Jag glömde
be assistenterna fota igår, så jag pryder dagens inlägg med foton från tidigare
tillfällen med samma utflykt.
Sandra
åkte, som sagt, med sina assistenter till bästa assistansbolaget igår och
fikade. Med rätt anpassningar så kan även Sandra få uppleva glädje och det
lilla extra ibland, efter hennes ork. Det är t.o.m. värt tröttsjuka då och då
för att hon ska få vara med om lite roligheter.
Tack till
världens bästa assistenter och assistansbolag som kan det där med anpassning.
Man blir nästan lite tårig ♥ Det går ju, om man gör rätt. (Där ser ni, era
enkelspåriga chefer på kommunen!)
Tack till
assistansbolaget för att ni beredde vägen, stängde dörrar till oroliga
synintryck och hade allt klart och framdukat. Tack bästa L8 för att du kom ihåg
att ha klockan på dig. Och assistenterna… Ni är bäst!
Medan
Sandra var och fikade var Göran och jag till läkaren för att få ett intyg på
behoven av bostadsanpassning. Jag passar på att skicka ett stort tack till
bästa läkaren också. Hon kan det där med anpassning hon med, och även fast det
inte är nåt man önskar sina barn så känns det på nåt sätt otroligt skönt när
någon ser att behoven är stora. ”Det är en väldigt speciell flicka ni har, det
måste kommunen förstå” ♥ (Där hör ni, era enkelspåriga chefer på kommunen!)
När
kvällen kom hade vi en väldigt trött tjej här, men nöjd, förstås. Hon hade fått
en julklapp från assistansbolaget som hon bar med sig under hela dagen :) Men
hon sa själv att hon skulle spara den i en påse i garderoben och ta fram med alla
andra paket på julafton. Det blir bra det. Damen somnade ovaggad sen, kan jag
meddela.
Vad finns det för spännande under granen? |
Tack
anonym för din kommentar och dina frågor, som jag ska försöka svara på nu. Jag
klistrar in din kommentar och svarar vartefter.
Jag har
några funderingar, lite om autism i allmänhet men också om hur historien
började för er. Hade Sandra mildare autism som barn?
Nej, det
kan jag inte påstå. Jag tror att autismen är densamma, men hon klarar sig
betydligt bättre med rätt anpassningar. Däremot var det mycket enklare när hon
var yngre, eftersom skillnaden inte var lika stor i jämförelse med andra barn.
Jag tror inte heller att hon upplevde intrycken lika jobbiga när hon var yngre
för att hon inte förstod dom.
Det gör
hon visserligen inte nu heller, men tillräckligt för att dom ska oroa. Det är
ju förstås bara mina teorier och jag kan omöjligt veta hur Sandra har upplevt
saker tidigare. Men vi märker att hon påverkas mer nu än hon gjorde då. Hon
hade väl inte samma behov av att sortera intrycken, och få ordning på tankarna
då, som hon har nu. Jag tror det har med den övriga utvecklingen att göra och
inte graden av autism.
I den
anpassade skolan för elever med autism, som hon började i när hon var runt tio
sådär, så utvecklades hon väldigt mycket. Vi fick ofta kommentarer att hon hade
mognat, men jag kände nog i bakhuvudet hela tiden att största anledningen till
hennes framsteg var anpassning. Det fick vi ju surt bekräftat sen när skolan
var slut och utvecklingen raskt gick bakåt igen. Tyvärr.
Vid vilken
ålder fick hon sin diagnos?
Sandra var
6 år när hon fick diagnosen autism. Hon hade då fått diagnosen utvecklingsstörd
några år tidigare, men vi kände oss inte ”hemma” med den diagnosen.
Och tog
utredningen lång tid?
Jag har
för mig att den tog ca ett halvår, eller ett år kanske. Minns inte riktigt.
Största problemet var att få hjälp, eller bli trodda när vi sa att det var nåt
som inte stämde.
När och
varför började ni misstänka att hon kunde ha autism?
Innan
Sandra fyllde ett år sa jag till Göran ”Hon kan ju inte ha autism iallafall,
för vi får ju kontakt med henne” Så nånstans anade jag nog omedvetet, men jag
visste för lite om autism då. Vi fick kommentarer på BVC om att vi daltade för
mycket eller lekte för lite med henne. Och att jag skulle sluta jämföra med
andra.
När hon
var fem år såg vi ett program på TV om en pojke som hade autism. Göran och jag
behövde bara titta på varandra. Vi visste direkt. Sen sökte vi för det och
Sandra utreddes äntligen för rätt sak.
Nu önskar
jag er alla en fin dag och helg på alla sätt och vis. Må så gott!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar