Det är
såklart jobbigt för alla när tröttheten slår till, men jobbigast är det ju för
Sandra själv, förstås. Den här helgen har vi gått igenom lite olika
trötthetsfaser och det började med blockering i fredags kväll, då Sandra inte
riktigt hade kontroll på sina intryck och kroppsfunktioner. I lördags var damen
mest ledsen, och grät efter Jane, och igår var det en grinig tjej som inte
orkade med sig själv eller några som helst krav på livet.
Nu hoppas
vi att orken är någorlunda ikapp så vi får lite vila. Sandra vilar nog bäst
genom att få ordning på vardagsrutinerna, men med lite lägre fart, förstås.
Vi har
planerat att korta ner onsdagen lite, så vi hoppas att damen orkar till dess.
På onsdag är det utflykt hem till Jane, egentligen hela dagen, men vi har
bestämt att dom får avsluta dagen här hemma. På så vis hinner kanske Jane och
jag pratas vid en stund också, innan hennes arbetsdag är slut, beroende på om
Sandra fixar det.
Vi hinner
ju inte prata nu när ”personalbytet” sker vid Janes bil varje gång. Då är allt
fokus på Sandra, nämligen. Det är bra att det finns mail, så vi kan bolla
det viktigaste.
Den här
veckan har Neurobloggarna tema ”Föräldrabemötande” och ni får gärna gå in och
gilla sidan för att enklare kunna följa inläggen. Dela den vidare också, så
fler får möjlighet att sprida mer erfarenheter. Tack!
Vill ni
läsa mitt temainlägg så scrollar ni vidare. Ha en fin dag!
.
1 kommentar:
Jag är så glad att ni fick en sån bra assistent som Jane verkar vara, så skönt att det funkar så bra.
Hoppas att Sandra piggnar på sig snart så det flyter lite smidigare.
Ha nu en skön ledighet!
Kram Patricia
Skicka en kommentar