Hej.
Jag är en tjej runt 20 års åldern
med diagnoserna atypisk autism och adhd.
Jag hade assistenter när jag var
yngre.
Det hela började med att jag var
stökig och inte hängde med och betedde mig annorlunda. Jag fick komma på
utredning och fick då först en resurs på dagis. Och sen utvecklades det till
personlig assistent.
I skolan fick jag med assistent.
Det funkade inte så jätte bra. Det som funkade i lågstadiet var en helt
underbar lärare. Utan denne hade jag inte kunnat läsa eller skriva idag.
Blev ofta slagen och mobbad ändå
fast jag hade assistent. För assistenten tog inte hand om mig utan var mer
intresserad av att socialisera med resten av arbetslaget.
Fick byta skola när jag gick på
mellanstadiet till en liten klass med elever med autism då hade varje elev en
egen assistent. Det funkade sådär för jag var duktigast där. Samtidigt så hade
jag väldigt mycket autism. Det förekom mycket misär på den här skolan och jag
mådde dåligt.
Sen byte jag till vanliga särskolan
och där funkade det inte heller bra för den assistenten jag hade där brydde sig
inte heller. Jag hade även ledsagare hemma och det funkade väl okej men hade
många dåliga ledsagare med.
Sen var jag på läger med och det
var ett extremt bra ställe.
Sen när jag började på gymnasiet
hade jag inga assistenter och det funkade mycket bättre. Gick både på särskolan
och i vanligt gymnasium. Det vanliga gymnasiet fungerade bra medan sär där blev
jag mobbad.
Det jag känner med assistenter var
att det kränkande och man blir ännu mer utstött. Dock när jag hade bra assistenter
så var det helt okej, men det kändes påtvingat och konstlat.
Idag bor jag själv och har fått
boende stöd. Och fått beviljat kontaktperson. Och ska få en godman. Det här
tycker jag är väldigt lite insatser med tanke på mina funktionshinder.
Så idag har jag väldigt lite
insatser. Så till er andra som har autism och adhd eller andra funktionshinder
förtrösta inte, livet kan bli bra men det tar mycket på ens hälsa. Om man är
hög fungerande.
Min mamma har tränat mig på att
klara av förändringar och ljud och nya platser. Detta har gjort med hög
fungerande. Så ja älskar mina föräldrar.
Stort tack till ”Anonym” för att
du ville dela med dig av dina erfarenheter! Vill man gästblogga hos mig så skriver
man sin mailadress i en kommentar, som jag självklart inte publicerar, så hör
jag av mig.
Jag önskar er en fin dag!
♥ Kram ♥
3 kommentarer:
Sorgligt att höra om assistenter som inte var där för dig, de borde valt andra jobb... Underbart att höra om dina framsteg trots allt ! Vilken kämpe du är ! Blir varm i hjärtat att du kommit så långt i mycket. Sänder en varm kram till dig och dina föräldrar, och all lycka till i framtiden ! Tina
Vilka assistenter du råkat på =( Man blir ledsen av att läsa det.. Jag är ju själv assistent till en kille med autism och en utvecklingstörning och jag är ju där för att hjälpa och få honom att "växa", inte för att stjälpa eller umgås med andra (nu jobbar jag ju ensam men har jobbat i lag med)
Men skönt att läsa att det gått så bra för dig trots allt..
Kram till dig Anonym och till Nina..
Tack Tina:) Jag tror många med autism kan komma långt i utvecklingen med rätt träning. För läkaren vi hade sa att föräldrarna skulle ha krav på mig. Men såklart det funkar inte för alla.
Gästbloggaren
Skicka en kommentar