagt i korttids lokaler, och Sandra skulle stanna kvar efter jobbet. Dom bäddade alltså bara, vilket stod på Sandras schema på måndagar vid det tillfället.

Det andra som stämde med schemat var att korttidspersonalen tog över ansvaret för Sandra en timme tidigare på tisdagseftermiddagar så assistenten skulle få lite planeringstid. Allt annat på schemat, måndag till fredag 8.00-15.30, stämde inte med verkligheten.

Men chefen hävdar att det fanns personal. Det hon inte förstår är att det måste finnas en struktur som hon inte ens vet vad det är. Samma person som gör samma sak enligt ett fast schema. Saker ska vara förberedda innan Sandra kommer och assistentens uppgift var endast att hjälpa Sandra att delta i det som en verksamhets-personal ansvarade för. Varje dag mellan 8.00 och 15.30. Den bemanningen fanns inte!

IVO hade dock avslutat ärendet, så vi gjorde en ny anmälan eftersom kommunen fortfarande inte tar sitt ansvar. I den nya anmälan skickade vi med hela situationen utförligare beskrivet redan från början. Den anmälan gjordes i somras och vi har fortfarande inte fått svar.

Nu skyller kommunen precis allt på det och svarar att dom anser att dom har anpassat efter Sandras behov och inte tänker verkställa det beslut på verksamhet som Sandra har förrän IVO är klara med utredningen. Dom hoppas ju att dom lyckas ljuga för IVO igen, och därmed få bekräftat att dom inte behöver anpassa något.

Egentligen vill vi ju skita i det här tjafsandet som bara tar av vår energi, men eftersom Sandra är beroende av den kommun hon bor i så måste vi fortsätta tjafsa med dom. Eller, vi måste få dom att fatta att dom måste ta ansvar och anpassa rätt om det inte ska gå åt helvete för Sandra.

En del oinsatta har svårt att förstå Sandras svårigheter eftersom dom inte syns när det är rätt anpassat. Men skillnaden på anpassning och oanpassning är så enormt stor att vi måste, måste! få dom att fatta.

Det handlar om en tjej som kan må så HÄR bra, eller få uppleva sånt HÄR roligt med rätt anpassningar, eller en tjej som hamnar på psykakuten, kryper, kräks, kissar på sig, skriker och tappar aptiten. Och till er översittare som bara tittar på era principer och att ni ska få pengar över till ert fikabröd, vilket tror ni blir billigast?

En tjej som hamnar på psykakuten kräver mer resurser än en tjej som mår bra. Det är inte Sandra det beror på, utan anpassningarna!

Och eftersom översittarna i vår kommun inte fattar det så måste vi ju lägga energi på det här. För vår plan är nämligen att Sandra inte ska hamna på psykakuten. Så hade vi bara råd så skulle vi faktiskt t.o.m. gå så långt att vi skulle stämma kommunen. Det skulle sitta fint med lite skadestånd till Sandra som kan finansiera hennes verksamhet som kommunen inte tar ansvar för. Men helst av allt vill vi vinna så mycket att Sandra blir oberoende av den här skitkommunen.

Stort tack till FUB som försöker hjälpa oss, för vi vet inte vart vi ska vända oss längre. Cheferna på kommunen kan ju bara stänga av sina telefoner, så dom får fika i lugn och ro.

Men vi har begärt ett IP-möte innan sista januari. Vem vänder man sig till om vi inte får en sån gjord? LSS-handläggarens chef är inblandad (enl. henne själv) för att LSS-handläggaren behöver stöd… Vem fan ska vara vårt stöd då? Jag trodde det var LSS-handläggarens uppgift?!

.