lördag 15 februari 2014

Schemakoll och vardagslängtan

Gårdagen funkade bra i det stora hela. Det har varit lite varannandagshumör ett tag, men säkert behövde Sandra den här ledigheten att komma ikapp sig lite på. Särskilt nu när hon har nya rutiner att bearbeta…


Vi har gått till schemat ett par gånger och gått igenom kommande vecka, det som är viktigt för Sandra. Jag tror vi har prickat ganska rätt med veckoschemat och dom förberedelser som oroar, för den oron har inte blivit så stor som befarat. Inte än iaf, utan hon verkar tycka att det ska bli spännande.

Ordningen, personerna och bilen är viktigast för henne, så vi har gått igenom med vilken bil hon ska åka, med vem, vart, hur och när. På veckoschemat sitter bara vilka dagar hon är hemma, på DV, på utflykt och på korttids, och vilka personer som jobbar med henne.

Så kom jag på, när jag läste igenom gårdagens inlägg och såg fotot på torsdagen i pärmen, att Janes bil måste vara med på det stora schemat. Tur man bloggar så det blir reda i oredan ;) Bloggen hjälper mig faktiskt att få en överblick och det är ju bra. Alla nyheterna är ju nya för mig med, och det är lätt att missa viktiga detaljer.


Det är så otroligt skönt att äntligen ha ett ordentligt schema, för när det funkar och är förberett rätt så tar det ingen tid alls nästan, men när det är byten hit och dit och akuta lösningar mest hela tiden så tar schemat en väldig tid och energi att få rätt. Det låter kanske inte så jobbigt, precis, men det är ett väldigt tänkande så bilderna kommer rätt alla dagar.

Sen är det ju så klart mycket bättre för Sandra. Det är ju det viktigaste, för det är stor skillnad på när hon mår bra och när hon inte gör det. En väldig skillnad, faktiskt, och väldigt små detaljer som kan vara helt avgörande. Så nu känns det toppen, på alla sätt och vis J

Förutom schemagenomgångarna under gårdagen så var det ganska lugnt. Vi kan inte fylla på med fler intryck, så det blev mest klippa och se film, vilket är avkopplande för Sandra. En bra dag med ganska glada miner och jag hann fixa lite småsaker med några schemabilder som fattades inför DV-starten. Och lite annat tänk med mediciner och ombyten och sånt som vi måste få nya rutiner för.


Det var det om det. Så en fundering från jobbarvännen Lotta, tack för kommentaren! Kul å ”se” dig lite då och då J Om Sandra skulle ha hjälp av att föra över det hon själv känner på t.ex. en docka… Hm, jag vet inte. Vi har aldrig testat det, för jag tror inte hon förstår det. Men, det man inte har provat vet man ju inget om, jag bara tror.

Man får inte riktigt den kontakten med Sandra när hon mår dåligt, så det skulle isf vara om man leker i efterhand, och då är det ju försent… När hon är riktigt dålig sover hon mest (och utbrottar däremellan) och när hon är för trött för att orka med sig själv utbrottas det så fort man kommer för nära. Det gör att det är svårt att prova om det skulle funka.

Annette trodde däremot att det kunde hjälpa hennes dotter, tänk så bra när olika idéer kan spridas och vi kan hjälpa varandra på olika vis. Lycka till Annette! Och tack för tipset Lotta J


Idag är det lördag och vi har inga andra planer än dom vi alltid har på lördagar. Lite extra schemagenomgångar blir det säkert då och då under dagen, men annars inga förändringar.

Ni får ha det så bra!

.

1 kommentar:

Anonym sa...

Å,vilken vacker katt ni har! <3<3<3
När jag läste nu kom jag på att det även kan fungera med en bild att peka på även om jag inte är säker på det förrän jag provat.Det är nog det vi provar tror jag eftersom dockor är dockor enligt Hanna så det blir nog svårt att förstå (överföra till henne).
Apropå docka måste jag berätta en extremt komisk sak som jag tyvärr inte var med om själv (men skrattar gott ändå när jag föreställer mig det).
Hanna var med sin pappa på ett friluftsmuseum och där la hon sig i en vagga,ett äldre par kom in och kvinnan sa "men åh vilken fin docka den ser ju alldeles levande ut" varpå Hanna öppnar ögonen och säger "jag är ingen docka".
Alltså,jag hade nog skrattat på mig om jag varit där.Tanten måste ha fått en chock och jag kan tänka mig hennes min..och förstår ju varför Hanna sa så (pga autism).
Vi har en saga hon vill höra när hon lagt sig och där ska minsann en nalle "bli opererad" och Hanna säger varje gång att det går ju inte varpå jag säger att "flickan bara leker" det är inte på riktigt.
Ibland är det kul med autism!
Ha en fin dag,ikväll ska jag till dottern och läsa om nallen (boken handlar om en flicka som är på sjukhus och blir opererad).
Annette