Ja, jag
fick ett bryt igår, men det började bra. När ingen hade ringt på morgonen, och
vi visste att Sandra hade lämnat korttids, så antog vi att allt var okay,
vilket det säkert var också. Så okay det nu kan bli när damen är skör.
Vi
bestämde att vi skulle passa på att fixa några fler inköp som har stått på
”att-göra-listan” sen före jul, så vi åkte till IKEA. Jag behövde en ny
kontorsstol och det hittade jag en som verkar bra.
Och lite
annat, som inte stod på listan, hittar man ju alltid när man är där.
Så passade
vi på att titta på soffor, för vår soffa behöver nog bytas ut närsomhelst. Vi
ska inte köpa nån än, men det är lika bra att börja titta, för vi vill ju inte
ha vilkensomhelst. Vi skulle just åka och titta i en annan affär när det kom
ett sms från Jane. Sandra mådde inte bra.
Typiskt,
men väntat. Skör och rörigt på korttids samtidigt. Det var ju bara att lämna
affärerna och åka för att hämta hem en mycket trött och grinig tjej. Så efter
att ha försökt göra henne till lags ett tag här hemma så kom mitt bryt. Tålamod
och ork bara försvann i ett enda nafs, så jag stängde in mitt på kontoret ett
tag. Bättre att vara ifrån varandra när all pedagogik är som bortblåst.
Göran var
ju också trött, men hade iaf lite tålamod kvar, som tur var. Sandra gnällde om
precis allt och skulle göra allt samtidigt men orkade inget. Håhåjaja. Vi tog
oss igenom både mat, toa och bad efter både låsningar och utbrott. (Det var dom
sakerna hon tjatade om, ihop med att vila på soffan, se film och klippa.
Samtidigt)
Alvedon
lyckades Jane få i Sandra innan vi hämtade henne, och det tycktes hjälpa lite.
Sen blev det tidigt i säng, efter ytterligare stort utbrott, tappade tålamod
och Alvedon. Och ännu mer dåligt samvete.
Det är ju
synd om henne, men himmel vilket tålamod man behöver ha. Samvetet är ju inte
att leka med efter att helst velat lämna bort ungen till närmsta
förbipasserande… Eller rymma hemifrån, faktiskt. Om jag ska vara ärlig.
Med facit
i hand så hade det så klart varit bättre om vi hade skippat korttids redan från
början den här veckan, med tanke på hur skör Sandra var ihop med röran som
renoveringen innebar. Men det är ju lätt att vara efterklok. Vi behövde vila
och chansade, helt enkelt. Det hade kunnat gå och är ju ingen idé att ångra
nåt.
Men nu får
vi nog satsa på vila för Sandras del resten av veckan, för att försöka undvika
fler bakslag. Det kommer ju en massa nyheter nästa vecka och hennes ork behövs
säkert.
Vi köpte en stor råtta också men den tog Sandra hand om när Sune släppte taget |
Sandra har
sovit hela natten och hon får sova lite till, men när det är så här tyst en hel
natt så kan jag inte låta bli att undra hur det är med henne. Det har ju hänt
några gånger att hon sover ikapp sig, så hon behöver ju det. Men man är inte
van med såna nätter riktigt.
Jag
stoppade nog om henne vid femtiden igår kväll, och sen dess har det varit
knäpptyst. Hur hon mår när hon vaknar återstår att se, men bra är det säkert
inte.
Ha det
fint!
.
1 kommentar:
När jag läste det här kom jag att tänka på en sak.
Vet ju inget mer om hur ni jobbar mer än det jag läst här på bloggen (och har säkert missat en del) så om jag tipsar om något ni redan gör/gjort så vet du varför.
Tänkte på vad som kan hjälpa min dotter när hon "tjatar" - det är att hon får ett schema/en schemabild i handen (de gångerna orkar hon inte gå iväg för att se på schemat på väggen så då går vi till henne med schemat istället).
Har märkt att min dotter tycker om små dagscheman hon kan bära med sig/ha framför sig för då ser hon hela tiden och slipper "tjata".
Jag skriver "tjata" för det är ju inte som om vi tjatar utan egentligen frågor som jag tolkar det (när,var,hur osv).
Ha en fortsatt bra dag!
Annette
(som var för trött för att skriva här igår)
Skicka en kommentar