Tema - Assistans - Räddningen

Den här veckan har vi i npf-blogg-världen tema om assistans och det har jag en massa bra erfarenheter av. För det första tror jag det räddade oss faktiskt. Efter år av ströjobbande och knaprande av våra besparingar när Görans lön inte räckte till. Tackolov att han hade jobb på den tiden, och att han hade skaplig lön!

För jag kunde inte jobba så värst mycket med ett barn som blev sjuk i stort sett varje vecka och som inte orkade vara hemifrån mer än max lite skola. Och jag kunde inte ta ”vilket jobb som helst” som man var tvungen till för att ha rätt till A-kassa. Alltså hade jag nästan ingen inkomst, förutom några månader då jag blev sjukskriven för depression. Efter ett tag fick vi vårdbidrag, och det hjälpte ju till en del, förstås.

 

Om nån undrar så var största anledningen till att jag fick en depression, att jag tog hormonsprutor för att vi försökte få barn, och en av biverkningarna är nedstämdhet. En annan anledning var att tiden innan Sandra fick sin diagnos var jobbig med en hel del sorgearbete, samt sorgen över att inte få fler barn. Så spelade förstås ekonomin in en hel del också, och att inte kunna jobba.

Det var en ond cirkel som jag inte orkade ta mig ur riktigt. Men så dök möjligheten till assistans upp som en skänk från ovan och vi fick hjälp med ansökningar och överklaganden. Det är klart, det var en del kämpande innan det gick igenom och så, men sen vände det.

 

För Sandra har den bästa lösningen varit att vi föräldrar är assistenter, men passar det med utomstående personer så är externa assistenter också ett bra alternativ. Då har man ju möjlighet att lägga sin energi på att sköta sitt jobb samtidigt som ens barn mår bra och får den anpassning som behövs. Intresserade kan läsa mer om rätten till assistans under fliken "Assistans" här ovan, eller klicka på länken till vårt assistansbolag här till höger.

Det var det om det för idag, fortsättning följer imorgon.

 

För övrigt så var ”igår” en ganska skör dag, men det beror nog inte bara på trötthet nu, utan damen är nog lite uttråkad vid det här laget. Hon behöver till skolan, helt enkelt. Det är svårt att ha sysselsättning varje minut här hemma, särskilt som sysselsättning kräver anpassning och förberedelser och balansgången blir svår när Sandra är skör och inte kan vänta.

Men dagen gick bra iaf, och en biltur kan man alltid ta till. Idag är det skola igen, men korttids har vi ju avbokat den här veckan, eftersom vi tror att det annars blir lite för mycket för Sandra just nu.

 

Hare finemang!

♥ Kram ♥