Tema – Föräldrabemötande – Professionella

Man kan vara professionell och ha många års erfarenhet, men det krävs andra egenskaper för att bli proffs på individnivå.

Jag frågade en, för Sandra, ny person vid ett tillfälle om hon skulle känna sig trygg med att hoppa in som vikarie till Sandra efter att ha träffat henne vid ett par tillfällen. Hon försäkrade att det inte skulle bli några som helst problem, för hon hade både utbildning och stor erfarenhet av autism.

Hon gick bort direkt. I den stunden visste jag att Sandra skulle bli ledig dom gånger hon skulle vikariera. Hon hade missat det som är betydligt viktigare, nämligen kännedom om Sandra.

Att Sandra har autism, betyder ju inte att hon är likadan som alla andra med samma diagnos! Och det tycker jag nog är en av dom största kunskaperna man bör ha innan man kan kalla sig professionell.

Jag känner mig trygg när jag förstår att personal ser Sandra och hennes behov, och gör anpassningar som hjälper henne att må bra. Jag känner mycket större trygghet med personer som frågar än personer som påstår sig veta.

Jag tänker att det kanske är en av orsakerna till att det är så svårt att få nyttan av det där ”råd och stöd” från habiliteringen som man har rätt till. Det finns ingen möjlighet för psykologer och pedagoger inom hab att lära känna på individnivå. Men det hade nog hjälpt oss om dom hade kunnat diskutera problemen på samma nivå som vi, och inte vara så oproffsigt professionella.

Vi har haft väldigt bra personal genom åren och mycket sällan har större problem uppstått. A och O för att lära känna på individnivå är ett gott samarbete. Vi har fått väldigt bra stöd från personal som känner Sandra, men vi har aldrig känt nåt stöd från hab.

.