Psykbryt och samveteskval

Ja, jag fick ett bryt igår, men det började bra. När ingen hade ringt på morgonen, och vi visste att Sandra hade lämnat korttids, så antog vi att allt var okay, vilket det säkert var också. Så okay det nu kan bli när damen är skör.

Vi bestämde att vi skulle passa på att fixa några fler inköp som har stått på ”att-göra-listan” sen före jul, så vi åkte till IKEA. Jag behövde en ny kontorsstol och det hittade jag en som verkar bra.

Och lite annat, som inte stod på listan, hittar man ju alltid när man är där.

Så passade vi på att titta på soffor, för vår soffa behöver nog bytas ut närsomhelst. Vi ska inte köpa nån än, men det är lika bra att börja titta, för vi vill ju inte ha vilkensomhelst. Vi skulle just åka och titta i en annan affär när det kom ett sms från Jane. Sandra mådde inte bra.

Typiskt, men väntat. Skör och rörigt på korttids samtidigt. Det var ju bara att lämna affärerna och åka för att hämta hem en mycket trött och grinig tjej. Så efter att ha försökt göra henne till lags ett tag här hemma så kom mitt bryt. Tålamod och ork bara försvann i ett enda nafs, så jag stängde in mitt på kontoret ett tag. Bättre att vara ifrån varandra när all pedagogik är som bortblåst.

Göran var ju också trött, men hade iaf lite tålamod kvar, som tur var. Sandra gnällde om precis allt och skulle göra allt samtidigt men orkade inget. Håhåjaja. Vi tog oss igenom både mat, toa och bad efter både låsningar och utbrott. (Det var dom sakerna hon tjatade om, ihop med att vila på soffan, se film och klippa. Samtidigt)

Alvedon lyckades Jane få i Sandra innan vi hämtade henne, och det tycktes hjälpa lite. Sen blev det tidigt i säng, efter ytterligare stort utbrott, tappade tålamod och Alvedon. Och ännu mer dåligt samvete.

Det är ju synd om henne, men himmel vilket tålamod man behöver ha. Samvetet är ju inte att leka med efter att helst velat lämna bort ungen till närmsta förbipasserande… Eller rymma hemifrån, faktiskt. Om jag ska vara ärlig.

Med facit i hand så hade det så klart varit bättre om vi hade skippat korttids redan från början den här veckan, med tanke på hur skör Sandra var ihop med röran som renoveringen innebar. Men det är ju lätt att vara efterklok. Vi behövde vila och chansade, helt enkelt. Det hade kunnat gå och är ju ingen idé att ångra nåt.

Men nu får vi nog satsa på vila för Sandras del resten av veckan, för att försöka undvika fler bakslag. Det kommer ju en massa nyheter nästa vecka och hennes ork behövs säkert.

Vi köpte en stor råtta också
men den tog Sandra hand om när Sune släppte taget

Sandra har sovit hela natten och hon får sova lite till, men när det är så här tyst en hel natt så kan jag inte låta bli att undra hur det är med henne. Det har ju hänt några gånger att hon sover ikapp sig, så hon behöver ju det. Men man är inte van med såna nätter riktigt.

Jag stoppade nog om henne vid femtiden igår kväll, och sen dess har det varit knäpptyst. Hur hon mår när hon vaknar återstår att se, men bra är det säkert inte.

Ha det fint!

.