Tema - Assistans - Vidga vyerna

Vi har varit ganska ensamma som familj eftersom Sandra ju inte fixar så mycket umgänge och folk runt sig. Vi har ingen som har kunnat vara barnvakt genom åren, eftersom man måste känna Sandra och förstå henne för att det ska funka. Ja, kortare stunder skulle det säkert gå, men då har vi inte haft nån i närheten som har kunnat rycka in om vi har snabba ärenden.

Vi har heller inte kunnat ta in fler assistenter, eftersom det har inneburit mer jobb och oro än nytta. Det tar tid att lära känna Sandra så det krävs en ganska lång invänjningsperiod innan det skulle fungera som önskat. När man väl hittat en person som passar ihop med Sandra, vill säga.

 

Alltså har vi bara haft korttids som avlastning. Eller, bara och bara… Det är inte ”bara” alls det, utan har varit vår räddning, faktiskt. Det har funkat toppen och utan den avlastningen hade vi inte varit en familj idag.

Men vi har inte kunnat vara så spontana, precis. Även om korttids försöker slå knut på sig själva när vi frågar om dom möjligen kan planera om lite för att vi råkar ha blivit bjudna på nåt med kort varsel. Ibland har det funkat, men förstås oftast inte, eftersom dom har fullbokat för det mesta.

 

Dessutom orkar inte Sandra riktigt att vara iväg på helgerna. Hon mår allra bäst av att vara på korttids sina fasta dagar som nästan alltid är samma vardagar varje vecka. Och hur många bröllop och fester är på måndagar, liksom? ;) Så det är ytterst sällan som vi kan gå båda två på sånt. Antingen tackar vi nej, eller så delar vi på oss.

Det där att vi ofta delar på oss, och gör roligheter var och en för sig, det har en del väldigt svårt att förstå. Vi har fått frågan om vi inte har det bra, om vi ska separera eller är ovänner på nåt sätt… För man går ju liksom tillsammans när man är en familj, så är det bara. Men vi får ju oftast välja på att inte gå alls, eller att turas om att ha roligt.

 

Så att få in en personlig assistent till på Sandra känns som lyx på riktigt. Plötsligt kan vi faktiskt ha en liten möjlighet att tacka ja på inbjudningar som ligger utanför korttidstiden. Även om Maria så klart inte kan jämt, så har vi nån att fråga. Vi har också nån att ringa till om det krisar till sig och vi blir sjuka samtidigt, t.ex. Det är en frihetskänsla som kommer över en då.

Att det funkar med Maria beror till största delen på att Maria är Sandras lärare i skolan och dom har lärt känna varandra i flera år. Hon kan läsa av Sandra och dom tycker väldigt mycket om varandra. Det är lyx!

 

Vi vill ju försöka få in Maria lite mer i Sandras liv, mest för Sandras skull, men också för vår. Så vi har tänkt att Sandra ska vara hos henne ungefär en gång i månaden. Sen får ju livet styra så klart, men så är iaf vår tanke. Och det är toppen att vi är tre assistenter nu.

Ni läsa ett annat inlägg i temat Assistans hos Orkidémamman (ßLänk)

 

Igår var en ganska bra dag, även om Maria skrev i boken att Sandra hade varit lite skör på utflykten så hon fick bromsa lite för att det inte skulle gå överstyr. Tänk vad härligt med fina människor runt Sandra som fixar att göra hennes dagar bra även när hon inte är på topp.

När hon kom hem var hon så nöjd och glad att skörheten kom av sig lite. Vi tog det ändå lugnt så det fick fortsätta vara bra för Sandras del. Hon berättade glatt att hon hade kokat kräftor hos Maria :) Göran, som är helt tokig i kräftor, blev nog lite avis där ett tag ;)

Själv var jag iväg och fixade naglarna igår, och är helnöjd med resultatet.

 

Idag ska vi in och få Sune vaccinerad och samtidigt ska jag kolla om jag kan få en tid att göra nytt hål i ena örat. Jag har nämligen lite problem med det gamla hålet som är snett, så ibland får jag inte i nåt utan att det går sönder, trots att hålet är sen jag var liten och helt läkt.

Vi får väl se om jag har turen att få det fixat idag, det är ju kul om man kan byta örhängen ibland, och särskilt till fest.

 

Återkommer imorrn, må fin-fint!

♥ Kram ♥