fredag 4 december 2015

Anpassning när den är som bäst

Jag glömde be assistenterna fota igår, så jag pryder dagens inlägg med foton från tidigare tillfällen med samma utflykt.

Sandra åkte, som sagt, med sina assistenter till bästa assistansbolaget igår och fikade. Med rätt anpassningar så kan även Sandra få uppleva glädje och det lilla extra ibland, efter hennes ork. Det är t.o.m. värt tröttsjuka då och då för att hon ska få vara med om lite roligheter.


Tack till världens bästa assistenter och assistansbolag som kan det där med anpassning. Man blir nästan lite tårig ♥ Det går ju, om man gör rätt. (Där ser ni, era enkelspåriga chefer på kommunen!)

Tack till assistansbolaget för att ni beredde vägen, stängde dörrar till oroliga synintryck och hade allt klart och framdukat. Tack bästa L8 för att du kom ihåg att ha klockan på dig. Och assistenterna… Ni är bäst!


Medan Sandra var och fikade var Göran och jag till läkaren för att få ett intyg på behoven av bostadsanpassning. Jag passar på att skicka ett stort tack till bästa läkaren också. Hon kan det där med anpassning hon med, och även fast det inte är nåt man önskar sina barn så känns det på nåt sätt otroligt skönt när någon ser att behoven är stora. ”Det är en väldigt speciell flicka ni har, det måste kommunen förstå” ♥ (Där hör ni, era enkelspåriga chefer på kommunen!)

När kvällen kom hade vi en väldigt trött tjej här, men nöjd, förstås. Hon hade fått en julklapp från assistansbolaget som hon bar med sig under hela dagen :) Men hon sa själv att hon skulle spara den i en påse i garderoben och ta fram med alla andra paket på julafton. Det blir bra det. Damen somnade ovaggad sen, kan jag meddela.

Vad finns det för spännande under granen?

Tack anonym för din kommentar och dina frågor, som jag ska försöka svara på nu. Jag klistrar in din kommentar och svarar vartefter.

Jag har några funderingar, lite om autism i allmänhet men också om hur historien började för er. Hade Sandra mildare autism som barn?

Nej, det kan jag inte påstå. Jag tror att autismen är densamma, men hon klarar sig betydligt bättre med rätt anpassningar. Däremot var det mycket enklare när hon var yngre, eftersom skillnaden inte var lika stor i jämförelse med andra barn. Jag tror inte heller att hon upplevde intrycken lika jobbiga när hon var yngre för att hon inte förstod dom.

Det gör hon visserligen inte nu heller, men tillräckligt för att dom ska oroa. Det är ju förstås bara mina teorier och jag kan omöjligt veta hur Sandra har upplevt saker tidigare. Men vi märker att hon påverkas mer nu än hon gjorde då. Hon hade väl inte samma behov av att sortera intrycken, och få ordning på tankarna då, som hon har nu. Jag tror det har med den övriga utvecklingen att göra och inte graden av autism.

I den anpassade skolan för elever med autism, som hon började i när hon var runt tio sådär, så utvecklades hon väldigt mycket. Vi fick ofta kommentarer att hon hade mognat, men jag kände nog i bakhuvudet hela tiden att största anledningen till hennes framsteg var anpassning. Det fick vi ju surt bekräftat sen när skolan var slut och utvecklingen raskt gick bakåt igen. Tyvärr.

Vid vilken ålder fick hon sin diagnos?

Sandra var 6 år när hon fick diagnosen autism. Hon hade då fått diagnosen utvecklingsstörd några år tidigare, men vi kände oss inte ”hemma” med den diagnosen.

Och tog utredningen lång tid?

Jag har för mig att den tog ca ett halvår, eller ett år kanske. Minns inte riktigt. Största problemet var att få hjälp, eller bli trodda när vi sa att det var nåt som inte stämde.

När och varför började ni misstänka att hon kunde ha autism?

Innan Sandra fyllde ett år sa jag till Göran ”Hon kan ju inte ha autism iallafall, för vi får ju kontakt med henne” Så nånstans anade jag nog omedvetet, men jag visste för lite om autism då. Vi fick kommentarer på BVC om att vi daltade för mycket eller lekte för lite med henne. Och att jag skulle sluta jämföra med andra.

När hon var fem år såg vi ett program på TV om en pojke som hade autism. Göran och jag behövde bara titta på varandra. Vi visste direkt. Sen sökte vi för det och Sandra utreddes äntligen för rätt sak.

Nu önskar jag er alla en fin dag och helg på alla sätt och vis. Må så gott!

.

Inga kommentarer: