Skör, trött och orolig

Tina undrade lite oroligt ifall Sandra måste flytta. Ja, alltså, hon är ju vuxen så.. jo, meningen är ju att hon ska flytta hemifrån. Men inte nu, tackolov!

Hade hon haft skolan, som vi hela tiden har räknat med, till det år hon fyller 21, så hade vi förhoppningsvis hunnit förbereda kommunen (eller vad det nu blir för form av boende framöver) lite mer, även om vi inte hade tänkt att hon skulle flytta på direkten ändå. Bara det att det liksom försvann två år av förberedelser…

 

Tanken var att försöka hinna fixa ett anpassat boende, så vi kunde börja med nån slags invänjning så småningom. Men först vill vi koncentrera oss på sysselsättningen, så vi inte rör till alla Sandras trygga punkter samtidigt. För när hon flyttar försvinner ju korttids.

Och skola, korttids och hemmet är ju hela hennes liv. Och dom vuxna som jobbar är hennes vänner. (Eller, så klart är dom ju inte vänner, men i Sandras värld är det så och det är dom vänner hon har, alltså dom enda hon träffar utanför familjen)

Så vi vill ta bort en trygghet i taget, och hinna hitta en ny trygghet innan vi tar bort nästa, liksom. Det är vår plan iaf, sen kan vadsomhelst hända har vi ju blivit varse…

 

För övrigt hade det varit en bra dag i skolan, stod det i boken. Men när hon kom hem var hon arg och skör. Jag hoppas att det bara är en svacka och inte nån förändring som hon reagerar på, men det lär ju visa sig. När hon väl hade landat här hemma så blev humöret bättre, lite som det har varit den senaste tiden.

Jag funderar på om det kan vara lite för mycket förändringar i skolan. Det är en del ny personal, som visserligen inte är helt ny, utan Sandra har sett dom i skolan länge, men dom är nya på Sandra sen förra terminen. Och schemat har ändrats en hel del den senaste tiden. Över lag har det varit mycket rörigare under det här året än det har varit nån gång sen vi bytte skola.

 

Jag märker en oro hos Sandra hemma, och väldigt mycket frågor om schemat och rutinerna. Saker som hon har varit trygg med väldigt länge. Hon vill bekräfta att det är som det står här hemma, och vi får gå igenom schemat flera gånger om dagen. Det behövdes inte förut och tyder på en otrygghet.

Känns sådär, faktiskt, men vi hoppas att det är en övergångsperiod. Vissa förändringar och personalbyten går ju inte att undvika och jag tar förgivet att ingen stökar till det om det inte är nödvändigt, eftersom alla vet hur känslig Sandra är för sånt.

 

Det blev kvällsbestyr lite tidigare även igår, som vi har varit tvungna att göra ett tag nu. Men tröttheten hann ikapp innan det blev sovtid, och för trött Sandra leder väldigt lätt till utbrott, så även igår. Det blev sängen senare än vanligt istället, när vi hade utbrottat klart här, men hon blev lugn fort och somnade nog i ganska vanlig tid ändå.

Men nu är det iaf fredag och sista skoldagen för den här veckan. När allt funkar, och Sandra mår bra, så stökar en helg bara till det, men nu har hon verkligen behövt den vilan när fredagarna närmar sig.

Nästa vecka ska vi ”npf-bloggare” ha tema – utredning. Vill man vara med kan man gå in HÄR och anmäla sin blogg.

Hare bäst!

 

(Stort tack för komplimangerna om mina foton, det gör en Amatörfotograf glad :) Gå gärna in och gilla min fotosida på Facebook, om ni inte redan har gjort det, så blir jag ännu gladare ;) Klicka på bilden uppe i högermarginalen)

♥ Kram ♥