tisdag 18 februari 2014

Positiva rapporter

Nu är vi lediga igen och vi hoppas att Sandra orkar med alla nyheter så vi kan fortsätta vara lediga till imorgon em. Helt kopplar vi inte av nu, och har ju inte gjort sen skolan slutade, men vi njuter så gott vi kan av den ledighet vi hinner ha.

Vi har iaf fått rapporter om att allt går bra så här långt, även om vi vet att det kan vända blixtsnabbt. Jane meddelade igår att Sandra var glad och allt funkade. Lite uppe i varv som hon blir när känslorna inte riktigt hinner landa, men det får vi ju räkna med. Nu på morronen kom ett mail från korttids om att en kvittrande solstråle hade vaknat. Härligt! J

Vi är glada att vi var så smarta att vi skyndade oss att ha vår efterlängtade resa i höstas, för vi förstod ju att det skulle dröja sen, innan det skulle funka. Men nu börjar man ju så smått att hoppas igen.


Annette undrar om det är meningen att personer som går på DV ska klara sig själva. Nej, verkligen inte! Fast det fungerar säkert olika bra på olika ställen, och behoven är ju också olika. Jag tyckte nog att det var lite väl flummigt på det DV som finns i vår kommun. Jag tror faktiskt inte att det fanns en ordentlig verksamhet där, det kändes mer som förvaring. Det passade inte Sandras behov alls.

Men nu blir det bra. J

Önskar er en fin dag!

.

3 kommentarer:

Annelie L sa...

Lycka till, önskar jag er alla. Nu behöver ni verkligen er ledighet och Sandra en fungerande vardag efter lång väntan.
Hoppas av hela mitt hjärta att detta ska fungera fullt ut, så att ni kan börja koppla av.
Varma kramar.

Bellan sa...

Åh vad härligt för er att få komma in i fasta rutiner igen. Hoppas det går smärtfritt och snabbt!

Njut av ledigheten, men det vet jag ju att ni gör!

Saknarkramar till dig från mig ♥
//Bellan

Anonym sa...

Du skriver så mycket bra och jag blir alltid så inspirerad av att läsa din blogg Nina!

Det här med tålamod... nej det kan man inte ha jämt. Och jag veeeeet också. Fast visst är det kärleken som är det viktigaste, eller som gör att man inte kastar ut ungen ;-)

Och just det där att bita ihop för att man i förväg vet att det inte skulle funka om man gav utlopp för sina känslor.

Men skönt nu att det verkar ordna sig med daglig verksamhet på Kortis. Det var väl en alldeles ypperlig idé.

Nu har jag en liten nyfiken fråga bara: sätter ni upp i förväg vilka som ska jobba med Sandra och hur gör ni om nån blir sjuk och det blir ändring, kan hon ta det t.ex. genom ritsamtal?

Det här med dockan och känslor eller ont osv kanske man ändå kan tänka att det är bra i efterhand att förstå bakåt vad som hände? Även om det inte hjälper framåt liksom? Fast då kanske det skulle funka bättre med bilddagbok och seriesamtal kom jag på.

När min madame var liten så visste vi inget om seriesamtal alls och då använde jag hennes barbiedockor (som hon aldrig lekte med utan bara tittade på när andra (dagbarnen mfl) lekte med). Barbiedockorna hade jag till att spela upp både sånt som skulle hända eller sånt som hade hänt. Nu tror jag i och för sig att bilder är bättre, men det var lite kul att jag hittade en egen lösning innan jag egentligen visste nånting alls.

Hehe, det sistnämnda var väl ett behov av skryt tror jag ;-)

Stora kramar!