Vi har
kontaktat vår LSS-handläggare angående en Individuell Plan enl. LSS för Sandras
räkning. Den ska innehålla det den måste innehålla för att Sandra ska ha ett
tryggt liv utan oss föräldrar. Det håller liksom inte att ”allt” hänger på oss.
Jag är nog inte så långt ifrån den där väggen nu, och jag hoppas att jag har
vett att bromsa i tid. För jag måste hålla ihop, helt enkelt.
Så från nu
måste även jag träna på att låta andra ta ansvar eller lösa problem med berörda
och försöka få Sandra så oberoende av oss föräldrar som möjligt. Vi kan
(behöver och vill) jobba som assistenter ett bra tag till, men det ska väl
egentligen vara allt.
Resten
måste lösas utan oss nu, eftersom Sandra är 21 år och vi inte har ansvar för
henne längre. Det låter kanske hårt, men vi måste tänka så om det inte ska bli
katastrof den dagen vi faktiskt inte finns. Allt måste ju fortsätta fungera, så
det känns väldigt viktigt att gå igenom ansvarsområden. Tyvärr slipper vi inte
kommunen eftersom dom har yttersta ansvaret för sina medborgare.
Idag ska
vi träffa Sandras läkare för ännu ett intyg, den här gången till ansökningen om
bostadsanpassning. Igår ringde Göran till arbetsterapeuterna som var här 23
okt. och som skulle höra av sig veckan efter… Han ringde också till den som har
hand om vårt ärende på IVO. Ingen var anträffbar nånstans, men han bad alla ringa
upp och vi fortsätter väl att vänta några dagar till. Vart alla kontakter leder
vet vi inte än, men förhoppningsvis nånstans där det blir bra för Sandra. Det
är liksom själva målet för oss. Och att vi ska orka hela vägen, förstås.
På tal om
det, vi har haft en helt underbar och skön ledighet på bortaplan, med full
avkoppling. Mycket välbehövligt. Det var en enorm skillnad för våra hjärnor att
lämna huset.
Sandra ska
på egna äventyr med assistenterna idag och jag önskar dom en fin utflykt. Dom
ska åka till assistansbolaget som har ordnat med lite anpassat fika. Tacksam
över att Sandra får räknas ♥
Ha det toppen.
.
1 kommentar:
Hej
Jag har några funderingar, lite om autism i allmänhet men också om hur historien började för er. Hade Sandra mildare autism som barn? Vid vilken ålder fick hon sin diagnos? Och tog utredningen lång tid? När och varför började ni misstänka att hon kunde ha autism?
Tack för en fin blogg!
Skicka en kommentar